BEBIS (Bf mars 2013 med syskon)

Kör än så länge utan napp. Håller på att fasa ut napp på storebror så känns som fel läge att fasa in den hos lillebror då när han än så länge inte ger några uttryck för att det skulle behövas en napp där.

Stora tjejen använde aldrig napp, testade men hon fick bara kväljningar hela tiden. Har börjat gett lillan nappen, hon får självklart amma ofta också men när jag vet att hon är mätt så är hon nöjd med den. På nätterna vill hon inte ha den alls, vaknar och äter och somnar sen om direkt. Är bökigare på dagen.

Vi använder napp lite grann än så länge, som ni andra som använder napp, när han är mätt men lite snuttig. Mina bröst klarar inte av en snuttig bebis, nu har såren precis läkt och jag vill inte ha dem tillbaka.

Jag har de senaste dagarna blivit väldigt gråtmild av mig. Under förra graviditeten grät jag mest hela tiden för att "det är så fiiiint" etc. Men under den här graviditeten var det tvärtom... fram tills nu. Nu kommer tårarna istället. Dessutom börjar jag få skuldkänslor mot storasyster över att ha kommit hem med lillasyster. Innan var hon nästan alltid glad och skrattade mycket. Nu är hon så fylld med frustration och ilska så jag känner inte igen henne. Det gör mig också ledsen... att vi har gjort detta mot henne.

Är det samma för nån mer av er?

Jag har oxå haft skuldkänslor mot storebror! En av anledningarna att jag idag sitter och kör 60 mil.. Jag orkar inte fira påsk och tycker han förtjänar det! Han fick välja om han ville vara hemma med oss eller åka till morfar så nu sitter vi här i bilen! Tror set kan vara bra för honom att få full uppmärksamhet i tre dagar... Du har ingen som din dotter verkligen avgudar som hon kan få tillbringa lite tid med??

Jag har också vansinniga skuldkänslor. Min lille 3-åring är så tapper och duktig men igår, när han var trött och lillebror hade skrikit i 5 timmar, brast det för honom. Han grät och sa att han också ville sitta hos mamma. Till slut somnade lillebror och jag kunde natta storebror och krama honom massor men idag kommer det ju vara samma visa igen...

Jag försöker ägna honom alla uppmärksamhet jag kan med med en ledarn lillebror mellan 15-20 varje kväll är det tufft... Dessutom skall man laga mat, tvätta, hålla ordning hemma, promenera hundar osv...

Jag tycker tvärtom, att vår tjej blivit mycket gladare sen lillasyster kom! Men kanske inte så konstigt eftersom graviditeten var så jobbig för oss alla!

Var på bvc idag, lillasyster har gått upp 100 g sen förra veckan och är nu 100 g över födelsevikten. Är dock fortfarande nervös för att amningen ska sluta fungera!

Klart man har dåligt samvete för storasyskonen. Nu har jag ju flera barn tidigare så de är ju redan vana att få dela tiden och uppmärksamheten med de andra. Fördelen är ju också att de har varandra.

Irja använder napp, tack och lov, den gör så hon kan somna utan att ligga i någons famn. Och det behöver jag verkligen så jag hinner med något annat än bebis. Har mycket städ att komma i kapp med efter graviditeten och middag för nio pers och så en del tvätt.....

Nu ska jag packa melliskorg och hämta på dagis.

Glad påsk!

Skönt att höra att jag inte är ensam. Har försökt prata med maken men han verkar inte förstå vad jag menar.