Downs syndrom - mindre värda ?!

Ja och visste hade det varit önskvärt att man kunde utesluta att någon av dessa sjukdomar drabbade ens barn. Men nu är ju just DS en sjukdom som går att upptäcka varför då krångla till livet mer än man behöver genom att föda ett bar man VET är sjukt. Händer det nåt så händer det inte mycket att göra åt, men kan jag välja så väljer jag alla gånger ett friskt barn!

Jag vill faktiskt ha ett så enkelt och komplikationsfritt liv som möjligt och det skäms jag inte det minsta för. Nu är mitt liv långt ifrån det på något sätt men hade jag fått välja innan så hade jag inte valt att gå igenom det jag gjort. Visst låter det som din son har ett jättebra liv med alla med DS får inte det. Vissa hamnar på hem, får ingen egen familj, blir ensamma osv. Det blir i allmänhet ett extra orosmoment jämfört med ett fullt friskt barn. Skulle jag se på UL att mitt barn garanterat inte hade några armar skulle jag välja abort även där. Jag är glad och tacksam över att mitt barn är normal och frisk på alla sätt och vis. Visst kan det ändras och hon blir sjuk, jag skulle ju inte älska henne mindre för det, men får jag välja ser jag helst att hon fortsätter vara frisk.

Trivs han med det? Skulle han hellre vara frisk?

Jag skulle inte haft en god livskvalitet iallafall 

MIn pojke har en kromosomskada som det inte vad de vet finns en till som har just nu. Så ingen DS här inte, hans kromosomskada tog 11 år att diagnosticera. Det gick inte se på UL el något annat då man måste veta exakt vad man letar efter där. Olyckan är snabbt framme och sjukdom och skador är ingen direkt järnväg in i ett olyckligt hemskt liv. Det finns andra saker som kan slå sönder en än ett kromosomskadat barn. Jag är inte rädd för det längre.
Visst vill man sina barn väl men jag tycker inte att man direkt kan sätta likhetstecken med kromosomskada o ett dåligt liv heller, det vet du inte förrän efteråt och vem vet om ens perfekta friska barn kommer att bli lyckligt iaf?

 

Usch, ändra inte på tråden nu är du snäll och inflika sådana kommentarer. Starta en ny tråd i så fall om din personliga åsikt om abort.

För att livet inte är enkelriktat superkul och raka spåret. Synsättet att det ska vara så enkelt som möjligt tycker jag är djupt tragiskt. Du kan inte tvärsäkert säga att det livet är mindre värt eller värdefullt, för du dömer det efter ditt liv och dina preferenser, det är inte säkert att samma person som du tycker har ett ruttet liv med sämre förutsättningar tycker samma sak. 
Min pojke är svårt utvecklingsstörd med grava funktionshinder, han är en glad skit som tycker att livet är toppen. Han älskar oss, att vara hemma, gå på bio, äta mat, kramas och se på teve. Han upplever allt här och nu, vilket inte kan sägas om oss som måste lära oss mindfullness, han är arg NU och inte i evigheter, han skrattar lika fort som innan han blev arg. Jag undrar vem av oss som har ett värdefullt liv? Han eller jag? Jag tror han är lyckligare och lever mer fullt ut än både du och jag. 
Jag är normalbegåvad, har en bra lön men är sjuk pga medfödd sjukdom. Jag har ett bra liv, jag har förmåga att hantera mitt liv men jag tror ändå att han har det bättre trots allt. Hus, villa, lön och snyggt utseende är inte allt för att ett liv ska vara bra. Man kan vara sjuk och ändå ha ett fullvärdigt normalt liv Varför är en utvecklingsstörning svårare handikapp att leva med än ett barn som föds utan armar? Lider inte de också av att inte kunna vara som alla andra? Nej, för de är ju normalbegåvade och bara man är normalbegåvad är allt bra eller?  

Vad är god livskvalité? En man som blivit rullstolsbunden och hjärnskadad vid en bilolycka, har han livskvalité? 

Jobbar med personer som råkat ut för trafikskador. Människor som inte kan andas utan maskiner. Arbetar även med personer som har tex MS eller stroke. En del har livskvalitet. En del känner att det är bra att leva. Men många är djupt deprimerade. De hade dött om de fick önska men kan inte ta sina egna liv ens... Livskvalité är ingen självklarhet för att man får en andra chans. Arbetar även med utvecklingsstörda vuxna med bl.a. DS och visst några har en god livskvalitét och mår bra men flertalet har svår ångest, djupa depressioner och allvarliga hjärtfel. Graden på DS varierar men sen som är högfungerande är inte alltid lycklig. Det är jobbigt att aldrig bli vuxen och få styra sitt eget liv! Klart alla människor vill vara friska. Vem tusan vill vara sjuk eller handikappad. Sedan finns det dom som är glada över sin andra chans de fått. Men livet är inte svart eller vitt.

Jobbar med personer som råkat ut för trafikskador. Människor som inte kan andas utan maskiner. Arbetar även med personer som har tex MS eller stroke. En del har livskvalitet. En del känner att det är bra att leva. Men många är djupt deprimerade. De hade dött om de fick önska men kan inte ta sina egna liv ens... Livskvalité är ingen självklarhet för att man får en andra chans. Arbetar även med utvecklingsstörda vuxna med bl.a. DS och visst några har en god livskvalitét och mår bra men flertalet har svår ångest, djupa depressioner och allvarliga hjärtfel. Graden på DS varierar men sen som är högfungerande är inte alltid lycklig. Det är jobbigt att aldrig bli vuxen och få styra sitt eget liv! Klart alla människor vill vara friska. Vem tusan vill vara sjuk eller handikappad. Sedan finns det dom som är glada över sin andra chans de fått. Men livet är inte svart eller vitt.