Anonym (Hur tänker män?)

Äldre 17 Oct 10:41

202 svar

Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

Jag har en fråga till alla män som jag inte kan med att ställa till mina bekanta pga den infekterade stämning som alltid följer....
Som man har jag sett hur flera män i min bekantskapskrets har frivilligt avsagt sig mer eller mindre vårdnaden av sina barn och godtagit varannan helg istället för varannan vecka. Dessa män har varit högst normala fungerande i samhället män utan vare sig missbruksproblem eller kriminalitet.
Av någon anledning blir de alltid irriterade, förnärmade och sura när jag frågar dem mer ingående varför. Jag förväntas nöja mig med ett "hon är dum i huvudet" "hon går inte att ha att göra med" och " jag orkar inte bråka för barnet/barnens skull"

Som man kan jag inte fatta detta, hur kan man frivilligt inte vilja träffa sina barn mer än varannan helg?????
Nu står jag tyvärr själv i begrepp till separation men kan säga så här. Om det är något krig som är värt att utkämpa så är det just för mina barn. Allt annat skiter jag i. T.o.m huset kan hon få om jag bara fick barnen.

Jag väljer hellre att säga upp mig från mitt arbete och lever i en etta på existensminimum med barnen varannan vecka än att ta varanann helg med nuvarande arbete.

Hade jag fått bestämma i mitt eget fall så hade jag mer än gärna tagit barnen varje vecka då jag anser att deras mamma som är en otrogen slampa som älskar att festa och dricka är mer än oläplig som mor desvärre är det inte möjligt men mindre än v.v kommer jag aldrig godta.

Så, era synpunkter? Det var inte min mening att låta bitter även om jag känner mig så just nu, är mer irriterad på bla flera av mina vänner som har offrat sina egna barn, för vad? ja jag vet inte, för att inte bråka låter ju helt sjukt i mina ögon.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-10-18 08:56
Tack för många intressanta synpunkter. Har läst dem alla. Anledningen till att jag skapade tråden vara att för bara 6 månader sedan kunde jag aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att mina barn skulle ha separerade föräldrar. Men nu blir det så, mot min vilja och det är inte mycket jag kan göra åt det. Men en sak kan jag göra och det är att aldrig ge upp mina barn. Den enda turen jag har i denna tragiska situation är att min fru aldrig skulle vilja det heller, vi har båda samma syn på VV, men i och med att det nu aktualiseras för mig så undrar jag mer än tidigare varför vissa av mina bekanta, ja även utanför min bekantskapskrets väljer att bara ha VV. Det kan finnas många anledningar, men DE FLESTA är enligt min mening inte giltiga skäl. Jag kan i min nuvarande situation inte ens se mig i ett förhållande igen, har man blivit bränd så är det svårt att lita på någon men OM jag nåognsin skulle träffa någon ny, och hon skulle "kräva" eller föreslå att mina barn var i vägen?? Ja då hade hon inte blivit långvarig. Som tur är så är barnen relativt stora (låg och mellanstadie) så jag har redan nu dagligt kommunikation med dem via mobil, skype och chatprogram. Det kommer jag ju givetvis ha även den vecka jag inte har dem i fortsättningen. Däremot så fasar jag för ensamheten den veckan

Anonym (mamma)

Äldre 18 Oct 18:31

#171

Iam skrev 2012-10-18 17:55:27 följande:

Min sambo gick till en terapeut som sa något som han tog åt sig av och som har hjälpt honom mycket.
Han sa att du kan aldrig någonsin förändra en människa som inte vill förändra sig, och du kan heller inte ta över den andra förälderns ansvar. Det enda du kan göra är att vara en trygg och kärleksfull förälder och låta den andre föräldern äga sina misstag och ta ansvaret för dessa.
Och så är det.. Om du sliter ut dig för att ta ansvar för pappans dåliga beslut, på vilket sätt gynnar det barnen?
Va istället den bästa mamman du kan vara, så får pappan ta ansvar för sitt.
I slutändan är det trots allt bättre att ha världens bästa mamma och världens sämsta pappa än att ha världens sämsta pappa och en mamma som slitit ut sig i sina försök att göra honom till världens bästa.

ja det är bra sagt, har hört det förut också och jag försöker leva efter det. Det har blivit bättre, men det är väl det där ständiga dåliga samvetet att jag ens skaffade barn med denne man...de förtjänar mer. Men ska försöka tänka mer på det för bättre med en bra förälder än 2 halvkassa...
tack! :D

HäckHäxan

Äldre 18 Oct 18:51

#172

Anonym (mamma) skrev 2012-10-18 16:15:10 följande:

Sen finns det föräldrar (i detta fallet diskuterar vi pappor men det kan ju såklart vara även mammor) som skiter fullständigt i allt.
Jag har ALDRIG talat om för mina barns pappa hur han ska göra.

