Man är man för gammal 46 år

Sandraa L.

Jag fick min första som 20-åring och väntar barn nu. Jag blir 43! En mormorsgraviditet?! 
Mitt liv har inte varit "bekvämt" på 22 år så jag har inte direkt några svårigheter att anpassa mej.

Ser inga problem i att få ett barn till förutom att vissa människor har enorma fördomar.
Ja, jag är äldre, men rollator? 

Och synd om barnet? När det fyller 20 är jag 63. Och? 

Förstår inte vad du tycker att jag ska göra åt min ålder och graviditet. Abort? 

Fick en status från en gammal barndomsvän. Hennes mamma fyllde år och med en snabb huvudräkning, hon var 36 när hon fick sitt första, 38 när hon fick det andra, 41 med tredje och 44 när fjärde kom.

Om vi barn upplevde henne gammal, inte alls, vi tänkte inte alls på våra föräldrars åldrar, ung som gammal.

Och denna dam har nu massor av barnbarn och inte omöjligt att hon får uppleva sitt första barnsbarnsbarn också. 

Tja, ni som fått barn vid 16 och 20 kommer förmodligen att få en kull till vid 40 (något under, antagligen över). Det är inte ovanligt alls, eftersom många förhållanden (i alla åldrar) tar slut och för att kärlek ofta vill barn. 

I övrigt blir jag lite rörd på något sätt när jag läser den här tråden. Jag känner igen hur kategoriskt man kan - och ofta också gör - uttala sig när man är tonåring. Det går till sig med tiden, de flesta reviderar ganska många av sina uppfattningar. Det hör till utvecklingen.  

Sandra; om du påstår rullator vid 40, sitter du fortfarande i barnvagnen då, samt barn på det? Och på tal om trötthet och bekväma? Som det ser ut idag 2012 så är det väl vi i våran lite yngre generation som man är lat och bekväm. Anna Greta - kör på bara! Följ ditt hjärta. Jag blir imponerad av människor som tar sina egna kliv här i livet, vill man och kan man få barn i den åldern så tycker jag bara att man ska bli stolt. Känner man sig stark nog så finns det inga förhinder vad det gäller nånting.

Jag skulle inte utsätta mina tidigare barn för de riskerna som kommer vid den åldern dvs. över 40+. Varför chansa på att eventuellt få ett friskt barn när 75% av barnen har en kromosomavvikelse när man passerat 42år och det är fakta. 

Gällande att förhållanden tar slut, är det rätt vanligt i de äldre kretsarna också så inte bara hos oss yngre (har du inte läst på familjeliv?). Själv planerar vi inför vårt kommande bröllop just nu och jag kan räkna upp flertal av familjevänner till oss där förhållandet har hållit från att de var tonåringar och än idag, 20-30år senare lever ihop.

Gällande hur man som tonåring/ ung vuxen uttrycker sig gäller även er äldre som har en förmåga att kritisera andra yngre för våra val men så fort ni själva blir ifrågasatta eller när andra säger att det är för gammalt så blir det plötsligt väldigt känsligt. Alla är olika, själv vill jag inte ha fler barn efter 35år. 

Självklart separerar man som äldre också, men risken att unga par separerar är större än etablerade par.
Av de jag känner som träffade sina respektive före 20 är endast två par kvar, de som jag känner som träffade sina respektive efter 25 så är det endast två som separerat 

Äsch, det vet du inte. Du har förstås ingen aning om hur det känns om tjugo år. Det kan bli som du skriver här och det kan bli på många andra sätt. Kategoriska uttalanden hör som sagt tonåren (och för några ytterligare några år) till.

Det skrev jag ju också? Det står där inom parentesen.  

Oj vad någon tog åt sig rejält. Helt ärligt så kan jag inte bry mig mindre om vad du gör eller inte, personligen skulle jag ALDRIG skaffa barn vid den åldern men det är jag. Klart du inte ska göra abort om det var planerat, vilket jag antar att det var. Ditt val, ditt liv och ditt beslut. Hoppas graviditeten går bra och att de inte ser några avvikelser vid kub samt att foservattenprovet går bra =) 

Gällande 43år så är det närmare 40+ än 50+ som 46år är. Så i det avseendet anser jag inte att det är en mormorsgraviditet.  

Självklart är det så, men jag tror mycket beror på i vilket stadie i livet som man träffas också, oavsett om man är 20år eller 40år. 

Jag kan aldrig förutse vad som ska hända om 5, 15, 20 eller 30år. Det kan ingen. 

Klart jag inte vet, men jag hade ju inte gift mig om jag inte trodde på oss, på vår kärlek. Jag hade inte heller bildat familj med en kille som jag ändå tror att jag kommer att separera ifrån om bara några år. 

 Såg det nu, läste för fort :)