Vi som är emot CIO-metoder

Och håller verkligen med i detta!

Jag tror att det är på god väg att ske en förändring, åtminstone just i Sverige (vet ju inte hur det ser ut med utvecklingen i andra länder). Och jag anser faktiskt att barnläkaren Lars H Gustafsson gör ett otroligt bra jobb på den fronten. Han drar ett extremt tungt lass som försöker vrida om hela vården till en mer adekvat barnsyn, på ett rätt så konkret sätt (självklart inte bara han, men han är helt klart den inom svensk vård som idag för den tydligaste rösten för barnens sak).

På många håll, även i massmedia, uppmärksammas ju just det här med våra missriktade förväntningar om självständighet hos spädbarn. Den här artikeln tex gillar jag:
www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/tryggare-kan-barnen-vara_961137.svd

Jag tycker du ska ta och fundera en extra gång på vad du egentligen utsätter din nyfödda bebis för, han är ynka 2 månader gammal och du överger honom gång på gång. Fy skäms!!!

Ta ditt förnuft till fånga och ta hand om din bebis! Sätt honom vid bröstet istället för att överge honom, eller ge honom napp/flaska om du inte ammar. Gå ut och ta en promenad med honom i sjal/sele så att du får lite frisk luft och får rensa tankarna. Vila huvudet kan du göra när pappan är hemma och kan hålla bebisen en stund, inte när du är själv med bebisen och bebisens enda trygghet är du! Det är faktiskt vidrigt att du använder det som en ursäkt att överge honom att du måste "lugna ner dig".

Jag har haft en bebis med kolik i 6 månader och jag vet sannerligen vad jag pratar om. Att regelbundet överge en skrikande nyfödd är helt fel! Även om det är frustrerande att de inte kan tröstas. Jag gjorde det en gång när risken annars hade varit att jag slängde henne i golvet och då andades jag djupt i typ tre sekunder utanför rummet och gick sedan in och försökte återigen ge henne bröstet, vaggade och vyssjade. Tvinga dig själv att hålla dig lugn, ta dig samman och gör det som behövs för ditt barn! Klarar du det inte så sök hjälp. Förövrigt bör ni kanske starta en utredning om bebisen skriker så mycket, brukar ju tyda på att något är fel... fysiskt som allergi eller smärtor av olika slag tex.

Jag känner igen mig väldigt väl i alla dina inlägg, jag vill bara poängtera att det för de allra flesta som använder skrikmetoder inte alls rör sig om någon sömnbrist eller några större sömnproblem över huvudtaget. Sådant används av helt andra anledningar för det mesta.

Vi har haft en del diskussioner genom åren vad man ska göra vid verklig sömnstörning, som såklart är fruktansvärt för alla parter. Vi har diskuterat huruvida man hellre skulle låta bebisen ligga och skrika eller testa medicinska preparat. Jag vill säga att har man verkliga problem, på riktigt, så finns det hjälp att få bara man står på sig och söker den hjälpen. Har barnet riktig sömnstörning är det ju verkligen allra minst lämpligt att faktiskt bara ignorera problemen och överge barnet att hantera det själv! Det finns väldigt bra kompetens om man söker sig till expertisen just inom sömn och då utreder man just den individuella familjen och vad som kan tänkas vara orsaken just här. Ibland är det samspelet som är problemet, man har kanske skapat ett beteendemönster eller ett vanemönster helt omedvetet och då får man hjälp att bryta det. Ibland kan medicinering vara ett alternativ för att bryta mönster. Ibland beror riktiga sömnstörningar på allergier eller sjukdomar, en del (fler och fler) tycks bli hjälpta av behandling hos kiropraktor.

Helt klart är det en viktig poäng att man behöver framföra andra, bättre, alternativ till de som på riktigt har problem. I synnerhet eftersom problemen väldigt ofta beror på något fysiskt. Tänk om barnet går och har ont eller mår dåligt och sedan slutar förmedla detta bara för att man använt en skrikmetod! Jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag hade gjort så med mitt barn istället för att lyssna på de tydliga signalerna om att något var fel.

Dock är det ju minst lika viktigt att som du säger informera om vad som är ett normalt sömnmönster hos barn, vilket naturligtvis då inte alls behöver "botas" med några skrikmetoder utan handlar om barnets egen utveckling och identitet. Vissa barn sover uselt som små oavsett vad man gör, det hör till deras temperament och personlighet. Det är antagligen dessa barn som tar allra störst skada om de skulle utsättas för skrikmetoder. Tyvärr är inte barnens behov alltid förenliga med dagens samhälle nu för tiden. Men jag hoppas att varje enskild familj som har jobbigt med sömnen kan hitta olika lösningar som passar just dem, för att kunna få vardagen att gå ihop och samtidigt tillgodose barnets behov av grundläggande omsorg vilket inkluderar både närhet, sömn, mat och lyhördhet.

