Läxor för eller emot?

Jag håller med dig i princip med modifikationen att när barn strular runt i skolan hellre än att arbeta är läxor för att göra det som den ligger efter en naturlig konsekvens.

FLICKAN OCH KRÅKAN Ett otinlägg..... Men min son gör precis det, pratar om hur många sidor och hur snabbt och jag känner själv att han kanske inte tar in allt. I skolan får vi inget direkt gehör..... Hur tränar man på det, är det bara att läsa mer, eller kan du rekommendera nåt?

Iof frågade du inte mig men: Ställ frågor om innehållet, om du har ett något sånär bra hum om handlingen så ställ frågor som det inte bara går att rabbla upp en mening ur boken som svar på, dvs han måste omformulera och läsa mellan raderna för att kunna ge ett bra svar. Börja enkelt och ställ svårare och svårare frågor allt efter som.

I vår skola tränar de så att efter att de läst en bok, sida osv så ska de svara på frågor och/eller skriva en berättelse om innehållet i det de läst.

Plutteli: Jag tror man behöver träna på att planera sin tid hemma. Mina elever planerar en del av sin tid i skolan också men då är de där de är. Hemma finns helt andra frestelser, tv, kompisar, datorn etc etc. Att straffa redan svaga elever genom att tvinga dem att ta hem när de redan slitit hela dagen är bara elakt tycker jag. Dessutom finns det då elever som inte får träna på att plugga hemma. Märkligt resonemang enligt mig.

Läxor för repetition, för. Lärare, jobbat på högstadie/gymnasiet. Och läxhjälp borde finnas på skolorna. Där jag jobbade sist var det främst elever med läs o skrivsvårigheter som fick möjlighet till detta. Men där bakades det även in att komma ikapp om de inte hann med på lektion.

Fast vad är alternativet. Om säg tre barn i klassen inte hänger med i tempot om det sen är pga svårigheter eller för att larvar bort tiden har ju ingen roll. Hur ska de hinna i kapp. Ska de få göra det hemma eller ska vi sänka hastigheten för de restrerande 20 barnen? Ska skolan vara anpassade efter de som är sämst? 

De ska givetvis få speciallärarhjälp. Vi är enligt skollagen skyldiga att anpassa undervisningen efter VARJE elev, svag som stark. Nya tider nu vet du:) Vi är inte kommunister i skolan om du trodde det?

Det handlar ju självklart en helt del om skolans upplägg. Belönas barnen för kvantitet och man har ett starkt fokus på kvantitet så är det ju inte så märkligt att de själva värderar just kvantitet. Sedan är vissa barn väldigt tävlingsinriktade = viktigt att vara först i matteboken, läsa fortast etc.

För vissa barn fungerar det alldeles utmärkt att läsa mycket och fort. Vissa barn tillskansar sig, enbart genom att läsa mycket, på egen hand goda lässtrategier och då är det ju inget större problem. Det är jätteviktigt att göra barn medvetna om och att arbeta med lässtrategier tidigt. I lgr11 trycker man starkt (både i det centrala innehållet samt kunskapskraven för godtagbara kunskaper år) redan i år 1-3 på vikten av att eleverna kan använda lässtrategier för att förstå och tolka texter och för att anpassa den egna läsningen efter texters innehåll och form.

Med lässtrategier menar man helt enkelt de strategier vi använder för att förstå och tolka det vi läser. Goda, vana läsare använder automatiskt massor med olika lässtrategier utan att så att säga tänka på det. Vi drar kopplingar, skapar inre bilder, ställer frågor, förutspår, läser om etc etc. Och som sagt, vissa barn lär sig dessa strategier enbart genom att själva läsa, men många behöver hjälp.

Bok-/lässamtalet är centralt när det gäller att komma vidare med sin läsförståelse och läsutveckling. Det är alltså jättviktigt att prata med barnen om det de läser och att barnen pratar med varandra om det de läser. Sedan finns det många olika strategier som man kan arbeta med både i skolan och hemma ganska enkelt:

- sammanfatta
- utreda oklarheter (ord/sammanhang man inte förstår)
- ställa frågor till det lästa
- förutspå (vad kommer att hända här näst, och varför tror jag det)
- dra kopplingar (till sig själv, till andra texter man läst, till omvärlden)

Beroende på om man läser fakta eller skönlitteratur så passar olika strategier olika bra. Läser man skönlitteratur så är det exempelvis viktigt att dra kopplingar.

Vad man kan göra hemma är att helt enkelt prata om det som läses. När jag högläser med min 3- och 4-åring så hjälper jag dem att dra kopplingar t.ex. Jag drar egna kopplingar (jag berättar om liknande saker jag varit med om, sådant jag kommer att tänka på när jag läser), jag påminner dem om deras egna kopplingar ("kommer du ihåg när du ramlade ner för klätterställningen och fick åka till doktorn", om boken handlar om någon som får åka till sjukhuset exempelvis) och drar kopplingar till andra böcker vi läst eller filmer de sett (oj, vilken busig apa Pippi har, kommer ni ihåg när vi läste om Nicke Nyfiken....."). Förutspå är också lätt: "Vad tror du händer nu?", "Oj, vad ska han göra nu?" och så kan man samtala om det, varför de tror som de tror etc.

Jag vet inte hur gammal din son är. Ålder har ju viss betydelse för hur man gör. Jag har ett par föräldrar bland mina högstadieelever som läser de böcker som deras barn läser. Det är ju självklart inget man kan kräva, men det är ju suveränt om man har tiden, orken och lusten. Man kan ju få fantastiska samtal med sitt barn utifrån en gemensam läsupplevelse.

Blev lite långt. Jag tycker att det här är viktigt .

tack för ett långt och bra svar!