MissMe83 skrev 2013-03-05 10:59:58 följande:
Tack allihop för att ni tar er tid att skriva till mig.
Jag ska till min bm på fred och har läkartid på torsd. Har faktiskt funderat på kurator men har rätt svårt att öppna mig för folk. Igår var jag så nere att jag bara grät, kände tom att jag inte ville ha pojken i magen. Hur sjukt är inte det? Efter 8 års kamp att bli gravid så känner jag så!! Idag är det lite bättre men fortfarande nere. Min man är jätte orolig och tycker det är grymt obehagligt att jag är så annorlunda, det kan jag ju förstå. Jag kan inte förklara mina känslor.
Vi har också väntat på vårt barn om inte alls så länge som ni. Det har varit jätte jobbigt att vara nere och deppig. Jag har varit så ledsen över att jag inte kunnat glädjas åt mitt barn som växer inuti mig. Jag skall ju sprudla av glädje att vår guldklimp är på väg. Jag har haft jätte svårt att prata med psykologen särskilt när jag inte kan säga varför jag inte mår bra. antar att det är hormonerna. Men det har varit skönt att ha någon att gråta hos och som har lyssnat. Prova att gå till en kurator, så får du se hur det känns, det är ju bara att inte boka ett nytt möte om det inte känns bra. Bra att du bokat möte hos BM och läkare, hoppas de kan hjälpa dig.
Jag känner att jag bara vill ha ut min bäbis, skulle jag få så skulle jag ta ut henne/honom i morgon.
Har jobbat heltid i tre veckor nu, men blev sjukskriven på 50% i dag för jag är helt slut och jag känner att deppighten kommer krypande pga utmattningen. Fick ett sjukintyg där det står att jag är trött. Ingen ide att ens lägga pengar på frimärket för att sända det till Försäkringskassan.