• Anonym (sämsta mamman)

    fan, ja slog mitt barn ikväll!

    satt i soffan å  hade mysisgt me film å chips varpå barnet börjar kittla mig under fötterna.

    jag har tidigare blivit arg för detta då jag flera gånger förklarat att ja är så kittlig att ja börjar sparkas å är rädd att skada den som kittlar. (ingen vågar kittla mig under fötterna)!!!

    försöker även denna gång prata me barnet å tala om att ja kan råka skada han/hon om det gör så där men får ingen respons utan det fortsätter.
    pappan plockar bort barnet å talar även han om att det som görs är fel.
    barnet kommer tillbaka å fortsätter å jag blir hårdare i mitt uttryck + håller fast barnets händer för att hindra fortsatt kittling.
    inte ens detta funkar å så brast d.

    GråterGråterGråter jag snärtade till barnet på magen och givetvis blev det jätte ledset å undrarde varför mamma gjorde så.

    det undrar jag med å mår så fruktansvärt dåligt fy fan att d ibland ska gå så långt. GråterGråterGråter

    när barnet lugnat sig hos sin pappa kom det till mig igen å vi kramades å jag bad om förlåt å förklarade att man absolut inte får göra så. barnet bad i sin tur om ursäkt å jag har nu fått vara den som nattat.

    men felet är ändå gjort!!!! är så sämst! Demon

    vet inte va ja vill me tråden men kände att ja va tvungen att bekänna mitt stora misstag å kanske även bli dömd för den jag är!

  • Svar på tråden fan, ja slog mitt barn ikväll!
  • Anonym (sämsta mamman)
    Meowth skrev 2012-08-04 01:10:11 följande:
    Jag vet inte hur du satt men du låter ju inte mobil för fem öre. Med häva menar jag vänd barnet din famn om h*n ligger över dig. Du behöver inte vara akrobat för att låta bli att kasta barnet rakt i golvet. Som sagt. Jag vet att du skäms och jag har själv haft extremt tålamodsprövande dagar. Som tur var har jag bettskena på nätterna och jag skäms över att jag ofta tar till det högre röstläget så jag är ingen ängel, men skulle jag känna mig nära panik skulle jag inte sitta kvar som du gjorde. Men som sagt jag vet inte exakt hur ni satt. 
    It takes backbone to lead the life you want

    Då förstår ja va du menade! Nej ja e inte så mobil å har absolut inte samma räckvidd idag som förr då ja e höggravid. Jag satt Me rak rygg mot armstödet å barnet satt längst ner rakt över mina ben.
  • astro

    Hade det varit en engångshändelse hade det väl inte varit så illa, men den här raden ur trådstarten oroar mig:

     "det undrar jag med å mår så fruktansvärt dåligt fy fan att d ibland ska gå så långt. GråterGråterGråter 

    Ibland? Hur ofta är "ibland", ts? 


  • hellokill3r
    Anonym (sämsta mamman) skrev 2012-08-04 00:29:44 följande:
    Nej d har inte hänt förut! D ja menar är att d säkert händer hemma hos andra familjer oxå å att d e så hemskt att d ibland är så lätt att d går över styr för människan.

  • Simon 681

    Det finns flera positiva tecken här, TS. Ditt barn blir förvånat och får inte ihop det varför du gör så. Det tyder på att du har lyckats förmedla att det är något fel och något som inte är normalt. Du känner sedan med en gång att det är fel och ber om ursäkt. Det betyder att du inte heller ursäktar beteendet, vilket är bra.

  • Anonym
    Anonym (sämsta mamman) skrev 2012-08-04 07:20:54 följande:

    Då förstår ja va du menade! Nej ja e inte så mobil å har absolut inte samma räckvidd idag som förr då ja e höggravid. Jag satt Me rak rygg mot armstödet å barnet satt längst ner rakt över mina ben.
    Om någon kittlar mig mot min vilja, speciellt ett mindre barn, så reser man väl ändå på sig och går därifrån om personen inte slutar? Eller menar du att det är ok att slåss för att du är gravid och inte orkar stå upp?

    Jag tycker inte du har någon som helst ursäkt för ditt beteende även om jag inte tror det kommer skada barnet på länge sikt att du slog denna gång. Men tänk dig för. Det kommer att komma betydligt mer krävande situationer när du har två barn som inte gör som du säger. Ska du slå båda då?
  • Anonym
    EllanEriksson skrev 2012-08-04 03:18:45 följande:
    Min tanke är när jag läser detta.. Ska hon söka psykisk hjälp för att hon är kittlig?
    Jag är också kittlig och de flesta som är kittliga har tyvärr reaktionen att få bort den som kittlar.

    Har en kompis som gjorde nacksving på en som kittlade honom bara för att den skulle sluta.

    En omenad reflex är svårt att göra nått åt, det var inte meningen och jag tycker det är löjligt att anmäla till soc för nått som man inte kan göra nått åt... >_>''
    DET är slöseri på resurser.
    Förlåt, men det är inte en reflex när man gör det tredje gången man blir kittlad och för att man är arg. Då är det medvetet. Om ts ryck till med benet första gången och barnet råkat bli skadad, DÅ är det en olyckshändelse. Men detta är inte det.
  • Anonym
    Anonym skrev 2012-08-03 21:29:20 följande:
    Det gör det väl knappast?!

    Jag har 3 barn i åldrarna 7 mån - 8 år och har aldrig någonsin gjort mina barn illa. Jag har tänkt tanken men jag skulle aldrig förmå mig. Varför? DE ÄR BARN!
    PRECIS!
  • Border
    Ts, jag kan mycket väl förstå om sådant händer. Jag har själv blivit fullständigt skogstokig på min son ibland och varit tvungen att gå ut från rummet för annars vet jag inte vad jag gör
  • Anonym
    Border skrev 2012-08-04 08:58:07 följande:
    Ts, jag kan mycket väl förstå om sådant händer. Jag har själv blivit fullständigt skogstokig på min son ibland och varit tvungen att gå ut från rummet för annars vet jag inte vad jag gör
    Skillnaden är att du lämnat rummet. Det gjorde inte ts. Jag blir också skogstokig på mitt barn ibland men då får man ta ett djupt andetag eller gå därifrån. Det är rätt sak att göra. TS gjorde fel. Och kan hon inte röra sig kanske pappan hade kunnat leka med barnet tills han/hon glömmer bort att kittla mamma?

    Ungen tror att den leker med mamma och får en smäll som tack. Inte så sympatiskt.
Svar på tråden fan, ja slog mitt barn ikväll!