• Anonym (Hur tänker män?)

    Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

    Jag har en fråga till alla män som jag inte kan med att ställa till mina bekanta pga den infekterade stämning som alltid följer....
    Som man har jag sett hur flera män i min bekantskapskrets har frivilligt avsagt sig mer eller mindre vårdnaden av sina barn och godtagit varannan helg istället för varannan vecka. Dessa män har varit högst normala fungerande i samhället män utan vare sig missbruksproblem eller kriminalitet. 
    Av någon anledning blir de alltid irriterade, förnärmade och sura när jag frågar dem mer ingående varför. Jag förväntas nöja mig med ett "hon är dum i huvudet" "hon går inte att ha att göra med" och " jag orkar inte bråka för barnet/barnens skull"

    Som man kan jag inte fatta detta, hur kan man frivilligt inte vilja träffa sina barn mer än varannan helg?????
    Nu står jag tyvärr själv i begrepp till separation men kan säga så här. Om det är något krig som är värt att utkämpa så är det just för mina barn. Allt annat skiter jag i. T.o.m huset kan hon få om jag bara fick barnen.

    Jag väljer hellre att säga upp mig från mitt arbete och lever i en etta på existensminimum med barnen varannan vecka än att ta varanann helg med nuvarande arbete.

    Hade jag fått bestämma i mitt eget fall så hade jag mer än gärna tagit barnen varje vecka då jag anser att deras mamma som är en otrogen slampa som älskar att festa och dricka är  mer än oläplig som mor desvärre är det inte möjligt men mindre än v.v kommer jag aldrig godta.

    Så, era synpunkter? Det var inte min mening att låta bitter även om jag känner mig så just nu, är mer irriterad på bla flera av mina vänner som har offrat sina egna barn, för vad? ja jag vet inte, för att inte bråka låter ju helt sjukt i mina ögon.  

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-18 08:56
    Tack för många intressanta synpunkter. Har läst dem alla. Anledningen till att jag skapade tråden vara att för bara 6 månader sedan kunde jag aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att mina barn skulle ha separerade föräldrar. Men nu blir det så, mot min vilja och det är inte mycket jag kan göra åt det. Men en sak kan jag göra och det är att aldrig ge upp mina barn. Den enda turen jag har i denna tragiska situation är att min fru aldrig skulle vilja det heller, vi har båda samma syn på VV, men i och med att det nu aktualiseras för mig så undrar jag mer än tidigare varför vissa av mina bekanta, ja även utanför min bekantskapskrets väljer att bara ha VV. Det kan finnas många anledningar, men DE FLESTA är enligt min mening inte giltiga skäl. Jag kan i min nuvarande situation inte ens se mig i ett förhållande igen, har man blivit bränd så är det svårt att lita på någon men OM jag nåognsin skulle träffa någon ny, och hon skulle "kräva" eller föreslå att mina barn var i vägen?? Ja då hade hon inte blivit långvarig. Som tur är så är barnen relativt stora (låg och mellanstadie) så jag har redan nu dagligt kommunikation med dem via mobil, skype och chatprogram. Det kommer jag ju givetvis ha även den vecka jag inte har dem i fortsättningen. Däremot så fasar jag för ensamheten den veckan

  • Svar på tråden Frivilligt avsäga sig VV, Varför??
  • Iam
    nymedlem skrev 2012-10-18 19:22:49 följande:

    Jag har läst mkt som du skrivit lam, och det mesta är väldigt genomtänkt och klokt tycker jag. Men du är extremt färgad av den situation du själv befinner dig i (vilket vi nog alla är till olika grader) och därav tror jag du har svårt att se saker i andra perspektiv.

    Jag vet att du tycker att du gör det, men jag är inte ensam här på fl som tydligt ser att du i alla lägen "försvarar" bonusmamman - nästan till den grad att bonusmamma kan säga att hon avskyr bonus och vill att denne bara ska försvinna......  så håller du med, men med lite finare ord kanske

    Jag måste säga att om jag någonsin haft en bonusmamma till mitt barn - har aldrig hänt och kommer aldrig att hända - så hade jag blivit VANSINNIG om den kvinnan mailat mig så som du gjorde till din sambos barns mamma. Att hon "tar" det gör att hon förtjänar en eloge och en egen stjärna i himlen

    Skönt att höra att din familj inklusive barnen fungerar och om du vill ha gemensamma barn med sambon så kommer jag hålla alla tummar att du får ett plus snarast      
    Jag får nog säga att jag inte håller med dig. 
    Visst är jag färgad, men jag ser helheten.. Och jag ställer mig inte alls på alla bonusmammors sida. Att du tycker det har säkert med DINA färgade glasögon att göra...Det är ofta jag sagt ifrån om hur illa jag tycker någon beter sig.... både mammor, pappor och bonusar.. Och lika ofta berömmer jag.. både mammor, pappor och bonusar. Jag ser till situation och skiter i prefix. 
    Att du och flera med dig har en åsikt är ju upp till er. Men vad säger du om att det finns många andra som inte alls ser det som dig? Vem har rätt och vem har fel? 

