Liten uppdatering från mig då, har haft en tuff vecka , både känslomässigt hemma och mycket på jobbet och allt..
När jag kom hem från Umeå i onsdags då våran 1:a träff var, var jag supertrött, all ork försvann ut min kropp, vet inte om jag skrev det här i forumet ? Iaf, min man åkte flyg från Umeå till Sthlm för att jobba, så jag körde hem själv, vilket var drygt 30 mil. Så jag var heeelllttt slut i kroppen, tror jag hade varit mer nervös och spänd än vad jag själv fattat så när jag väl var klar på kliniken slappnade jag av - och då kom allt
Iaf, vi har varit osäkra om vi kunde köra igång nu i vår eftersom min man skulle iväg och jobba, och detta har varit så jäkla psykiskt påfrestande för mig.. . så i torsdagskväll brast det, tårarna forsade och jag ville bara dö, jag gav upp...
Eftersom jag är dålig på att visa hur jag egentligen känner ( har alltid gått med attityden om att jag är bäst och starkast ! ) så kom det lite som en chock för min man, men efter 200000 liter tårar så pratade vi igenom allt åter igen.. och han skulle prata med sin chef och säga som det var... Vilket kändes såå jäkla skönt på ett sätt, vi har varit sparsamma med att berätta vad vi planerar att göra- för att slippa " hur går det nu för er"-kommentarer som jag inte vill besvara eller ens diskutera med andra förutom mina bästa vänner.
Så min man pratade med chefen och nu så ska han få vara kvar i Sverige v 17 då vi har äggplock, sedan åker han måndagen v 18, så jag får göra själva insättningen själv . Visst jag hade mer än allt velat ha honom där, men jag känner mig mest rädd och lite skräckslagen om jag ska vara ärlig , inför äggplocket! Men det kommer han så klart vara med på vilket känns skönt.
Så på fredag kör vi igång med provera och sedan är det bara att börja ta sprutorna ! :)