Eftersom vi blev fler och fler tog jag mig friheten att starta en ny tråd från våran gamla.
www.familjeliv.se/Forum-2-293/m67435211.html
Här samlas vi och pratar om våra upplevelser och tankar kring våra graviditeter. Ny som gammal är välkommen. Ingen fråga eller diskussion är för dum.
Har även lagt till våran BF lista, Vi kan ju fylla på den allt eftersom.
www.familjeliv.se/Forum-11-263/m68898959.html
Vi har en spännande resa framför oss!
Mata i sömnen i princip. Testat att liggamma? Var tredje timme behövet du inte tänka på när det har kommit igång med amning. Det kan ju inte gå hur länge som helst men det dras ju ut vid vissa tidet och blir mer ofta vissa
Ja jag kommer bli knäpp med detta med matandet. Psykist i alla fall. Jag vet inte vad jag gör om d visar sig hon gått ner massa i vikt igen..oros moln som hänger över mig.
En liten uppdatering...
Idag var jag på magnetröntgen, usch vad läskigt det va och kämpigt att ligga nästan helt plant i ca en timme. Men vi fick i alla fall lite goda nyheter. De kunde inte hitta något ryggmärgsbråck på bebisen. Däremot kunde de inte se någon annan orsak heller till varför bebis drabbats av vattenskalle.
Jag fick en tid på måndag för kejsarsnitt så o inte FL startar innan så kommer vår bebis på måndag. Sedan blir det veckor på sjukhuset för bebisen. Än är framtiden väldigt oklar och läkaren som vi pratat med påtalade flera gånger att det är alltid en risk för barn med vattenskalle. Vissa kan leva ett helt normalt liv också men som sagt så finns det alltid risker. Nu vet vi inte heller hur stor skada bebis tagit av allt vatten i huvudet.
På fredag kommer vi få träffa en neurolog som kan besvara alla frågor vi har.
Min man och alla jag pratat med om detta ser så positivt på hela situationen. Själv har jag svårt att tänka positivt. Jag har svårt att glädjas över bebisen och känner mig livrädd för att jag inte skall tycka om bebis. Vi vet att huvudet är mycket större än normalt (därav kejsarsnitt) och jag vet inte hur jag kommer reagera på detta. Jag skäms så för mina tankar. Det är ju fortfarande mitt barn och jag BORDE ju älska det redan nu. Men jag har så svårt att knyta an till bebisen. Känner mig redan nu som världens sämsta mamma 
Behövde nog skriva av mig lite...
Problemet för mig är att blygdläppen inte kommer att läka ihop mer. Så antingen får jag opereras om eller så får jag leva med hur det är. Hur som så måste vi prova att ha sex för att se hur det fungerar, om det blir problem eller inte. Hade det varit så att jag gick och väntade på att läka och därför inte kunde ha sex så vore det en annan femma men detta kan ju inte väntas ut. :( Jag vet att jag inte borde stressa med sex men jag känner mig otillräcklig. Jag vet inte när vi låg senast... Min BM sa att mannen min får gå och träffa "Lena Handén", haha, men det är ju inte så kul att alltid ha det så. Det handlar inte så mycket om min man utan om mina egna känslor. Vi har myst till det lite men det är ju inte samma sak. :)
Skäms inte. Det låter som fullt normala tankar. Prata med bm kanske behöver du kan få extra stöd för anknytning om det behövs?
Kram! Och de flesta hade nog fått känlor hit och dit
Teddy - Ang amningen...jag ammar min tös när hon vill bli ammad. Ibland går det 4-5 timmar emellan å andra gånger går det bara 1 timma. Jag tror inte att du ska oroa dig. Att hon gick ner så i början berodde ju garanterat på att din mjölkproduktion inte kommit igång ordentligt...men nu är det ju annorlunda...nu rinner det ju på bra å då får bebis det hon behöver. Hon reglerar intaget efter sina behov...du behöver bara följa hennes direktiv.
Vår bebis gör nästan inget annat än sover...å när hon vaknar vill hon ha mat.
Teddy - Hehe...det kommer mera...tro mig...snart kräks det lite hur som å när som 
Det tar bara några dagar innan vår mjölkproduktion kickar igång...å nu är du igång! Be din man suga lite...så ska du se att han kan bekräfta det hela