hejsan!
Under en längre tid har jag nu funderat på att adoptera bort mitt barn på 30 månader, känner att jag kan inte ge honom allt han behöver. Han är otroligt aktiv och har en stort behov av en manlig förebild något jag inte kan ge honom. Hur går jag till väga för att göra det så lätt för honom som möjligt? Älskar honom det gör jag men bara jag är inte tillräcklig längre
. Det enda som kommer att hända är att hon slösar bort sin tid genom att sitta på socmöten samtidigt som de skall sitta och säga -Ja vi FÖRSTÅR att du har det jobbigt!!!
TS har du fått nån rätsida på detta?
Prata med soc om en kontakt familj? Eller en kontaktperson.
Jag hade en kontaktperson som tonåring, det var superbra.
Kolla om det går att få det för din son, en manlig person som han träffar en gång i vecka och gör "grabbsaker" med.
Förstår din frustration, många föräldrar fattar inte alls men jag gör det! Han har det inte dålig för att han bara har dig. Ta kontakt med soc och fråga om kontaktperson om det finns någon möjlighet att få det. Han skulle såklart tycka att det var supercoolt med!
Jag var nog inte deprimerad som många kanske trodde men totalt slutkörd efter att ha studerat nästan 150% till och från och ett barn som ganska oväntat nådde den så kallade treårstrotsen tidigt det blev förmycket press helt enkelt! Jag drog ned på tempot och failade några kurser samtidigt som sonen släppte den värsta trotsen till sommaren och gnället upphörde. Han är äntligen tillbaka att vara min glada fina pojke som kommer och kramas! Tack alla som kom med råd och speciellt ni som skrev att ni förstod och har känt likadant, kände att jag inte var fullt så ensam längre.