    Nu vet jag inte vilket mail du syftar till, men om du menar där jag upplyste mamman om att hennes beteende drev hennes dotter från henne så var syftet att göra henne förbannad, för att hon skulle se sitt barn. Och jag lyckades. Jag offrade mig själv för att hennes dotter skulle få det bättre. Att du ger henne en eloge för att först försaka sin dotter förblindad av sitt hat mot mig och dotterns pappa, och sen igen se sin dotter av enda anledningen att jag inte skulle framstå som bättre är ju ditt val.

    Och allt det du vräker ur dig låter inte bättre för att du avslutar med en smilegubbe och ett lycka till.  
  • Anonym
    Anonym (mamma) skrev 2012-10-18 20:12:05 följande:

    min fråga är framför allt VILL MAN INTE vara delaktig i alla aspekter av ens barns liv??? Jag kan inte påstå att jag gillar att sitta med mitt barn på sjukhuset och vänta på att det ska bli stucket i armen alldeles livrädd, eller sitta på föräldrarmöten etc MEN jag gör det för det är MITT barn, MINA barn! Det viktigaste jag har! Jag vill vara en del av alla aspekter. Jag vill veta vad som händer runt barnet. Jag vill inte bara leka med barnet nrä jag själv känner för det.

    Precis, så känner jag också.
    Och det är för mig obegripligt att en förälder kan avstå så mycket från sitt barns korta uppväxt. 
    Det går så fort innan dom är utflugna och man inte kan vara en lika stor del längre, det är nu man har chansen.
    Och så skippar man det.

    För mig är det jättekonstigt.      
  • Höghus

    Men kom igen. Hur kan det vara gott föräldraskap att inte vilja vara hemma med barnet alls, inte intressera sig för barnets hälsa och utveckling tillräckligt för att följa med till BVC nån enda gång eller bry sig om hur barnet har det i sin vardag på dagis/i skolan??

  • Anonym (mamma)
    Höghus skrev 2012-10-18 20:28:03 följande:
    Men kom igen. Hur kan det vara gott föräldraskap att inte vilja vara hemma med barnet alls, inte intressera sig för barnets hälsa och utveckling tillräckligt för att följa med till BVC nån enda gång eller bry sig om hur barnet har det i sin vardag på dagis/i skolan??

    jag tycker inte det är bra föräldrarskap att ALDRIG bry sig. Att endast få andrahandsinformation vad den andra föräldern säger. Har man inga egna frågor? Är man inte nyfiken på hur barnet har det? Vill man inte vara förälder på riktigt? Är det bara "mystiden" man vill ha, de bra stunderna med barnet? Att vara förälder innebär så otroligt mycket mer än de bra dagarna och ändå är det otrolgit givande, även om dagarna är jobbiga.

    Jag vill inte se tillbaka på mitt föräldrarskap och veta att jag inte var med på ALLT jag kunde i mitt liv.
    att se mina barn bli stolta när de klarar av saker. Jag var på kontroll hos läkaren med mitt äldsta barn häromdagen. Det var fascinerande att se honom så stor, ta alla instruktioner från läkaren, svara på frågor som én "liten vuxen", en sida jag aldrig hade fått sett av honom annars.
    Se barnet bli lycklig över att den klarar att hoppa på ett ben för första gången eller glädjen att visa upp vad man lärt sig på dansen förra gången eller whatever.
    Vill man inte se sånt??!?!     
  • Regnig måndag
    Anonym (mamma) skrev 2012-10-18 20:12:05 följande:

    min fråga är framför allt VILL MAN INTE vara delaktig i alla aspekter av ens barns liv??? Jag kan inte påstå att jag gillar att sitta med mitt barn på sjukhuset och vänta på att det ska bli stucket i armen alldeles livrädd, eller sitta på föräldrarmöten etc MEN jag gör det för det är MITT barn, MINA barn! Det viktigaste jag har! Jag vill vara en del av alla aspekter. Jag vill veta vad som händer runt barnet. Jag vill inte bara leka med barnet nrä jag själv känner för det.
    Nu har ni skrivit så ini helskotta i tråden så jag ber om ursäkt om jag inte hänger med riktigt.

    Jag kan ge dig ett svar från mitt perspektiv på frågan varför.
    Mina barns pappa är totalt dum i huvudet med massor av fel och brister men vi har ändock kunnat samarbeta halvhyfsat om barnen. Mycket tack vare att vi bägge aktivt gick in för att svälja principer och lägga vår konflikt utanför barnen.

    Pappan avstod helt frivilligt från bla BVC och skola därför att jag kan det så mycket bättre. Helt riktigt enligt mig. (Det motsvarade ganska väl uppdelningen innan separationen dessutom). Han var trygg i att jag skötte de delarna och jag förvissade mig om att de fick det dessutom. Å andra sidan tog han delar som jag alltid varit jäkligt dålig på som tex att handla kläder (blir konstant fel utan överdrift, snickra, meckanicka och sånt som inkluderar bollar).

