Här samlas vi som antingen har diagnosen eller är under utredning för diagnosen Borderline, men även anhöriga till personer med Borderline är Välkomna :)
Jag har haft diagnosen i 3år, är sjukskriven och går i MBT terapi (grupp & individual)
Finns det fler? 
och det slutar bara med att de personerna måste stöta bort mig, sätta en gräns, som jag inte kan ta på ett bra sätt. och visar de det minsta tecken på att det blir för mycket från min sida vänder jag det mot mig själv. Känner på riktigt i hela min kropp att den personen tycker illa om mig, jävligt jobbig känsla, för jag kan inte hantera det utan mina tankar blir en sanning för mig. 
Tack så mycket
Är det så att ni straffar andra genom att skade er själva på något sätt.
Det som jag är rädd för är väl att hon kanske bara säger att hon låg med han för att såra mig o förnedra säg själv men hon kanske ville göra det alltså ligga med han. Under den tiden drack hon mycket och tog tableter och måde jävligt dåligt och han utnytjade tillfelet då jag kastade ut henne men kan man lita på henne eller? Vill ju ha så mycket svar av henne men hon kan inte ge några för hon vet inte varför hon gör mig illa när hon inte vill de utan bara vill va den jag vill hon ska va men hon kan inte för något säger stopp.
Undrar bara varför man väljer att förnedra sig själv o skada sig själv för att såra någon annan?
Låter exakt som min sambo[hon har varit tom hur läng som hälst nu och har jät upp allt o tror inte att hon någon sin kan bli bra men jag peppar o peppar för nu börjar hon dbt o hon ska ge det en chans men funkar inte det så lämnar hon mig o barnen säger hon och jag vet va hon menar va bara ett halv år sen sist hon försökte ta sitt liv. Men stå på dig o tryck på läkarna det har jag fåt göra åt henne för hon e inte så starck ta med någon anhörig om du inte vill trycka på dom för man måste göra det för dom ska fatta det har jag fåt lära mig stå på dig:)quote=71718461][quote-nick]Anonym (TS) skrev 2013-11-19 10:05:56 följande:[/quote-nick]Jag lider av alla de 9 kriterier.
Men även min Bipolär Affektiv gör sig bara mer o mer påtaglig, den senaste månaden har jag haft flera maniperioder, korta iom att jag är Bipolär Affektiv. Jag kan gå så upp i något att jag inte kan sluta eller kontrollera det alls. Blir superspeedad. Men allt bara blandas ihop till en enda röra av känslor för Borderline gör allt bara ännu värre.
Som torsdag morgon till söndag morgon mådde jag BRA, tom. riktigt bra (fast manisk) för att på söndagen bli mer o mer deppig, igår grät jag hela morgonen. Fick en ordentlig panikångestattack igen (länge sedan sist) där jag hade svårt att andas och tryck över bröstet med panik.
Jag tar åt mig av allt som sägs till mig, straffar mig själv för det, Så just nu tror jag (för mig väldigt verkligt) att alla är emot mig. att de bara vill bli av med mig och jag är JOBBIG som fan.
Och där kommer kriterie (8) frenetiska ansträngningar att undvika ensamhet in väldigt tydligt!
Även kriterie 1(1) relationer till andra som karakteriseras av en pendling mellan ytterligheter som överidealisering och nedvärdering, Med andra ord människor som jag bryr mig väldigt mycket om, kan jag bli extremt PÅ, ger all min uppmärksamhet till dessa personer, för att jag är livrädd för att förlora de och det slutar bara med att de personerna måste stöta bort mig, sätta en gräns, som jag inte kan ta på ett bra sätt. och visar de det minsta tecken på att det blir för mycket från min sida vänder jag det mot mig själv. Känner på riktigt i hela min kropp att den personen tycker illa om mig, jävligt jobbig känsla, för jag kan inte hantera det utan mina tankar blir en sanning för mig.
Från de känslorna har det nu övergått till att inte vilja ha kontakt med personer, för eftersom jag nu är för PÅ och jobbig sluter jag mig helt. Alltså från idealisering av personer till nedvärdering (kanske inte just nedvärdering men att jag vänder mig mot och blir kall istället) Det är hopplöst just nu
Går med självmordstankar (var lääänge sedan sist jag haft de) så egentligen borde jag väl kontakta psyk men har berättat om de till både min psykolog och sköterskan på Öppenvårdsmottagningen. Ska till läkaren på fredag för att snacka vidare om nya stämningsstabiliserande medicin. Känns som allt går åt fel håll, vill ju bli mer stabil och orka med vardagen. Men känner bara mer tomhet och hopplöshet
Sådär ser mitt liv ut just nu [/quote]