• Svar på tråden ~* Juni Bebisar 2013 *~
  • MissMe83

    Meshope: tror det handlar om att han inte ser mig som deprimerad. Vet inte om jag gjorde som vanligt å klistrade på min samlade min, då är det svårare för honom också. Men han skulle hålla koll på mig, min man likaså. Känner mig kraftigt nedstämd, vet inte hur det känns att vara deprimerad.
    Men han sa till mig att inte tveka att höra av mig om det blir värre eller jag inte står ut.

  • mrshope
    MissMe83 skrev 2013-03-07 16:27:53 följande:
    Meshope: tror det handlar om att han inte ser mig som deprimerad. Vet inte om jag gjorde som vanligt å klistrade på min samlade min, då är det svårare för honom också. Men han skulle hålla koll på mig, min man likaså. Känner mig kraftigt nedstämd, vet inte hur det känns att vara deprimerad.
    Men han sa till mig att inte tveka att höra av mig om det blir värre eller jag inte står ut.
    Det är svårt att beskriva. Många känner en sådan nedstämdhet att de knappt känner något alls, medans jag får alltid mycket ångest/oroskänslor när jag blir deprimerad.
    En depression är ju ingenting som någon annan ser utan det handlar hur man själv upplever det och mår. Du känner dig själv bäst.

    Jag känner mig ofta otroligt ensam när jag är deprimerad, kan inte se något positivt i någonting, tänker mycket många mörka tankar m.m
    Jag tycker det är otroligt jobbigt att ta hand om mig själv när ångesten är som värst, vill helst bara ligga i sängen.  
  • MissMe83

    Mrshope: då är jag nog inte deprimerad. Jag känner oro och har katastrof tankar. Men känner ändå att livet funkar hyfsat fortfarande. Saker är inte lika kul längre men jag gör det!
    Mår däremot fruktansvärt dåligt över min kropp. Magen älskar jag men allt annat mår jag illa utav att titta på. Jag var väldigt vältränad innan och trivdes bra i min kropp,nu känner jag inte igen den längre. Jag har en fett fobi i botten och nu är jag full utav just det UÖRK!!

  • louise1983

    Ser att ni pratar depression. Här är en till som blivit tvungen att börja med Sertralin nu mitt i graviditeten. Har mått dåligt över att behöva ta medicinen och oroat mig mkt för hur det ska påverka mitt barn. Jag börjar mer och mer lita på läkarna som påstår att det inte är någon fara och jag börjar själv inse att jag måste göra det här för att orka med mig själv och snart även en bebis. Har träffat både psykiatriker i Säter och läkare på spec Mvc å de säger alla samma sak, att det inte är någon fara. Min första kontakt var på vårdcentralen hos en allmänläkare och min känsla där var att de inte hade erfarenhet och kunskap nog kring graviditet och ssri och det gjorde mig såklart bara ännu mer osäker när jag inte fick några riktiga svar på mina funderingar kring för och nackdelar med medicin. Jag stod på mig och krävde remiss till någon med mer kunskap, i mitt fall blev det spec-Mvc.
    Det som hjälper mig oerhört mkt är mina samtal hos Mvc-psykologen. Dom är duktiga och förstår problematiken!

  • mrshope
    MissMe83 skrev 2013-03-07 16:56:37 följande:
    Mrshope: då är jag nog inte deprimerad. Jag känner oro och har katastrof tankar. Men känner ändå att livet funkar hyfsat fortfarande. Saker är inte lika kul längre men jag gör det!
    Mår däremot fruktansvärt dåligt över min kropp. Magen älskar jag men allt annat mår jag illa utav att titta på. Jag var väldigt vältränad innan och trivdes bra i min kropp,nu känner jag inte igen den längre. Jag har en fett fobi i botten och nu är jag full utav just det UÖRK!!
    Oro och katastroftankar är jättejobbigt, det är precis det jag får.
    Bra att du fortfarande gör saker, man måste tvinga sig själv...

