Vi som är emot CIO-metoder

Hoppar in!

Fast det där är olika. Jag har träffat människor som påverkats både psykiskt och fysiskt av sömnbristen. De klarade varken av jobb eller familjeliv under denna period. Lyckligtvis finns det ofta hjälp att få och man ska inte vara rädd att be om den.Det håller jag med om. Det finns så mycket man kan göra som inte innebär att barnet lämnas ensamt att gråta.

Mycket möjligt. Har inte blivit besviken än i alla fall
Det stämmer ju inte. Tänk på alla som arbetar med och påverkar andra människor. Det räcker med kunskap, du behöver inte egen erfarenhet även om det underlättar något. Du har ju dessutom haft sömnbrist själv och det är ju just det man tror att du inte förstår. Du behövs i dessa sömntrådar.

Blir du pressad av omgivningen? Är det någon speciell del du intresserar dig för?

Fast jag håller med glenda om att vi måste prata om det verkliga problem långvarig sömnbrist utgör i en människas liv. Hur de kognitiva funktionerna försämras, hur minnet sviker, hur humöret dalar och både ångest och depressioner växer fram. Att bara sopa problemet under mattan och hävda att man minsann fixar det på något sätt är kontraproduktivt och direkt skadligt!

Jag erkänner att jag blir provocerad när föräldrar som uppenbarligen har haft tur med sömnen säger att de inte hade känt annorlunda om deras barn hade sovit oroligt. Hur kan man veta det? Man blir desperat av att inte få sova och det är det första vi måste ta i för att minska antalet skrikmetoder som utförs.

Vad pratar du om här? Ibland hamnar man i en olycklig situation och barnet vaknar precis när man sitter på toaletten eller står i duschen med schampo i håret. De flesta gör nog klart då. En CIO-metod är ju något helt annat. Läste du länken jag gav dig? Vad tänker du?

*Jag har inte lagt någon energi på att få babyn att somna utan bröstet, för det har liksom inte funnits någon anledning. Varför ändra på något som funkar?
*Sover babyn inte vidare i en säng, så har jag lagt babyn någon annanstans. Kanske i liggvagnen i köket, eller på lekfilten i vardagsrummet. Någonstans där babyn inte känt sig ensam om den vaknat till. I stället för att springa ut och in i sovrummet, så har jag kanske suttit på golvet bredvid filten och sett en film, och så har jag bara klappat babyn lite i rumpan om den vaknat.
*På nätterna har jag haft babyn hos mig i sängen. I stället för att kliva upp på nätterna och få långa avbrott i sömnen, så har jag vaknat till, lagt babyn vid bröstet och somnat om. 10 avbrott på 5 sekunder vardera per natt, är inte så betungande.
*På helgerna har maken fått kliva upp på morgnarna, medan jag har tagit igen sömn. Jag har också gärna lagt mig en kvart här och där när han varit hemma.

MalinEddie: vilken bra tråd! Har också känt att det kan vara skönt att ventilera sig med de som man vet är av samma åsikt! Har en fråga, vad är babywise? Har googlat men inte lyckats hitta någon bra info. Verkar lite som standardmodellen ?

Jo, det har du säkert rätt i. Man är väl olika känslig för sömnbrist...Ja, jag tänker i alla fall som så att ju fler olika erfarenheter, och synvinklar på problemet, desto bättre...

Det du pratar om, lövet, det tycker jag är att ha det ganska lätt. Jag har också sövt mitt barn vid bröstet och det gör jag än idag, vid snart 22 månader. Det har ändå regelbundet tagit två timmar av rymmande och rullande. Ikväll har jag försökt fram och tillbaka i tre timmar. Länge vaknade han sedan 3-4 gånger i timmen innan jag lade mig bredvid honom. Han kan inte somna någon annanstans än i sovrummet eftersom han blir för nyfiken. Kombinera det med att behöva stiga upp på morgonen och prestera. Läsa, skriva, ha grupparbeten, ha något vettigt att säga så att du blir godkänd. Du är så trött att det du läser inte riktigt fastnar. Och så vidare.

Jag blir så leds på att höra att sömnbrist är ingenting.