~* Juni Bebisar 2013 *~

sofie och laura: fast jag har bara 2 barn hemma :) haha.. har nyss strykit lite gardiner å satt upp  i vårt nyrenoverade rum på övervåningen. nu ska fixas lunch hängas tvätt torkas rent under diskbänken å 13.30 promenad å hämta dottern på dagis. :)

Hej regnskogen,

Skönt att ni har fått lägenhet nu! 
Det är ju så det är med depressioner, att det ofta inte finns någon specifik anledning. Jag har ju egentligen ingen anledning alls att vara ångestladdad och deppig, jag väntar barn, har en underbar man, bor i en stad där jag trivs, fina vänner, inga ekonomiska bekymmer osv. Men blir man deprimerad. Jag tror också att det kan vara svårare för män att prata om sånt.

Hoppas både du och din pojkvän får må bättre snart.
 

hoppsan hejsan... började nyss blöda näsblod... bara forsa ur näsan :/ aldrig varit med om liknande :/ men ja vet att man har lättare för de när man ä gravid... läbbigt!

Skönt att läsa, jag äter själv Sertralin (i minsta dos) och min läkare sa att under graviditeten/amningen så är det ingen fara heller. Men man oroar ju sig alltid ändå... Hon och min bm tyckte dock att jag ska ta den hjälpen om den ändå finns. 

Igår hade jag en rejäl dipp igen, satt på jobbet och tårarna bara rann, och det är precis så, man vet inte varför och allt eskalerar. Min sambo påverkas såklart också under dessa dippar och jag kan bara tänka mig att det måste vara svårt. Idag tog jag mig en dag hemma (har sådan ryggvärk också då jag bara sitter framför datorn på jobbet, det kan kanske också bidra till att man hinner tänka för mycket) och i helgen ska vi iväg till landet. Får hoppas att det ger mig lite styrka tillbaka. 

Det ger mig styrka också att tänka på livet efter förlossningen, när bebis har kommit och vi är en lycklig familj. Det är en målbild som vi båda har :) Så det har ingenting att göra med bebis eller oss, och det känns jätteskönt faktiskt...

Kram på er och MissMe, hoppas allt går bra idag! 

Finns det någon som kan trolla och göra så att de närmaste 4 timmarna försvinnr? Är så trött, huvudet och kroppen värker och halsen gör ont... Vill hem till sängen, men först är det att ta sig igenom arbetsdagen och körningen hem.

Jag håller med! Man skulle aldrig ta bort en medicin för någon som hade fysiska besvär så varför skulle psykiska vara annorlunda? Jag träffade några läkare som inte alls tog mig på allvar när jag satt och grät, och tyckte nog att jag gott kunde vänta med medicin och liksom 'hålla ut'. Men när man får panikångestattacker så är det svårt att hålla ut. Till slut fick jag träffa min vanliga läkare (som kom tillbaka från semestern) och hon föreslog medicin väldigt snabbt och var väldigt duktig på att få mig att känna att det var rätt beslut. 

Jag försöker också tänka på det vi har att se fram mot, det är lättare nu när jag äter medicin, för några veckor sedan gick det inte! 

suck sitter i telefonkö till fk igen... så jäkla jobbigt plats 236 i kön:(

ush va dryygt!! 

fy fasen för jävla fk... hatar sånt här jävla krångel... bläää 
fick hem papprena därifrån idag.... men jag ska få ett annat papper å fylla i för jag  räknas tydligen som arbetlös när jag är timvikarie ( jobbar vid behov)... men den lappen ska tydligen vara mkt lättare å fylla i.. å den ja prata mä verka så jävla trög!!! men hon sa att ja skulle fylla i på den lappen att jag har haft vårdnadsbidrag från när och till när då och att jag då skyddat min sgi bla bla bla.... blir så matt på allt jävla krångel!!!!

Det gav inte så mycket os doktorn idag. Han vill inte medicinera mig för han tycker det är riskabelt. Han menar att det har med hormoner att göra och att jag hatar mina kroppsliga förändringar. Men vi ska höras varannan vecka för att se så det inte blir värre. Jag fick medicin för min klåda och sömn, han hoppas och tror att det kan göra skillnad. Men han ska hålla koll på mig och jag ska träffa en sköterska en gång i veckan för att kolla mitt blodtryck. Så blev det med det

Hur känns det MissMe83? Hade du hoppats på medicin eller mer hjälp?
Tycker du att ångesten/deppigheten blir värre?

Jag tycker många läkare verkar vara lite okunniga när det kommer till medicin för gravida. Jag har varit i kontakt med en psykiatriker som jobbar inom mödravården och hon sa att hon helt klart skulle ta sertralin om hon själv var gravid och behövde det. Den tredje doktorn som jag fick träffa sa att det är mkt bättre att ta medicin än att fortsätta vara deprimerad. Det är inte helt riskfritt men riskerna är små....och när jag mår dåligt tar jag inte hand om mig själv och det är mkt farligare för bebisen.

Det är viktigt att du får det stöd du behöver. Även om du väljer att inte ta medicin så måste du få prata med någon som förstår, kanske är inte din läkare den bästa personen just nu? Depressioner under en graviditet är något som måste tas på allvar.