December bebis 2013

Jag har också yogat och använder gärna den andningen hos både tandläkare och när jag fick mina tidiga sammandragningar och skulle på gyn (gjorde ont och jag spände mig hela tiden) och jag klarar av smärtan mycket bättre genom att andas så.. så det känns skönt att det inte bara är jag som använder den andningen. Men använde du de långa djupa andetagen eller eld andningen? (gick kundalini) för jag tänkte använda de långa djupa men antar att eld andningen kan bli effektiv om det skulle göra allt för ont.

jag är inte orolig för min förlossning, jag är medveten om att det kommer göra ONT och att det enda är att försöka härda ut genom mediciner, lustgas och en stor portion jävla anama. För jag tänker på de kvinnor som födde för 200 år sedan som inte hade smärtlindring eller medicinsk utrustning vi har idag. Jag läntar nog lite mer efter att snart ha en liten knodd att mysa med.

Kan tillägga att jag födde med endast lustgas som smärtlindring. Edan tog inte på mig.

Har kört div yoga. Hatha Ashtanga iyengs Power. Använde dets som kom naturligt dvs eld. Du har nytta av det nör du ska krysta med du hittar rätt muskler. Kan du använda mantra kan det med vara en idé, ellrr att rikta in sig på smärtan som ngt bra.. Och stt hålla sinnet öppet.

Är mest oroad övrt vakennnätter och att orka och räcka för två barn. Vill ju hitta tbx till mig själv med..

Aha okej, jag har "bara" testat power och kundalini men jag gilla kundalinin. Okej men ska försöka ha det med mig. För eld andningen är ju effektiv i mångt o mycket, aha det måste jag testa. Jag är öppen för det mesta när de gäller smärtlindring vill inte utesluta något

Så tänker jag med. Inte bestämma ut ngt. Allt är värt att prövas. Gillsr man inte andningen kan man ju sluta och göra ngt annat.

Jag har gått gravidyoga nu i många veckor och dör övar vi på djupandningen. Däremot tror jag inte det kommer funka hela vägen och då kommer ju eldandningen eller profylax väl till pass!

Tror kanske nästan 10års yogande gr andningen naturlig för mig tar till den utan att tänks vid smärta tex vid kiropraktor knäck.men profylaxen har jag intr gått vilket eg är synd det kan nog ge mkt hjälp.

Blir bara tröttare och tröttare känner jag. 6,5 veckor kvar. Hur trött kommer jag bli? Allt går så enormt långsamt. Samtidigt känns det som överdrivet gnäll, eftersom jag mår så pass bra. Lite foglossningsvärk och förvärk har jag och lite trött är jag men det är långt ifrån förskräckligt. Har nog inte ens fattat att vi på riktigt kommer få en bebis snart.

Oj då! :( Är det nåt med amningen ni  inte är överens om?

Angående förlossning:
Jag kan inte trösta mig med att för 200 år sen och så där, för då dog ju faktiskt också rätt jäkla många i samband med förlossning eller i sviterna efter... Men just smärtan klarade de väl iofs av, dock inte allt annat.

Jag tänker snarare på kvinnor idag, de klarar ju av det! Och om man inte gör det, så klarar sjukvårdspersonalen av det! Min mamma svimmade av när hon födde mig t.ex. Ut kom jag i vilket fall, de löser ju det åt en så att säga. Och bedövning finns att tillgå om smärtan blir för stor...
Jag har väl helt enkelt stor tilltro till att om jag checkar ut så dör varken jag eller barnet utan sjukvården tar ju hand om oss båda två. :)

Jag tror att kontrollbehovet vi har som människor inte riktigt passar in med en sån här sak som förlossning. Värkarna kommer vare sig du är beredd eller inte mentalt osv, så att släppa på kontrollen tror jag är en bra sak. "Åka med" och hantera det du kan hantera - dvs. andning och inställning.

Men jag håller ju redan på att säga "duktig bebis, ner!" varje gång det ilar och tilltar i tryck nedåt och är så van att ha så ont konstant att jag börjat säga "åh vad skönt med sammandragning nu" och andas igenom den ;) Tror man kanske får... lura sig själv liksom.

Ut ska den ju!
Jag fokuserar på min målbild - bebisen i sin ugglepyjamas som ska läggas på sin mammas bröst (inte mitt alltså) av mig, jag går o duschar, äter, kommer tillbaka. Vi är en familj.
Kanske låter helknäppt, men jag försöker se förlossningen inte som själva målet utan som transportsträckan till målet liksom, att lägga bebisen på hennes bröst.