Vi som är emot CIO-metoder

En enkel artikel om boken (Kärlekens roll) kanske kan väcka intresse? http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/barn-och-unga/karlek-satter-sig-pa-hjarnan_968233.svd

Aha, ok, jag fattar, skont! Jag har tankt att genom att neka honom amningen, vilket innebar att han kommer skrika och grina, ger det samma effekt som att lamna honom att grata och skrika. Eftersom jag inte tillgodoser hans behov (nattsnutt).  

Men jo, jag ska vanta tills han ar iaf ett ar, jag tycker han far gora lite som han vill just nu. 

For att aterknyta lite mer till topic (det var inte meningen att skifta fokus till mig), har ar text om controlled crying fran storsta familjesiten i UK:

http://www.mumsnet.com/babies/sleep-training-and-controlled-crying 

You're not just doing it for you. 'Training' your baby to self-settle at night will probably have positive knock-on effects on her general outlook during waking hours, as well as yours. 

Jag upplever att det har ar den generella installningen, att det ar bra for barnet.  

Amning är ju så mycket mer än mat. Det tillfredsställer också barnets behov av närhet och det går att ge på andra sätt. Finns ni där, ger fysisk närhet och hjälper honom att somna på andra sätt känner han det. Det är den ensamma gråten som är skadlig, kortisolnivårerna i hjärnan blir förhöjda på ett sätt som kan vara skadligt. Barnet känner sig övergivet. Det har inga försvar och kan omöjligt förstå och trösta sig själv. Det behöver hjälp att hantera sina känslor. Det är skillnad om en förälder går igenom det hela tillsammans med barnet. Det blir mindre stressat, känner sig inte övergivet och får sina behov tillfredsställda men på andra sätt än det är vanligen får. En vanlig missuppfattning är att människor som är kritiska till CIO-metoder inte accepterar att barn gråter och är emot förändringar av rutiner. Detta stämmer oftast inte. Det är den ensamma gråten som kritiseras.
Jag tycker ni gör klokt i att vänta något. Även om det inte känns så nu kan säkert amningen och samsovningen underlätta något för både honom och er just nu. Närheten hade han krävt i vilket fall. För oss gick denna fas över på ca 6 veckor. Jag vet också av egen erfarenhet att det kan vara bra att ha andra sätt att söva och trösta på innan man avvänjer nattamningen eller flaska på natten. Om ni inte har gjort det redan skulle jag prova annat på kvällarna när det hela har lugnat sig något så ni har något att gå på om ni bestämmer er för att avsluta nattamningen.

Glenda: Tack för länken! Ska ta en titt nu.

Jättebra artikel!
Har lagt ut den på min facebook nu, o hoppas på så sätt sprida lite intresse att läsa på mer. Flera i min mammagrupp lämnar barnen ledsna i sitt egna rum o har varit "stolta" över det, och tycker att vi är konstiga som inte byggt om så att lilla tjejen har eget rum än (10 månader)

Ska förbi biblioteket i dag o se om de har boken där! 

Finns det något gemensamt hos de föräldrar som väljer CIO-metoder?

Jag får en känsla (OBS - alltså bara min privata känsla!) av att det ofta är väldigt unga mammor som inte har läst/tagit reda på något alls inför att de skaffar barn, men sen gärna använder en äldre, kvinnlig släkting eller en BVC-sköterska som "orakel"...?

Eller är det "vem som helst"?

Väldigt bra artikel!

Har du fått några kommentarer?

Ifall den inte finns på biblioteket går den att köpa relativt billigt på Adlibris. (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185703095)

Jag föreställer mig (helt utan vetenskapligt belägg) att det är föräldrar som inte har tagit del av forskning genom universitetsstudier och dylikt, men också föräldrar som själva har svårigheter med affekterna på grund av den relation och anknytning de har haft till sina egna föräldrar. Föräldrar som har svårt att mentalisera och sätta sig in i att andra människor inte tycker, tänker och känner samma saker som de gör (och då kanske resonerar att "men jag vet ju att hen är trygg så det är ingen fara").

Fast härom året gjordes någon undersökning - tror att den sammanfattades i GP, osäker, någon av de större dagstidningarna i alla fall om jag inte missminns mig - och då var det vanligast att alla former av auktoritära fostringsmetoder användes bland "karriärsfolk". Ovanligare i områden med lägre social status. Man drog slutsatsen att det i mångt och mycket handlade om föräldrars tid. 

Jo, att man har varit utsatt för liknande behandling själv är nog ganska vanligt. Man läser ju ganska ofta ung. att "Min mamma lät mig skrika tills jag somnade, och jag mår minsann bra."

Jag bara funderade på om det fanns någon gemensam nämnare...för då kanske man kan hitta något sätt att nå dessa människor också...