Jag hatar HEN!!!

Du har bestämt dig för vad folk tycker. När de inte tycker så som du har bestämt ignorerar du det.

Du får gärna förklara för mig vilka "vi" är och vad "vår tro" är.

Jo, jag vet. Du använde ju "hen" om mig tidigare här i tråden, den anonyma humanisten gjorde det också, kanske lite mindre skickligt eftersom den anonyma humanisten råkade skriva han och honom i nästa inlägg.

Men jag uppfattade detta som retoriska grepp, inget annat. 

Annars tycker jag att det verkar som den överväldigande majoriteten använder hen för att ersätta den otympliga frasen "han eller hon" eller i sammanhang där de vill dölja könet på någon eller då det är okänt.

Relevansargumentet är  tveksamt, tycker jag - åtminstone om den person som benämns hen deltar i samtalet/händelsen - som t ex Lisa i mitt exempel.

Den som använder hen har missat att den kunde använt den.
 

Jag har efter nogsamt övervägande kommit fram till att den enda som behöver skriva i den här tråden är FMGA. Det är så oerhört sällsynt med skribenter här som både kan uttrycka sig och som dessutom uttrycker balanserade och min mening vettiga åsikter.

Om "den" vore en naturlig ersättare för omskrivningar som "han/hon" skulle "den" redan användas på det sättet. Men språk är ju väldigt demokratiskt, testa för all del att använda "den" i de lägena. Jag förutspår dock ingen omedelbar succé.

Den används redan på det sättet har har gjorts under ganska lång tid.
Uttrycket "Den om lever får se" är ganska gammalt.

Föräldrar har  i alla tider förfasats över yngre generationers språkbruk, ett bruk som senare blir norm varpå nästa generation får hitta på nya ,"slarviga", de gamla kan förfasas över.

Det speciella med "hen" är väl att det introducerats av vuxna och rel. aktivt introducerats snarare än att bara poppa upp av sig självt.

Jag har under mina ca 35 år som läs och skrivkunnig inte saknat ett "hen",  blir därför lite förvånad när folk påtalar dess förträfflighet.

Sedan är det, precis som du säger, ganska meningslöst att agera språkpolis oavsett som förbuds- eller påbudsivrare.
 

Nej, folk som använder hen är nog rätt medvetna om vilka språkliga möjligheter som finns.

Förövrigt har jag redan tidigare skrivit i tråden att uttrycket den som normalt sett tolkas som han, alltså är det inte helt korrekt att tolka "den" som ett könsneutralt pronomen.

Exempel:
Den som äter palsternackor, han går inte av för hackor.
Den som inga byxor har, han får gå med rumpan bar.
Den som spar han har.

Jag utmanar var och en att hitta en liknande fras där den som följs av hon.

Intressant  poäng. 

Fast grejjen är väl inte tveksamheten kring dens könsneutralitet utan att han i dessa sammanhang egentligen tolkas könsneutralt.

Inte nödvändigtvis. Hen kanske  bara har noterat att "den" i vissa sammanhang signalerar en iskall opersonlighet om det syftar på en enskild människa.

Så skulle man få för sig att modernisera "I" i Dantes helvete med inskriften "I som här inträden, låten hoppet fara" skulle onekligen den vara ett bättre alternativ än hen. 

Man behöver inte ens läsa "Pojken som kallades det" för att få en aning om bokens känslostämningar.

Det skulle iofs kunna vara något för henanvändandandets motståndare - att skriva en skräckroman på temat "Pojken som kallades hen".

I vilka sammanhang skulle den signalera iskall opersonlighet där hen inte gör det?
Jag vill hävda att sådant(felaktigt) signalerade uppstår endast när man lyfter det ur sitt sammanhang.

"Den som här inträden, låten hoppet fara"