Varför bryr ni er inte om hur ni ser ut ??

Eller vilken gudsförgäten håla i obygden med låg utbildningsnivå och skyhög arbetslöshet hon bor i. 

Ser framför mig Ts som blekblond, sillisar, läppar som en fisk, jättesolariebrun, mycket smink stå och poserar i chockrosa bikini tillsammans med sin jättevältränade bodybuilder till man som även han är extremt solariebrun och iförd neongrön speedo. Dom tycker att dom ser skitfräsha ut och tror att alla är avis men sanningen är att dom flesta mår lite illa när dom går förbi.

Jag trivs bäst i jeans och linne men min man* vill helst jag ska ha på mig långskjol och blommiga blusar. (Jag är, tyvärr, helt seriös!) Jag har förklarat att jag (kort, päronformad med liten byst) verkligen inte passar i blus och långskjol och att bara mor- och farmödrar klär i blommigt men han tycker iaf att detta skulle passa mig superbra.

Sedan tycker han att smink är hemskt fult och att jag borde ha håret utsläppt mer istället för att sätta upp det.

Vad ska jag göra då? Byta klädstil eller fortsätta ha på mig jeans?

(*Nej, han är inte "utlänning" -- mens han otroligt vackra mamma var/är lite hippie av sig.)

Angående att titta på snygga tjejer -- det brukar jag och maken göra tillsammans, men det betyder verkligen inte att maken tycker jag ska se ut och klä mig som dom gör... snarare skulle han nog tycka att det var jobbigt om jag spökade ut mig så att alla stirrade

Jag undrar också var man hittar alla dessa människor. Jag blir ständigt förundrad över hur snygga alla är hela tiden , inklusive mig själv såklart .

Men jag går inte "all in" hela tiden med make up, frissa och min finaste byxdress utan det varierar ganska kraftigt. Jag inbillar mig att min sambo uppskattar mig ännu mer när jag då fixar till mig deluxe, oftast är man ju bara vardags fin.

(ibland är jag också mjukisbyxa med torktumlad frisyr och oljig T zon) 

Tydligen så är det en håla med både solarium och gym i alla fall. Och klädaffärer.

fast barn... vad har mina barn för nytta av att ha snygga matchande kläder ?
Dit kan jag gott skicka ett barn med lappade byxor.

Dom kladdar mat, kryper på backen, i sand, plumsar i vatten.

Dessutom så ser jag ingen anledning till att JAG ska bestämma deras kläder.

Vill någon ha en rosa tröja med ett par neongröna byxor ( skärande färger) så får dom väl ha det, vill dom ha en stövel och en gympadoja, ja gör så.

Vill dom inte ha några skor, javisst..

Förvisso åker ändå rätta dojorna med när dom märker att två olika skor inte var någon hit, eller att det som mamma sa var kallt utan skor.. men jag kastar aldrig "vad var det jag sade" i ansiktet på dom 

jag har sprungit ut med hunden på rastrundor i blåa plyschbyxor innan jag hann fixa mig idag :$

Min kille älskar mig just för att jag inte använder smink och "inte slösar pengar på fåniga smink- eller hudprodukter", utan för att jag ser naturlig ut och det tycker han är vackert. Vad som är vackert är en smaksak och jag tycker inte man blir vackrare av smink.

Ja, jag är blek, men det är för att jag är svensk och har ljus hy och för att det är mörkt i Sverige en stor del av året.

Ja, mitt hår har en utväxt, men jag vill inte slinga det igen så då måste det ju se ut så tills det växt ut igen.

TS måste ha det väldigt bra eftersom hon har tid att irritera sig på att andra ser vanvårdade ut. Själv tycker jag att jag har det bra som har möjlighet att läsa töntiga inlägg och till på köpet svara! Vilket liv man har.

Alla har rätt att se ut som dom vill, men det är riktigt tråkigt att kolla på dom, och jag tycker det är synd om partnern som ser sin käraste förfalla.
Gäller även män som tillslut får plumsmage och inte bryr sig om att raka sig( okej med organiserad  hårväxt, inte hej vilt)

jag solar inte sönder min hud, 1 gång i veckan 15 minuter räcker.

Och jag sover med smink, jag använder bra produkter, har ingen problemhud, tar noga handom den med bra produkter mellan sminkningarna, ångar, kemisk peeling osv.

Men jag tycker att man iallafall kan ha hela skor, hela snygga rena kläder , iallafall borstat hår och kanske lite läppglans och mascara