Downs syndrom - mindre värda ?!

Jag hade aldrig valt att göra abort om det visade sig att jag bar på ett barn med DS, jag vet vad som krävs och det finns bra sjukvård. Habiliteringen och läkare vet vad DS är jämfört med ovanliga kromosomavvikelser och hab har alltid en planering för de.

Att abortera foster med DS handlar inte om att de är mindre värda. Det handlar om att man kanske inte orkar ta hand om ett sjukt barn. Och varför sätta ett sjukt barn till världen? 

Usch samma sak varje gång: Att ha down syndrom är inte samma sak som att vara sjuk. Ett barn eller en människa med ds kan vara sjukt, oftast är de friska precis som andra utan syndromet. Alltså ds är inte lika med att vara sjuk. Jag skulle personligen aldrig abortera ett foster med ds, men jag försvarar rätten till fri abort och anser alltså också att det är ok, och jag respekterar människors val, att abortera bort foster pga "felaktigt" kön. Skulle aldrig själv göra det heller men som sagt... Konsekvenser av fri abort. Jag tycker därmed också att man ska värna om, och respektera människors rätt att behålla sitt barn med ds och inte skuldbelägga dem. Därför är det ganska beklämmande att höra människor som inte respekterar andra människors val att inte abortera sitt barn. Sedan är ju "sanningen" alltid subjektiv och här är min sanning: Efter att ha vuxit upp med en bror med ds vet jag att det finns mycket värre handikapp. Jag som syskon till en person med detta handikapp känner att mitt liv har berikats på ett sätt som man inte kan förstå om man inte själv har upplevt detta. Tror jag att mitt eventuella barn med ds skulle få ett mycket sämre liv pga sitt handikapp, nej. Tror jag att dess syskon skulle få det, nej, och detta baserar jag på min erfarenhet. Min sanning.