    Jag förstår precis dina känslor kring din kropp. Jag har också otroligt svårt för att bli större, trivs inte med det. Jag tränade jättemkt innan jag blev gravid och har alltid varit smal. Jag tycker knappt om min mage....men börjar kunna acceptera den mer nu när jag inte är lika ångestladdad längre. 
  • mrshope
    louise1983 skrev 2013-03-07 17:05:04 följande:
    Ser att ni pratar depression. Här är en till som blivit tvungen att börja med Sertralin nu mitt i graviditeten. Har mått dåligt över att behöva ta medicinen och oroat mig mkt för hur det ska påverka mitt barn. Jag börjar mer och mer lita på läkarna som påstår att det inte är någon fara och jag börjar själv inse att jag måste göra det här för att orka med mig själv och snart även en bebis. Har träffat både psykiatriker i Säter och läkare på spec Mvc å de säger alla samma sak, att det inte är någon fara. Min första kontakt var på vårdcentralen hos en allmänläkare och min känsla där var att de inte hade erfarenhet och kunskap nog kring graviditet och ssri och det gjorde mig såklart bara ännu mer osäker när jag inte fick några riktiga svar på mina funderingar kring för och nackdelar med medicin. Jag stod på mig och krävde remiss till någon med mer kunskap, i mitt fall blev det spec-Mvc.
    Det som hjälper mig oerhört mkt är mina samtal hos Mvc-psykologen. Dom är duktiga och förstår problematiken!
    Det verkar vara ganska vanligt med depression under graviditeten. Men så få som pratar om det, så man kanske känner sig väldigt ensamt med det. Jag har fått kontakt med flera kvinnor här i England som har varit med om samma sak.
    Jag litar på läkaren som skrev ut sertralin åt mig. Precis som du säger så känns många allmänläkare väldigt okunniga och osäkra när det gäller antidepressiv för gravida.
    Får jag fråga hur länge du har tagit medicinen och när tyckte du den började hjälpa? Jag har ätit min i en vecka nu och ångesten är mkt lättare, men jag mår fortfarande väldigt dåligt om mornarna. 
  • louise1983

    Jag är inne på 4:e veckan nu. Har träffat min läkare idag igen och ska fr.o.m. Den här veckan öka dosen från 50-100mg då jag inte upplever någon vidare förbättring ännu. Känner mig något lättare till mods vissa dagar om jag och sambon gör något tillsammans men det är fortfarande en bit kvar till att jag ska känna glädje över att solen lyser ute när jag vaknar om morgonen och orka med vardagssysslor här hemma på egen hand.
    Hade hoppats på att jag skulle klara mig med en lägre dos men jag är tvungen att ge det en chans.
    Hur mkt av medicinen tar du?

  • Happymom

    Känner mig just nu ganska avslappnad för första gången sen jag fick veta att jag var gravid. Har bokat tid med läkare för ev KS. Vet inte om jag vill det, men risken för komplikationer är ganska stor ändå, så skönt att veta att man har valet.

  • Natan

    Ser att ni pratar depression och ångest. Jag har haft socialfobi och svår ångest i flera år men för 2,5 år sedan gjorde jag en gbp op och i samband med det började jag gå i kbt för mina psykiska problem. Jag blev av med min socialfobi och började äta sertalin för min ångest. Jag har mått bra och kunnat kontrollera min ångest tills då jag blev gravid. Jag har nu fått hjälp av en kbt psykolog och ökat min dos sertalin från 200 mg till 250 mg. Jag äter över högsta rekommenderade dosen men läkarna säger att det är viktigt att jag mår bra och att det inte skadar barnet. Jag kämpar varje dag men ångesten ska inte vinna!

  • louise1983

    Det är skönt att läsa att man inte är ensam, trots att det självklart är tråkigt att så många mår dåligt av olika anledningar under graviditeten.

    Ni som äter Sertralin el annan ssri, vad säger era läkare ang förlossningen? Vill de att ni trappar ned/slutar ta medicinen innan?

    Går ni på tätare kontroller på mvc eller någon annan uppföljning på bebisen? Tillväxt bla tänker jag på?
        

Svar på tråden ~* Juni Bebisar 2013 *~