Jag hatar HEN!!!

Det hade jag inte gjort ändå - men klart är att MP bidrar ytterligare till ordets politiska laddning i och med detta. Frågan är om det är bra eller dåligt.

Jag vet. Tyvärr.

Ett påstående som egentligen varken kan bevisas eller motbevisas.

Själv tror jag att man kan påstå att det finns en gammal tradition där vi män av ppk-skäl (pompös politisk korrekthet) bara tar för givet att vi även ska vara språkets norm. Så kommer det ju också att förbli i stort, det lär inte finnas någon politisk agenda för att t ex "man" eller "människa" ska ersättas med könsneutrala ord.

Jag tror att det är därför pronomet hen orsakar så mycket uppståndelse, det bryter en urgammal tradition eftersom kombinationen han/hon/hen ger män och kvinnor samma språkliga tyngd. Visserligen bara i en enda språklig detalj, men ändå. Dessutom är ju pronomen centrala språkliga företeelser.
 

Jag vet inte hur kvällstidningsdefinitionen av näthat är formulerad, men jag tror att om man som du använder Breivik som måttstock för hat så blir hat en nära nog ouppnåelig känsla, som dessutom förutsätter att man är fullständigt galen.

Jag tycker att man på rätt goda grunder kan klassa en del av de antifeministiska inläggen på FL:s jämställdhetsavdelning som uttryck för näthat, men att de flesta bara utgår från tankar som kanske inte ens är fullt så obegåvade som de kan te sig vid en första anblick. Ett problem för antifeministen är att kommunikationen med de som inte tillhör den egna gruppen störs av att antifeministens språk innehåller så många svepande generaliseringar, som t ex den där heliga svenska statsfeminismen jag frågade dig om.

Frågan är bara hur mycket möda jag som icketroende ska lägga ned på att försöka förstå en grupp som tycks ha utvecklat en diskurs, dvs ett språk där ordens valörer inte är desamma som i vårt vanliga språk.

Härovan skriver någon att "Hen är politiskt korrekt i vårt mediekänsliga samhälle". Och det är ju en åsikt som det kanske är möjligt att argumentera för, men i den här sortens diskussioner blir det nästan alltid utgångspunkten, inte slutsatsen.

Själv har jag sedan länge slutat att förvåna mig över trådar som den om att mansfrågorna marginaliseras, där TS efter att inledningsvis efterlysa ett större fokus på mansfrågor i sitt sista inlägg i den tråden förklarar att det inte finns några mans- eller kvinnofrågor - bara individfrågor.

Jag gissar att det är den skruvade diskursen som gör att antifeminismen lider av en så besvärade brist på språklig stringens. 

Statsfeminismen var det ja. Det är helt enkelt så att jag upplever att kritik mot mansrollen och det manliga närmast är legio medan kvinnor och kvinnlighet inte ska kritiseras. Snarare måste kvinnor tydligen hjälpas fram medelst diverse riktade "jämställdhetssatsningar", sanktionerade på statsnivå. Man kan kalla dem kvotering, positiv särbehandling eller vad man vill - kontentan av det hela blir ändå att man försöker åtgärda en upplevd orättvisa genom att införa samma orättvisa åt andra hållet, vilket i sin tur möjligen leder till att man rör sig i sidled men aldrig någonsin framåt.

Ett talande exempel på detta är den tack och lov numera avskaffade kvoteringen till populära högskole- och universitetsutbildningar. Det visade sig nämligen att den slog fel eftersom det förekom fall där manliga sökande kommit in för att de var män, trots att det fanns kvinnliga sökanden som var bättre meriterade. "Vi kan inte slå igen dörrar för studiemotiverade unga kvinnor" sa utbildningsministern och avskaffade kvoteringen. Ett korrekt beslut förvisso - jag menar att könskvotering enbart är av ondo och inte hjälper någon i det långa loppet - men det är som sagt talande att det som behövdes var att den drabbade kvinnor negativt. Så avskaffandet i sig var välkommet, anledningen mer tveksam.

Och själv kunde jag inte bry mig mindre om nio av tio studenter på veterinärutbildningen är kvinnor. Kul för dem att de lyckats så bra att de kommit in! 

Ok. Du menar alltså att satsningar på kvinnor som grupp som specifikt gynnar dem på mäns bekostnad är statsfeminism. Du menar också att denna företeelse så till den milda grad genomsyrar det svenska samhället att det finns skäl att kalla statsfeminismen helig.

Såg det imorse. Om de väljer att behålla "hen" i partiprogrammet så kommar jag inte fortsätta rösta på dem. Trodde miljön var det som var viktigt, inte att vara först ut med att vara så kallat genusmedveten. Trams.

Jag menar att det finns en rådande syn som antyder att kvinnor är förtryckta och viljelösa offer under patriarkatet och därför måste hjälpas och lyftas fram och vad det nu brukar heta, och denna delar jag inte. Kritik av den typen avfärdas slentrianmässigt som bakåtsträvande och kvinnofientlig. Man får med andra ord inte ens ifrågasätta denna världsbild utan den ses snarast som ett axiom.

Och här håller jag helt med dig. Vilke gör mig rätt äcklad och jag hamnar ofta i debatt med andra feminister om just det.

Jomenvisst, gör det det. Ett pinsamt kvinnor kan-perspektiv som gör att man helst bara vill blunda.

Kvinnor kan knyta skorna, typ. Men det där var väl mycket vanligare för ett tiotal år sedan.