Jag tror att det lika ofta handlar om äldre föräldrar som har levt ensamma stora delar av livet med en viktig karriär som de helst inte ser ska störas av barnen. Jag tror att dessa metoder används lika ofta av äldre som yngre föräldrar. Utbildning kan spela in men samtidigt är varje område nytt och i tröttheten orkar man kanske inte tänka längre än vad "sömnexperten" som säger sig ha kunskap inom området säger. Någonstans tror jag att detta handlar mer om känslor än utbildning. Psykisk ohälsa och brist på sömn spelar in. Egna upplevelser från barndomen var man har fått lära sig att hantera situationer genom försvar påverkar och gör det hela lättare. Man har själv saknat kärlek och trygghet så det faller sig kanske inte lika naturligt att ge det. Samtidigt är man kanske villig att kämpa mer än många andra. Som sagt, jag har svårt att se att det är en typ av föräldrar som använder dessa metoder.

Skulle aldrig utsätta min son för CIO. Tycker det är väldigt tragiskt att BVC aldrig informerar om andra metoder till dem som är i behov av hjälp.

Har en bekant som har en son nu tio månader gammal. Han och hans fru hade det jobbigt med pojkens sömn när han var runt sju månader. Han berättade för mig att frun hade kontaktat BVC för situationen blev ohållbar. BVC hade i sin tur skickat vidare henne till en psykolog för att få råd. Psykologen hade gett henne och mannen rådet att helt sonika låta pojken skrika utan att gå in till honom alls. Tada! Det problemet löst...

Hur tänker man som psykolog om man ger ett sånt råd?

Så sorgligt. Vad valde de att göra? Ifrågasatte de råden? En psykolog om någon borde veta varför det är skadligt att ignorera spädbarns behov. Barnet var dessutom i en mycket känslig fas vilket psykologen borde ha all kunskap om.

BVC ska inte rekommendera denna metod idag. Tyvärr sker det fortfarande ändå.

Dom ifrågasatte inte utan gjorde som psykologen sa. Han berättade för mig att han tyckte att det kändes skönt att ha fått psykologens "godkännande" och att det var befriande att veta att dom inte behövde gå in till pojken när han skrek. Det sorgliga är ju att psykologens godkännande inte ändrar det faktum att det är ett trauma för barnet.

Har inte pratat om det med honom eftersom jag vet att han känner sig påhoppad om jag säger något. Han vet var jag står och jag har sagt att jag aldrig skulle använda CIO på mitt barn, men varje gång vi pratar om det så hänvisar han hela tiden till att jag inte vet hur dom har haft det och att jag skulle ha gjort likadant om jag var i samma situation.

Skönt med fler av samma åsikt! Förstår inte hur man klarar av ens att höra sin bebis skrika på det sättet. Mitt mammahjärta krossas så fort min lille tar ton. Och jag e trött... Mkt trött. Sov inget under graviditeten... Spydde i 8 månader... Pojken är inte mkt för att sova varken dag eller mat... Det värsta är att pappa inte funkar alls på natten och jag jobbar heltid. Så natt OCH dagpass :-/ . Märker av ibland att jag helt enkelt är trög, både fysiskt och psykiskt. Man får gå igenom tankar 3-4 ggr innan man utför det man ska. Sonen alls snabbt i famnen, men sen är det upp säkert 2-3 ggr i timmen som värst på nätterna. ( dagarna sover han alltid i någons famn). Sen alltid upp kl 06, oavsett när han somnat. Ibland är man så trött att man skakar och mår riktigt illa, men vad kan man göra? Jätte fin tråd... Bara snälla tänk på att inte hoppa på folk å va elaka... Skogskvitter... Man kan aldrig riktigt veta hur en situation är för någon annan.

Vilken bra artikel!

Ja, min teori var lite för enkelspårig ser jag nu. Det är nog många olika variabler inblandade och ganska komplext det där. Själv kan jag nog sägas vara "en äldre förälder som levt ensam stora delar av livet"...och har ett bra jobb. Stämmer också in på min sambo. Men någon skrikmetod finns inte ens på vår karta.

Du har nog rätt i att det handlar mer om känslor än utbildning, och ålder...