hejsan!
Under en längre tid har jag nu funderat på att adoptera bort mitt barn på 30 månader, känner att jag kan inte ge honom allt han behöver. Han är otroligt aktiv och har en stort behov av en manlig förebild något jag inte kan ge honom. Hur går jag till väga för att göra det så lätt för honom som möjligt? Älskar honom det gör jag men bara jag är inte tillräcklig längre
minaE: nej tror inte de har nått med saken att göra eftersom vi hade en bra anknytning jag och sonen tidigare.. Jo men det är ju inte en pappa
Jag har själv mått så dåligt att jag varit övertygad om att mina barn skulle ha det bättre utan mig. Hade ju dock en man så det var inte aktuellt med adoption, snarare självmord.. Kan säga nu i efterhand att jag är glad att jag inte lämnade mina barn.
Mitt liv har förändrats oerhört mycket sen dess.
Du kanske kan gå till soc och prata?
Det låter som du mest vill ha nått att skylla på för att slippa barnet, varför behöver han en pappa? Majoriteten av barn som växer upp med ensamstående föräldrar blir hyggliga människor de med.
Om det är för jobbigt att plugga och ta hand om en tvååring, så känns det inte som det naturliga valet varit att adoptera bort tvååringen, nä ta ditt ansvar!
Du kanske borde läsa lite om anknytningsteori. SÅ kan du ju sedan avgöra om du verkligen tror detta är en bra lösning.
Hade situationen varit omvänd så hade jag frågat varför barnet behöver en mamma, huvudsaken är väl att det finns en närvarande förälder. Vilket kön är ointressant
Åh vad jag gärna tagit över. Synd att det inte funkar så lätt