fluu skrev 2013-05-13 03:48:03 följande:
Jag trodde att jag skulle vara jätteorolig,jag hispar liksom för alltmen inte det som rör dottern. Hennes pappa vakar som en hök över henne,men jag låter henne göra allt så länge det inte är uppenbart farligt.
Jag tror det beror på att jag känner igen mig själv i dottern. Jag var/är vild,våghalsig och tuff. Och jag går inte sönder så lätt,så jag tror inte att dottern gör det heller.
Jag avskydde att bli begränsad som barn så jag försöker ge dottern så mycket frihet som möjligt.
Ingen aning hur det kommer gå. Det är jag däremot hispig över. Jag själv har dessutom inga syskon så jag vet inte alls hur det fungerar.
Dottern har bara träffat en bebis och det var spännande,men hon förstår ju inte det här med att man måste vara försiktig med bebisar. Kan oroa mig för att hon ska råka vara för hårdhänt,men bebisen går ju inte sönder hur lätt som helst heller.
Dottern är också lite sen i talet,det kan ju ha ändrats till BF,men jag oroar mig lite för att hon ska vara som nu - uttrycka sina känslor fysiskt.
Oroar mig också för svartsjuka. Dottern är så fäst vid amningen,men nu har vi dragit ner ordentligt och det gillar inte dottern. Är rädd att hon ska känna sig bortvald när bebisen får amma när den vill eller att hen får sova i vår säng,men inte dottern.
Både jag och sambon var hemskt knepiga som barn, var väldigt mycket rymma ner till bäcken, springa ifrån mamma och hitta på saker själva, så tror vår gemensamma egenhet kommer slå stort på vårt barn, så där kommer det nog också att bli en självständig knepig liten rackare, känns kul att man har något att se fram emot. Ser mycket på mina syskons barn också att de har fått temperamentet från vår sida av familjen. Som min mor brukar säga: Häxor i rakt nedstigande led ;)
Tror det kommer gå bra för din dotter, upplever att många äldre syskon inte förstår att saker och ting är farligt/gör ont för bebisen. Har varit med om en 3-åring som tog strypgrepp så fort chansen kom på sin lillasyster som då var 1 och just börjat gå. 3-åringen i fråga har ju såklart ingen aning om hur farligt det är. Nu verkar han dock ha slutat med såna hyss, hoppas jag. Men just svartsjuka tror jag kan bli ett väldigt problem när storasyster/storebror bara varit ensam med mamma och pappa. Förhoppningsvis kommer det ju gå bra och dom vänjer sig ju. Har du tur kommer din flicka kanske bli en sån överbeskyddande storasyster som behandlar bebis som bomull :)