Borderline

Jag förstår att du har det väldigt jobbigt, det har hon också.

Jag önskar du kunde härda ut nu när ni är så nära friskheten eller vad man ska kalla det.

Mitt ex kasta in handduken ca 3 månader innan jag var fullt frisk. Han hittade en ny och bröt brutalt, vilket slet mig tillbaka i det destruktiva beteendet och fick mig att förlora allt. Så nära vi var........

Idag har jag förlorat typ allt och jag klandrar honom för att han visste om mina problem och kunde skött uppbrottet snyggare så hade INGET av detta hänt! Jag är en trasigt själ, han vet det och borde tagit hänsyn, han gjorde tvärtom och slängde en ny kvinna om halsen på MITT barn. Förlåter aldrig!

E nästan samma här jag viste att hon måde dåligt men hon anklagade mig för skit o jag sa ifrån när jag borde hållit om henne nu har hon förlåtit mig men e rädd att jag gör aå igen och det förstår jag. Nu e det hon som gör mig så in i helvete illa med andra för hon flyr för hon e så nere så det är sjukt vill hålla ut och kommer nog göra det men hur länge ska jag vänya och hur mycket kan jag ta att hon nu är med andra vist hon e ju de för att fly och trycka ner sig själv det vet jag men ändå.

Hej och tack så mycket! :)
känner mig inte så väldigt deprimerad egentligen. Är mycket som händer runt mig nu (och alldeles för mycket som bara står still trots att man försöker ändra på det), så det är klart man kan känna sig nere. Men däremot stannar mitt mående aldrig på samma grad en hel dag, kan få ganska mycket och starka ångestattacker.

Jo tror också terapi är bästa vägen först. Då lär man ju sig vad man kan hantera själv och inte, så förstår inte varför man ska stressa med mediciner, speciellt inte då jag mått dåligt av mina "fel" läänge.. jag har inte bråttom någonstans och inte mina svårigheter heller :P sen har jag alltid tänkt att jag inte vill äta mediciner hela livet för att kunna må bra. tror jag lätt skulle kunna fastna, lura mig själv att jag inte kan klara vardagen utan mediciner när jag väl provat å det funkar helt ok. Vill hellst vänta tills jag blivit utredd..

Har du haft din diagnos länge? Förmodar att du har borderline? om så är fallet. Skulle du kunna tänka på vilka dom största symtomen är för dig? har aldrig förut fått en personlig åsikt av någon med Borderline utan bara läst på internet för det mesta. Hur länge tror du att det kan ta innan en utredning kommer igång? bor i en mindre stad, kan säkert variera mycket.. 

tack för dina svar!

Jo det vet jag att det gör, men har närstående som har/haft mycket problem med antideppressiva.
Gud vad skönt för er! och för henne, skönt när man hittar "lösningar".

Nej det gör man ju såklart inte. Men vill inte chansa på något som kan ha motsatt effekt än man hoppas fören jag ens vet vilken diagnos jag med säkerhet har.. då stannar jag hellre i det läget jag är nu! Dvs, sur, gnällig, svängig i humöret (Kan även tillägga att jag faktist kan vara glad och social när jag har lust med det!)

Hon får absolut inte vara med andra, otrohet är ALDRIG OKEJ. Det skulle jag iaf ha svårt att förlåta, det är inte okej.

Men försök ta hem henne och förklara för henne att snart kommer hon i behandling och då blir allt bättre.

Jag gick i MBT behandling i 1,5 år...... väldigt jobbigt, men jag blev friskt från diagnosen.

Har försökt med det i en vecka nu imon kommer hon hem men vi e inte tillsammans utan ska bara fira jul ihopp med barnen sen vet jag inte hur det blir efter jul efter som hon velar så och jag sårade henne så jävla mycket nu vill o hoppas att hon inser va hon håler på att göra förstöra familjen men sammtidigt så e hon så jävla nere så det finns inte. O då flyr hon jämt vill att det ska funka o tror att det kan bli bättre men det får inte ta för lång tid innan hon kommer tillbaka för då kan de va för sent för oss.försökte sätta ner forten nu när vi bråkade sist men det blev u bara mycket vare då så vet liksom inte va jag ska göra längre för hon ska börja kämpa igen för nu har hon jätt upp allt

Hon vill ju inte lysna just nu att hjälpen finns här utan hon vill bara fly o velar som fan tror hon vägra inse att hon hsr borderline tror inte hon har acsepterat det heller

Jag är orolig att jag skulle kunna ha borderline hur vet man det?

Jag kan bli väldigt arg på mina föräldrar, syskon och mitt ex.

Jag kan växla från glad till att känna sådan vrede på två sekunder. Jag ger mig aldrig.

Jag har fysiskt gett mig på folk.

Favv

Och ni har 2 barn ihop? Jag hoppas hon är ärlig till sin läkare om hur hon verkligen mår, har ni dessutom barn kan ni få annan hjälp om ni behöver det. Jag har själv 3 barn och fick gå före alla i kön till Mbt terapin, jag bröt ihop hos läkaren och de tyckte att det var akut. Men då var jag också ärlig och berättade precis som det var och de tog mig på allvar.