Jag tror min pollett föll ner idag! Satt och skrev lite i bloggen och la upp bilder från UL och började tok lipa! Känner mig så jävla lyckligt lottad att ha denna fröken i magen så det är fasen vansinnigt.
Satt och grät i 10 minuter innan jag hämtade mig :P
Känner förresten också sparkar eller buffar nästan hela tiden, men som jag skrev på fb så fick vi ju se henne göra en massa kullerbyttor och hon är ständigt igång så det var inte så konstigt. :)
Börjar fortfarande gråta ibland när den rör sig, lycka!
Åh känner igen mig.. dottern är ju första för mina föräldrar med och pappa har inte så mycket tid att träffas så han gör som när jag var liten.. köper grejer istället! HURRA! ... :P
Vi ska byta rum allihopa imorgon, dottern till vårt, vi till det tomma fjärde rummet och bebisen har lite saker som ska in i dotterns rum (alltså det hon flyttar ur) så vi ska passa på att råka "tappa bort" lite saker som vi vet att hon INTE använder längre. Efter jul är det helt jävla kaos där inne.. Fick panik när hon öppnade alla julklappar.. Jösses! :P
Hmm, tänkte om du var längre gången eftersom de börjar växa lite mer individuellt i ungefär v.20.
Jadu, då är det svårt att veta, men om hon själv sa att det kanske var bättre att lita på tidigare ul så kanske det är bäst att göra det.
Jag är riktigt fundersam jag med, för i 12+0 var jag på vul hos min fertilitetsläkare och då sa han att den exakt var 12+0 i längd och allt och det stämde ju PRECIS. Så det är lite skumt att den växt mindre sedan dess, trots att jag bara flyttades 4 dagar så :P
Men för oss var huvudet mindre än medel men lårbenet var som det skulle så hon gick på det eftersom hon sa att bebisen verkade ha mitt huvud, lite litet ;)
Men ja, din mens var ju konstig också. Fråga BM vad hon tror är mest rimligt :)
Känner mig as fånig som börjar bli irriterad på att maken sitter och dricker vin på kvällarna på helgen :P
Och kommer och ska kramas och luktar äckel vin! kräks! :P
Ja det är ju en veckas skillnad, kanske kommer fram till vad som är rimligast med tiden, sf mått osv! :)
Hoppas det löser sig till det bästa!
Tror att min make pratar mer med bebisen än mig, men vi är båda väldigt intresserad. Han har älskat barn sen alltid och är gudfar åt sina brorsdöttrar och vi har velat ha barn ett tag och detta är hans första så det är super stort för honom :P
Var kanske därför han började gråta häromkvällen, jag visste knappt hur jag skulle bete mig eftersom jag just då inte hade den där uppenbarelse känslan själv :P
Men det gick bra.. bara klappa lite på honom! Haha