~* Juni Bebisar 2013 *~

Ja men precis! Vi funderade på våra mammors första namn först men det lät dåligt och det kändes för nära släkt liksom. Denna gång ska namnen vara hemliga för släkten tills dopet! Kommer bli svårt men det SKA gå! Förra gången berättade jag när jag fick veta kön i v.37 på ul inför snittet (hon låg ju fel..) och visst blev pappa super glad då men eftersom människorna fortfarande lever så kommer det bli roligt att se deras reaktioner på dopet :D

Vet att farmor kommer bli mycket rörd iallafall :)

Låter som människor som är väldigt inbitna! Vi hade namngivelse för dottern, då när jag var 17 resonerade jag som så att hon kan döpa sig när hon blir större, vid ex komfirmation. Nu har jag dock ändrat åsikt och vi kommer döpa denna, detta efter att jag bad väldigt mycket till Gud under vår kamp och sedan gifte vi oss också och det kändes himla fint i kyrkan. Tror att jag alltid trott lite på Gud men kallar mig inte troende och går inte runt med kors osv!

Men som sagt, ha någon namngivelse ceremoni istället kanske? Det är mysigt och då får barnet sitt namn på samma sätt som på dop. Eller så struntar ni i det helt, det är ju ert barn , inte deras! :)Nä, tilltalsnamn har vi inte heller som släktnamn och det kommer nog aldrig hända heller om vi inte råkar hitta en släkting med de namn vi bestämt :P
Jag är döpt efter min gammelmormor Svea och tycker man kan hålla det på ungefär det avståendet. Min farmor blir ju vårt barns gammelfarmor, blir ju makens mammas andranamn men det var hennes farmors från början tror jag :)

Vi har ett rum.. det är nästan klart t.o.m!

Ska bestämma mig för en  väggdekal (vill ha ett träd men finns så många att jag inte kan bestämma mig) och sedan skriva fast skötbordsdelen på skötbordshyllan (hensvik från ikea) och hitta några tavlor samt sy förvaringskorgar att hänga i skötbordet. Så det är inte alls mycket kvar.

Ska även borra ett hål i taket i vårt rum för takvaggan :)

Finns massa, massa olika! Typ bara att googla på det!

Här kommer vår iallafall:

ivantapanummertva.blogg.se/2013/january/inkopslista-2.html

Angående inköpslistan också.. EGENTLIGEN behöver man bara kläder, blöjor och skötselgrejer. Barnet kan ju sova hos en själv osv osv. Men man vill ju gärna kanske ha en säng, vagn, bilstol, skötbord/dyna, bärsele, babysitter och sånt som underlättar vardagen men i grund och botten behövs ganska lite för att de ska klara sig i början.

Jag vill mest ha något att pyssla med så det blir lite mer köpt än vad som kanske behövs men gillar att inreda osv plus att jag älskar kläder till små bebisar.. Har satt köpstopp iallafall resten av månaden nu sen tänkte jag köpa väggdekoren.

I övrigt har jag egentligen bara salvor, tvättlappar osv att köpa nu men vill ju piffa och dona lite såklart.

Vaknar också på nätterna, främst av rörelserna!

Bra minne eller får ni det nedskrivet?

Jag minns bara:
SF: 23
Flj: 154 slag/min
Järn: 114? KANSKE :P
Vägdes inte.. men tror +2 nu
Sen hörde jag bara att urinprov var bra och blodtryck med ^^

24+3 här med :)

Haha nej inte 114.. det var nog blodtrycket! Skrev helt fel ^^
Järn visste jag inte!

Eller det kanske var järn.. GRAVID HJÄRNA! Nu slutar jag försöka minnas :P

Måste bara fråga, du behöver inte svara men jag är snittad med nummer ett och har svårt att få igenom snitt nummer två. Varför blir det snitt för din del?

Ja jag är ju kejsarsnitt förespråkare så fort det finns en bra anledning och det inkluderar stark förlossningsrädsla. Tyvärr godkänns för många snitt pga mammor som är rädd att spricka, vilket enligt mig inte riktigt är tillräckligt. Jag känner att min anledning är exceptionellt bra men det tycker inte riktigt min dumma förlossningsläkare så jag ska få träffa en ny.

Jag har redan nu vid sammandragningar känningar i snittet, det svider och skär. Så jag är såklart övertygad om att snittet kommer att spricka under förlossningen. Så jag vill ha kejsarsnitt eller igångsättning med tryckmätning i livmodern från första värken.

Här uppe är de lite svårare att övertyga, så jag har tyvärr en kamp framför mig för att få igenom vad som är bäst för mig.. :/

Tur att du fick vettiga läkare men tråkigt med nerverna såklart :(

Baby lei: nä menade inte så!! Menade att många "fin i kanten" tjejer tänker att de inte kommer vara ens lite normal där nere sen och därför väljer snitt. Klart alla är mer eller mindre rädd för att spricka, jag med! Vore fruktansvärt jobbigt. Var stressad och arg när jag skrev. Men de godkänner många snitt för enkelt medan jag med rimlig anledning och en kommande högriskförlossning får kämpa som ett as för att få det som jag vill!

Jag känner ju att jag skulle kunna föda vanligt om jag blir igångsatt för då har de koll på snittet från start. Men tröttsamt att de inte lyssnar utan kör över mig och mina argument som faktiskt är fakta baserade från undersökningar från socialstyrelsen och säger att siffrorna måste jämföras och blabla! Maken ska med på nästa möte ifall jag får gråt attack igen som senast :P

Nä det har du rätt i! Är som sagt snitt förespråkare men som du säger så vet ju inte jag vad som är egentliga orsaken när folk jag pratat med sagt att de inte vill ha ett förändrat kön för att inte kunna ha lika bra sex osv sen.. Det kan ju ligga mer bakom som de inte vill berätta såklart! Det hade jag inte tänkt på, så jag tar helt tillbaka det jag skrev då det var klumpigt formulerat och skrivet.

Ja, jag vet också många med sexuella övergrepp i bakgrunden som har stark rädsla och det förstår jag verkligen och givetvis är det ok att vilja ha snitt om man verkligen är skit rädd för att spricka, för det är nog fan inte roligt! Jag är rädd att spricka hela vägen bak. Lite sprickningar gör mig inte så mycket men vill fan inte spricka hela vägen.

I USA föder över än hälften av kvinnorna med snitt men det är mycket för att läkarna själva inte kan tillräckligt mycket och gör så att arbetet drar ut på sig genom att ge mediciner på ett dåligt sätt. Plus att snitten ökar vid middagstid och när kvällspasset slutar? SJUKT egentligen.

Här i Västernorrland har vi en snittfrekvens på 11% vilket inte är mycket, då många landsting har betydligt högre. Så jag förstår inte varför det är så svårt att få igenom. Funderade ett tag på att säga att jag blivit övergripen när jag var yngre men det kändes fel sen.

Hoppas jag får min vilja igenom imorgon iallafall, för det är de alternativen läkaren kommer få välja mellan, jag går fan inte därifrån förrän snitt eller igångsättning är fastställt..