Deras pappa har med två barn (och detta är HELT ärligt!) varit med EN gång på på mvc och det var inskrinvningssamtalet med första barnet, ALDRIG på bvc, EN gång hos tandläkaren, ALDRIG hos läkaren (då har båda kroniska sjukdomar som är MINST ett läkarbesök per år! och när de var mindre var det kanske 4 per år), ALDRIG varit med på ett föräldrarmöte, varit med TRE gånger (då är det 2 samtal/terminmed två barn och den äldsta är 6 år, alltså ca 15 st i alla fall) på utvecklingssamtal, var hemma och pappaledig 3 månader med den äldsta men då jobbade jag natt så han gav över abrnet till mig redan kl. 12 på dagen oftast då han väckte mig, ja jag kan räkna upp massor av mer saker.

Jag kan inte på nåt sätt påstå att det var JAG som ville slita ihjäl mig och gå på alla dessa saker. Det var inte JAG som sa att han inte fick följa med. Jag minns så väl när äldsta sonen var sjuk när han var liten. jag bönade och bad om att han skulle följa med för jag var så orolig men nej han var tvungen att sova en stund till...
Jag kan go on and on and on...

Givetvis är detta en unik situation men då få höra på flera ställen på fl att detta inte existerar att det måste vara JAG som mamma som inte "bjuder in" honom. Ska det vara såhär?? Är det såhär att vara förälder??

Ska ett barn behöva växa upp utan engagemang från en förälder?? Är det rätt? Är det ens det minsta okej?? Dessa pappor existerar också! Och ts frågar hur dessa pappor tänker, och ärligt talat vet jag inte?!?! Förstår inte hur man kan missa så mkt i ett barns liv. Förstår om man inte själv orkar men när den andra föräldern (i detta fall ajg) BJUDER IN honom att försöka få mer kontakt, då ger jag upp.

NU kanske jag missuppfattar eller läser galet. Men inte heller min dotters pappa har varit med på mvc, bvc, läkare, föräldramöten, utvecklingssamtal. Det gör honom inte till en dålig pappa. Han är en bra pappa när han är pappa. Kan inte riktigt se vad alla dessa möten har med själva grunden föräldraskapet att göra även om det såklart är rolig om bägge kan gå och närvara. Dessutom vet jag precis hur de är att vara du där, alltså bjuda in, informera osv, det har och gör jag med.

Innan i somras så har han inte tagit ut en enda pappa dag för vår dotter, men i somras tog han ut en vecka.

Men med dessa grunder som du skriver om så skulle jag ändå aldrig drömma om att kalla någon en usel förälder, då jag som sagt inte kan se att föräldraskapet baseras på dessa saker som möten och annat då. För mig är det hur man är med barnet som är det viktigaste och att man bryr sig då såklart. Men man kan bry sig utan att trava på bvc eller föräldramöten, det är jag övertygad om i vart fall.

Platt mage, platt tv, platt allt!

HäckHäxan

Äldre 18 Oct 18:55

#173

Anonym (mamma) skrev 2012-10-18 18:31:17 följande:

ja det är bra sagt, har hört det förut också och jag försöker leva efter det. Det har blivit bättre, men det är väl det där ständiga dåliga samvetet att jag ens skaffade barn med denne man...de förtjänar mer. Men ska försöka tänka mer på det för bättre med en bra förälder än 2 halvkassa...
tack! :D

Så är det faktiskt. Jag tror man får igen det senare. Det vet jag att min mamma fick, när vi blev vuxna så tänkte vi till och sen när man fick barn själv så uppskattade man all tid och engagemang hon lade ännu mer.

Så fortsätt vara en bra förälder..

Min mamma gav mig som råd en gång när det verkligen inte fungerade alls så sa hon, skit i det lägg din tid och energi på att vara en bra mamma, en bra förälder, för hur du än vrider dig in och ut så kan du aldrig bli pappa och du kan inte tvinga någon att bli det heller, så ge fan i att överkompensera eller jaga, skit i honom.. Så gjorde jag och så gör jag ännu, sa till honom att det är helt upp till dig att vara pappa, att visa och få ditt barn att tro på att du älskar henne, jag kastar in handduken där nu, för jag har fullt upp med att vara mamma, faktiskt.

Platt mage, platt tv, platt allt!

Anonym (mamma)

Äldre 18 Oct 18:58

#174

HäxanSurtant skrev 2012-10-18 18:51:29 följande:

NU kanske jag missuppfattar eller läser galet. Men inte heller min dotters pappa har varit med på mvc, bvc, läkare, föräldramöten, utvecklingssamtal. Det gör honom inte till en dålig pappa. Han är en bra pappa när han är pappa. Kan inte riktigt se vad alla dessa möten har med själva grunden föräldraskapet att göra även om det såklart är rolig om bägge kan gå och närvara. Dessutom vet jag precis hur de är att vara du där, alltså bjuda in, informera osv, det har och gör jag med.

