Jag blev gravid som 16åring, blev aldrig påhoppad med massa frågor men många kollade snett såklart. Allt har gått bra, förutom relationen med pappan som tack och lov tog slut! Har nu dottern på heltid, är gift med en annan man och vi har försökt få barn i ett år nu, går inge vidare men vi ska lyckas. Har bil, bostadsrätt, inkomst osv osv.
Många unga har skrivit till mig genom åren och sagt att de också vill ha barn tidigt och jag har varje gång sagt att det är upp till varje person men att jag personligen inte rekommenderar det. Inte för att det inte gick bra, men för att det har varit jobbigt att få allt att lösa sig, att orka läsa gymnasiet på 2 år, som jag gjorde eftersom jag inte ville gå om. När barnet kom gjorde jag allt och det gick i början men man blir trött när man har någon hemma som inte hjälper till och som bara spelar spel hela dagarna.. Slutade i psykiskt och fysiskt misshandel, otrohet och separation. Som jag uppfattat har du ingen relation till pappan, vill han vara med barnet? (det har jag inte läst något om) För dotterns pappa har varit frånvarande till och från och det har påverkat dottern väldigt mycket. "vart är min pappa".. Nu kallar hon min make för pappa också! "Favorit-pappa" dessutom! :)
Man får helt enkelt se till sig själv, sin egen kapacitet och hur mycket man orkar.
Grattis till graviditeten, men gör upp en bra plan om hur allt kan bli. Barn börjar ställa frågor till slut ;)
Min dotter sa häromdagen "Du var 17 när du fick mig, då är man nästan barn.. men det gick ju bra iallafall!" - Ja det gjorde det. (Hon är lillgammal och så otroligt bäst!) :)