    Poängen är att man inte behöver vara till 100% engagerad i sitt barn, det går jättebra att dela upp det om man är överens. Huvudsaken är att barnen får 100% engagemang. Som jag ser det får det dessutom engagemang med kvalitet istället för något som blir halvtaskigt där man bara har kvar "det är tanken som räknas".

    Men det är inte enkelt det heller eftersom det kräver att man släpper kontrollen och litar på att den andra gör sitt jobb så att säga.
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • Anonym (mamma)

    Regnig måndag: absolut! Jag har aldrig krävt att hab ska vara med på allt. Har aldrig krävt att man ska vara bra på allt. Jag önskar bara han var intresserad av NÅT. Han har inte frågat EN gång på alla år om att ha barnen en timme extra, ringt och frågar hur det gått på läkarbesöket med barnets kroniska sjukdom, inte en gång frågat hur det ens går i skolan, varit EN gång åå barnets hobby som dessutom är hans egen favorotsport. Ja jag kan fortsätta. Jag är långt ifrån principfast. Jag kan mer ön gärna gå till bvc och föräldrarmöten, men NÅT slags intresse om NÅT som gäller barnen vore skoj. Inte köpt ett klädesplagg ever...mm

  • Regnig måndag
    Anonym (mamma) skrev 2012-10-19 07:51:52 följande:
    Regnig måndag: absolut! Jag har aldrig krävt att hab ska vara med på allt. Har aldrig krävt att man ska vara bra på allt. Jag önskar bara han var intresserad av NÅT. Han har inte frågat EN gång på alla år om att ha barnen en timme extra, ringt och frågar hur det gått på läkarbesöket med barnets kroniska sjukdom, inte en gång frågat hur det ens går i skolan, varit EN gång åå barnets hobby som dessutom är hans egen favorotsport. Ja jag kan fortsätta. Jag är långt ifrån principfast. Jag kan mer ön gärna gå till bvc och föräldrarmöten, men NÅT slags intresse om NÅT som gäller barnen vore skoj. Inte köpt ett klädesplagg ever...mm
    Jag har inga bra svar bara en massa frågor.
    Kanske han är som de flesta andra människor, lat. Varför anstränga sig när du fixar allt så bra?
    Det kanske skulle vara en lösning att säga "fixa det här" och sen verkligen släppa det?
    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • Anonym (mamma)

    Done it..men nu är barnen nästan aldrig där, hans beslut. Jag har försökt för barnens skull att engagera honom i nåt, t ex den hobbyn han gillar men icke. Av den anledningen ger jag nu honom hans eget föräldraransvar. Jag fixar det som behövs för mig och barnens liv. Hans kontakt med barnen och hans ev behov när barnen är hos honom eller hans missade delar av barnens uppväxt är numera hans problem. Kan verka taskigt för barnens skull men jag anser att jag curlat färdigt. Jag kan med ärlighet och rak rygg titta in i barnens ögon när de blir större och säga "jag gjorde allt jag kunde för er relation till pappa. Det är hans beslut."

  • Regnig måndag
    Anonym (mamma) skrev 2012-10-19 08:04:16 följande:
    Done it..men nu är barnen nästan aldrig där, hans beslut. Jag har försökt för barnens skull att engagera honom i nåt, t ex den hobbyn han gillar men icke. Av den anledningen ger jag nu honom hans eget föräldraransvar. Jag fixar det som behövs för mig och barnens liv. Hans kontakt med barnen och hans ev behov när barnen är hos honom eller hans missade delar av barnens uppväxt är numera hans problem. Kan verka taskigt för barnens skull men jag anser att jag curlat färdigt. Jag kan med ärlighet och rak rygg titta in i barnens ögon när de blir större och säga "jag gjorde allt jag kunde för er relation till pappa. Det är hans beslut."
    Attans att jag måste sticka till jobbet, det skrivs ju så förjordat i tråden.

    Absolut måste det vara så, att han måste stå för sina egna beslut. Där tror jag också som dig, att man kommer längst med att vara ärlig fastän det kanske sårar vid tillfället.

    Helt OT men jag är enormt jäkla asglad att det är fredag! Jag skulle inte orka en dag till på jobbet den här skitveckan

    Jag har inte betalt för att vara snäll!
  • HäckHäxan
    Höghus skrev 2012-10-18 20:28:03 följande:
    Men kom igen. Hur kan det vara gott föräldraskap att inte vilja vara hemma med barnet alls, inte intressera sig för barnets hälsa och utveckling tillräckligt för att följa med till BVC nån enda gång eller bry sig om hur barnet har det i sin vardag på dagis/i skolan??
    Vad säger att man inte intresserar sig bara för att man inte följer med till bvc och förskola?
    Platt mage, platt tv, platt allt!
Svar på tråden Frivilligt avsäga sig VV, Varför??