Innan i somras så har han inte tagit ut en enda pappa dag för vår dotter, men i somras tog han ut en vecka.

Men med dessa grunder som du skriver om så skulle jag ändå aldrig drömma om att kalla någon en usel förälder, då jag som sagt inte kan se att föräldraskapet baseras på dessa saker som möten och annat då. För mig är det hur man är med barnet som är det viktigaste och att man bryr sig då såklart. Men man kan bry sig utan att trava på bvc eller föräldramöten, det är jag övertygad om i vart fall.

nä detta är väl inte grunden till att vara en dålig pappa. jag tänker inte gå in på detaljer men det finns så mkt mer än alla möten som han inte går på om jag säger så. det tillhör dock inte denna tråd. Hna "erkänner" själv att han inte är så bra pappa så han är ju medveten om det själv... så kanske därför han gör allt detta, att han ser till att vara den mer "frånvarande" föräldern.

Anonym (mamma)

Äldre 18 Oct 18:59

#175

HäxanSurtant skrev 2012-10-18 18:55:19 följande:

Så är det faktiskt. Jag tror man får igen det senare. Det vet jag att min mamma fick, när vi blev vuxna så tänkte vi till och sen när man fick barn själv så uppskattade man all tid och engagemang hon lade ännu mer.

Så fortsätt vara en bra förälder..

Min mamma gav mig som råd en gång när det verkligen inte fungerade alls så sa hon, skit i det lägg din tid och energi på att vara en bra mamma, en bra förälder, för hur du än vrider dig in och ut så kan du aldrig bli pappa och du kan inte tvinga någon att bli det heller, så ge fan i att överkompensera eller jaga, skit i honom.. Så gjorde jag och så gör jag ännu, sa till honom att det är helt upp till dig att vara pappa, att visa och få ditt barn att tro på att du älskar henne, jag kastar in handduken där nu, för jag har fullt upp med att vara mamma, faktiskt.

visst är det så! helt rätt. Det tar väl bara ett tag innan man inser detta. När man slutar vända in och ut på sig själv för att "curla" en vuxen person.
Jag börjar komma dit... men man hoppas väl nånstans att de ansatser jag gör ska hjälpa barnen att få kontakt med sin pappa..men börjar inse att det nog inte är så...

HäckHäxan

Äldre 18 Oct 19:06

#176

Anonym (mamma) skrev 2012-10-18 18:58:21 följande:

nä detta är väl inte grunden till att vara en dålig pappa. jag tänker inte gå in på detaljer men det finns så mkt mer än alla möten som han inte går på om jag säger så. det tillhör dock inte denna tråd. Hna "erkänner" själv att han inte är så bra pappa så han är ju medveten om det själv... så kanske därför han gör allt detta, att han ser till att vara den mer "frånvarande" föräldern.

Aha då är jag med. Tyckte det lät lite märkligt och det var ju inte så konstigt då. Nåja han vet ju tydligen om det, jag kan väl tycka att det ändå är en bra självinsikt om det verkligen är så att han är en sämre förälder.... För då vet han ju att barnen har det bättre med dig än med honom och strider inte för något helt onödigt bara för att det minsann skall strida av en dum princip.

Platt mage, platt tv, platt allt!

Anonym (mamma)

Äldre 18 Oct 19:10

#177

HäxanSurtant skrev 2012-10-18 19:06:51 följande:

Aha då är jag med. Tyckte det lät lite märkligt och det var ju inte så konstigt då. Nåja han vet ju tydligen om det, jag kan väl tycka att det ändå är en bra självinsikt om det verkligen är så att han är en sämre förälder.... För då vet han ju att barnen har det bättre med dig än med honom och strider inte för något helt onödigt bara för att det minsann skall strida av en dum princip.

absolut! det är ju bra att han är medveten och ingen av oss har väl eg sagt att han ska ha vv. Det är ju det jag skrivit många ggr i denna tråd med att det handlar ju eg inte om vart barnet BOR tycker jag. De förtjänar att känna sig älskad av båda sina föräldrar. Ha två engagerade föräldrar. att han int eklarar av att ha hand om barnen i det dagliga livet, ok, men ringa? komma på dansen? komma på lucia? tja det kan ju vem som helst göra, om inte annat för att visa att man bryr sig. Han älskar ju sina barn säger han...

nymedlem

Äldre 18 Oct 19:22

#178

Iam skrev 2012-10-18 17:55:27 följande:

Min sambo gick till en terapeut som sa något som han tog åt sig av och som har hjälpt honom mycket.
Han sa att du kan aldrig någonsin förändra en människa som inte vill förändra sig, och du kan heller inte ta över den andra förälderns ansvar. Det enda du kan göra är att vara en trygg och kärleksfull förälder och låta den andre föräldern äga sina misstag och ta ansvaret för dessa.
Och så är det.. Om du sliter ut dig för att ta ansvar för pappans dåliga beslut, på vilket sätt gynnar det barnen?
Va istället den bästa mamman du kan vara, så får pappan ta ansvar för sitt.
I slutändan är det trots allt bättre att ha världens bästa mamma och världens sämsta pappa än att ha världens sämsta pappa och en mamma som slitit ut sig i sina försök att göra honom till världens bästa.

