Vår dotter föddes 4 dagar före BF, 47 cm lång och 2950 g, efter 11 timmar från första värken. Det enda tecknet jag hade fått om att något var på gång var att jag tre dagar tidigare hade vaknat med en mage som sjunkit och inte bråkade med revbenen längre.
Den 16 januari kl 3:23 vaknade jag av att det gjorde ont i ryggslutet i en minut. 20 minuter senare likadant. Värkarna kom sen tätare och tätare och vid kl 6 var det 7 minuter mellan varje så jag väckte sambon och sa att det kanske är dags. Detta var BF-4, var beräknad den 20:e. Ringde förlossningen som inte tyckte det var bråttom in, men vi åt frukost och packade det sista och ställde fram extra mat och vatten till katterna och sen gick vi till spårvagnen. Tog ca 45 minuter till sjukhuset och när vi var framme strax före kl 9 var det 5-6 minuter mellan värkarna. Det var skönt att se värkarna på en graf under CTG, men det gjorde ont att ligga ner. Var öppen 5 cm enligt barnmorskan. Provade att sitta på olika stolar, sen kom barnmorskan in med en pilatesboll som var ganska bekväm. Provade att gå lite i korridoren och då kändes värkarna mindre men jag blev orolig för att det inte fanns några stolar. Helt plötsligt blev jag illamående och spydde upp frukosten, sen gick det över. Gick tillbaka till rummet och efter en stund föreslog bm lustgas trots att hon visste att jag inte ville ha sån smärtlindring, och jag var så förtvivlad (mest av sömnbrist) att jag gick med på att testa och sen ville jag inte sluta. Blev deppig för att jag använde smärtlindring och sambon blev på dåligt humör för att bm gjort tvärtemot mitt förlossningsbrev. När krystvärkarna kom tyckte inte bm jag var helt redo än så hon sa att jag försöka låta bli att krysta, men eftersom jag inte kunde stå emot sa hon att det gick bra ändå, så jag tog i. Fy vad ont det gjorde. Hade kanske 5-8 krystvärkar och krystade 2-3 gånger per värk, sen kom vår lilla dotter ut kl 14:37. Hon var jättetyst så bm gnuggade henne med handduk och efter 1-2 minuter skrek hon äntligen och hon skrek utan uppehåll tills personalen var klar med allt och hade gått ut. Lillan hade hela huvudet fullt med hår. Jag sprack tydligen på två ställen, egentligen hade de inte behövt sy något men eftersom såren låg mot varandra (varsin blygdläpp) blev det 4 stygn ändå så att de inte skulle växa ihop. De bedövade med någon gele så jag kände inte någonting när hon sydde.
Under förlossningen sa jag flera gånger att jag inte ville vara med mer, det var jobbigt både fysiskt och mentalt, och jag tänkte att det finns inte en chans att det blir några syskon. Men nu 10 dagar senare känner jag att jag kommer klara en förlossning till när det är dags för syskon. Visst gjorde det riktigt ont och jag är fortfarande lite öm, men det gick över så snabbt.
Tyvärr var det fullt på BB så jag fick dela rum med någon annan och sambon fick ingen säng, så natten efter förlossningen var en mardröm. På kvällen innan hade jag svimmat när jag gick för att träffa mamma så under natten vågade jag inte gå ensam någonstans, och där låg jag och behövde gå på toa själv och byta blöja på lillan och jag var så törstig, och sambon hade råkat ta med min mobil hem så jag hade ingen att prata med eller något internet... Vi åkte hem dagen efter trots att personalen vädjade, och det har aldrig varit så skönt att vara hemma.
Lillan lyckades inte amma i början, men jag handmjölkade och hemma använde jag en bröstpump så min produktion satte igång på dag två. Dag tre läckte det konstant ur brösten men dag fyra läckte det bara vid matdags. Lillan började amma ordentligt på morgonen den tredje natten och sen dess har jag inte behövt pumpa alls. Jag måste fortfarande hjälpa henne med att forma vårtan, men det ska hon förhoppningsvis klara själv snart. Hon vaknar 2 gånger per natt för mat och kan då vara vaken 1-2 timmar per gång.
Någon där ute som är nyplussad och vill följas åt lite? Hur mår ni? 
Vill JÄTTEGÄRNA prata med fler som nyligen plussat! Känner mig så ensam 
