Midsommargänget III

ja, hon öppnade en egen tråd, när hon inte hängde med i svängarna här inne hos oss...

Letar du efter timisen bland nya inlägg elin? nannannananana....

Ingen inne på msn...?

Tanten - inga av våra anförvanter köpte något dyrt till oss heller. Tittade bara helt förvånat på oss när vi sa vad vagnen hade kostat och sedan har det varit loppisfynd eller röda korset grejor från svärisarna och några små fina saker från min morsa. Men som sagt, ingen har köpt bärselar eller babysittrar. Ps släkt är ju bara FÖR snål!!! Undrar just vad vi får till dopet. Jo, vi skall döpa grabben. Har jag sagt det? Det satt otroligt långt inne så nu kommer han att vara värsta jättebebisen när det är dags. Måste prova dopklänningen innan så att vi vet om den alls går på honom. Hur resonerar vi? jo, för att göra det kort så tänker vi väl att det bara blir töntigt att ha ett namnkalas eftersom alla vi känner redan har varit hemma hos oss och tittat på underberket och gett en present så det behöver vi ju inte göra en gång till. Bättre då med en ceremoni och lite tårta efteråt. Bara familjerna. Sedan är vi ju båda med i kyrkan och går gärna på konserter och på först advent så hur förklarar man får sitt barn då att vi två är med men inte han? Jag kommer dessutom att gå på kyrkans babyrytmik och öppna förskola så det känns ju också knepigt att inte döpa honom liksom. Dessutom har ju kyrkan ett schysst budskap - man skall vara snäll mot andra...
Fast det tar emot att stå där och lova att vi kommer att ge honom en kristen uppväxt. Huga.

Ja det kan ni ju glömma - han kommer att bli en okyrklig stockholmsgangster!

Mannen, som fyller år 25 maj (38 hela stycken!), kom med den strålande idén att till sin födelsedag bara önska sig bebisprylar! Och den som kommer med nåt annat får inte kom in på tårta! Vi tänkte informera om att varken blommor, strumpor eller kristallskålar tas emot utan han önskar sig istället en Babybjörn bärsele och babysitter! De får väl gå ihop om de tycker det blir för dyrt, lite fantasi får de väl ha!

Så ni har bestämt er för dop nu HG? Vi har dillat väldigt löst och antagligen blir det väl dop fast jag skulle eg. helst vilja ha det så opretentiöst som möjligt och helst inte ens i kyrkan, går det?

Vad var det för ny investering du gjort, Flodis? Jo, det var kameran va?

Japp den kamera.

Det är klart att dop inte behöver vara döpta i kyrkan. Båda mina syskon är döpta på "landet" av en pastor. Det är väl samma princip som vid bröllop, om prällen behagar flytta sig utan för kyrkan så går det utmärkt.

Jag har gått och lagt mig och gått upp igen. Jag hade så mycket tankar i huvudet... om HG:s flytt och om att flytta i almänhet.

Efter en stundes fundering i sängen kom jag fram till att det är lättare att flytta från sina nära och kära om man är trygg i sig själv. Båda mina syskon har varit ute i världen och bott i flera år, det har dock inte jag. Men jag vet att jag skulle kunna göra en längre flytt om jag hade en bra anldening utan att ha hemlängtan. Som det är nu känns det som att jag trivs bra som det är så inget behov av att flytta just nu...

Som jag skrev ovan så har jag nästan aldrig haft hemlängtan. De gånger jag har haft hemlängtan så har jag längat hem till min egna säng efter att ha legat på liggunderlag i tält i en vecka, och sånt överlever man. Detta tror jag beror att jag har haft en grundtrygghet i mig själv och i mina föräldrar. Jag har alltid vetat att mina föräldrar kommer att vara hemma och ta hand om mig när jag kommer hem - varmt bad och pizza efter ett scoutläger Och jag har också vetat att de har saknat mig på samma sätt som jag saknat dem. Och att sakna är inta samma sak som hemlängtan.

På samma sätt har det varit lätt för mig att bryta upp de gånger jag har flyttat på riktigt. Jag har vetat inomvords att mina riktiga vänner kommer jag att ha fortsatt kontakt med, även om det inte sker så ofta. De personer man förlorar kontakten med har man oftat inte haft den där riktiga knytning till från början. Självklart är det tråkigt att tappa kontakten med någon, men i dagens samhälle (med e-post, internet och mobiltelefoner) har man egentligen inget att skylla på er än att personen är ointressat för en själv om man tappar kontakten.

Tryggheten i att kunna flytta är att veta att de viktiga personer na följer med ävern om det inte fysiskt. Men det är SÅ mycket upp till en själv att bestämma vilka som hänger kvar.

Och hur kom HG in i detta... Jo oron över hennes mamma skulle kunna hjälpa till att stötta och hjälpa till med sonen. Det är ju inte så konstigt att det blev lite läskigt att flytta just nu. HG har haft det kämpigt med nya livsomställningar, att föda ett barn är en stor livsomställning. Hon har hade det väldigt tjafsigt med både mamma och syster under hösten. Det börjar väl bli bättre, men det är inte läkt än. Tillsaken hör att dessa tre kvinnor egentligen står varandra väldigt nära (så har jag tolkat det), och att flytta nu skulle nästan bli som att gå ifrån varann i mitten av ett gräl, eller somna arga osv.. (Nu kanske jag förstorade upp det hela lite). Och om man flyttar eller eller går ifrån någon i ett upprört tillstånd så är det jättesvårt att ta upp kontakten även om man vill.

Nåja nog med filosfiska flosker!

Den man älskar ska man släppa fri, då kommer den tillbaka av fri vilja. (eller hur det nu var )

jag är imponerad Flodisen, av ditt inlägg! Jag kan bara säga att jag/vi har haft funderingar nu när inte min mamma finns i livet o pappa bor 45mil bort och sambons föräldrar inte finns kvar... man känner sig rätt ensam, för det är nästan bara föräldrar som ställer upp dygnet runt.

Märkte det i påsk. Kände mig jätte ensam och ledsen. För mammas kärlek (som man många gånger ha tyckt varit jobbig) saknar jag fruktansvärt. INGEN kan ge mig den tryggheten och kärleken som hon. Självklart försöker pappa, och han lyckas bra, men det går inte att likställa.

Tant;

jag ska föreslå födelsedagspresent grejjen åt sambon, för han fyller år i juni, så det skulle ju passa bra