Jag har läst mkt som du skrivit lam, och det mesta är väldigt genomtänkt och klokt tycker jag. Men du är extremt färgad av den situation du själv befinner dig i (vilket vi nog alla är till olika grader) och därav tror jag du har svårt att se saker i andra perspektiv.

Jag vet att du tycker att du gör det, men jag är inte ensam här på fl som tydligt ser att du i alla lägen "försvarar" bonusmamman - nästan till den grad att bonusmamma kan säga att hon avskyr bonus och vill att denne bara ska försvinna...... så håller du med, men med lite finare ord kanske

Jag måste säga att om jag någonsin haft en bonusmamma till mitt barn - har aldrig hänt och kommer aldrig att hända - så hade jag blivit VANSINNIG om den kvinnan mailat mig så som du gjorde till din sambos barns mamma. Att hon "tar" det gör att hon förtjänar en eloge och en egen stjärna i himlen

Skönt att höra att din familj inklusive barnen fungerar och om du vill ha gemensamma barn med sambon så kommer jag hålla alla tummar att du får ett plus snarast

Anonym

Äldre 18 Oct 20:07

#179

HäxanSurtant skrev 2012-10-18 18:51:29 följande:

NU kanske jag missuppfattar eller läser galet. Men inte heller min dotters pappa har varit med på mvc, bvc, läkare, föräldramöten, utvecklingssamtal. Det gör honom inte till en dålig pappa. Han är en bra pappa när han är pappa. Kan inte riktigt se vad alla dessa möten har med själva grunden föräldraskapet att göra även om det såklart är rolig om bägge kan gå och närvara. Dessutom vet jag precis hur de är att vara du där, alltså bjuda in, informera osv, det har och gör jag med.

Innan i somras så har han inte tagit ut en enda pappa dag för vår dotter, men i somras tog han ut en vecka.

Men med dessa grunder som du skriver om så skulle jag ändå aldrig drömma om att kalla någon en usel förälder, då jag som sagt inte kan se att föräldraskapet baseras på dessa saker som möten och annat då. För mig är det hur man är med barnet som är det viktigaste och att man bryr sig då såklart. Men man kan bry sig utan att trava på bvc eller föräldramöten, det är jag övertygad om i vart fall.

nej, det där är inte grunden till gott föräldraskap, men det är en bit, en väsentlig bit som den föräldern smiter ifrån.
Om man inte har kunskap om alla bitarna i sitt barns liv så kan man inte heller vara fullt engagerad förälder i dom bitarna.
Och då lämnar man över ansvaret för dom bitarna till den andra föräldern och det gör att barnet bara har tillgång till en förälder i dom sammanhangen.

Jag köper inte att föräldraskap enbart handlar om kvalitet, det handlar även om kvantitet.
Att vara där och det i alla avseenden.

Så även om det inte är grunden så gör ignorans inom dom områdena en människa till en lite sämre och närvarande förälder.

Anonym (mamma)

Äldre 18 Oct 20:12

#180

Anonym skrev 2012-10-18 20:07:25 följande:

nej, det där är inte grunden till gott föräldraskap, men det är en bit, en väsentlig bit som den föräldern smiter ifrån.
Om man inte har kunskap om alla bitarna i sitt barns liv så kan man inte heller vara fullt engagerad förälder i dom bitarna.
Och då lämnar man över ansvaret för dom bitarna till den andra föräldern och det gör att barnet bara har tillgång till en förälder i dom sammanhangen.

Jag köper inte att föräldraskap enbart handlar om kvalitet, det handlar även om kvantitet.
Att vara där och det i alla avseenden.

Så även om det inte är grunden så gör ignorans inom dom områdena en människa till en lite sämre och närvarande förälder.

min fråga är framför allt VILL MAN INTE vara delaktig i alla aspekter av ens barns liv??? Jag kan inte påstå att jag gillar att sitta med mitt barn på sjukhuset och vänta på att det ska bli stucket i armen alldeles livrädd, eller sitta på föräldrarmöten etc MEN jag gör det för det är MITT barn, MINA barn! Det viktigaste jag har! Jag vill vara en del av alla aspekter. Jag vill veta vad som händer runt barnet. Jag vill inte bara leka med barnet nrä jag själv känner för det.

Frivilligt avsäga sig VV, Varför??

INNEHÅLL