Att komma över omöjlig kärlek

Känns som om Tom/InMyDream får ta lite väl mkt skit nu. Visst kan jag hålla med om att den starka/minst intresserade/den som inte är beredd att lämna kanske har en viss skyldighet att ta ett större ansvar eftersom det borde vara lättare för den att bryta. När min fd först bröt innan sommaren och nu talar om för mig hur vacker jag är känns det lite tveeggat - blir naturligtvis genomlycklig eftersom jag är galet kär i honom men samtidigt känns det som om han inte bryr sig om mig för om han verkligen gjorde det skulle han ju" tvingat" mig att gå vidare istället.

Samtidigt är jag fortfarande övertygad om att han faktiskt har väldigt starka känslor för mig - även om de inte är starka nog för att få honom att lämna fru, fyra barn (varav två med speciella behov), hus, släkt, vänner och inte minst en hyfsat fungerande vardag för en oviss framtid med sex barn på halvtid, två sårade fd partners, flytt osv. osv. Vad jag försöker säga är att beslutet att lämna/stanna inte nödvändigtvis behöver spegla hur starka ens känslor är utan även påverkas av hur man föreställer sig en vardag tillsammans.

Dessutom är det ju så att alla relationer innefattar minst två människor. Vid det här laget borde min fd älskare förstå att jag har mycket starka känslor för honom men under en väldigt lång period mörkade jag detta och hävdade att det enbart handlade om sex från min sida, jag sa att jag inte var redo att lämna min man, att jag aldrig tänkt på en framtid tillsammans med min fd älskare osv.  just för att jag misstänkte att han skulle ta sitt "ansvar" och bryta om han fick reda på hur "seriös" jag var. Så jag får onekligen skylla mig själv om jag blev "utnyttjad".

Huvudproblemet kvarstår dock. Hur i hela fridens dar ska man kunna förmå sig att gå vidare samtidigt som man är helt galet, förlorat kär. Tycker mig ha fått väldigt många goda råd - framför allt om att även försöka komma ihåg hans dåliga sidor, försöka se honom med "vardagsögon" etc. Ett av problemen är dock att vi under många år (innan vi inledde vår relation) var goda vänner så även om han självklart har både bra och dåliga sidor är det en person som jag länge tyckt mycket om och som jag faktiskt är helt övertygad om att jag skulle kunna få en väldigt bra vardag med.

Asch, man kan inte förvänta sig sympati och medhåll för sina val och sitt sätt att agera här på forumet. Intressant med den sista kvinnans inhopp "inte helt" där hon tycker jag bara häller bensin på ångorna genom att befinna mig i din älskares sits. Visst är det nog så att du egentligen TS borde höra från någon precis det som hon säger att män är fega, ryggradslösa kräk som inte kan stå för sina val. Det hjälper säkert dig för stunden, men vad ger det för bild egentligen. Att generellt tala illa om en hel kategori av folk på det sätt hon gör känns bara obehagligt och jag tycker synd om henne för hon verkar vara väldigt bitter. Förstår att man kan bli det när man blir utsatt eller ser någon som man tycker om bli utsatt. 

Hur som helst så kan jag sätta mig in i din älskares sits med två barn som har speciella behov och två till dessutom som behöver full uppmärksamhet. Jag har själv krävande barn och visst kan man bli skrämd över att behöva dra hela lasset med dem själv. Alla konflikter, diskussioner, krav, aktiviteter, skolarbete, mat, tvätt, deras kompisar plus krävande eget jobb o.s.v. Även om man inte lirar ihop fullt ut och på olika plan så är det säkert tufft att driva det helt själv. Min fru gör ett fantastiskt jobb med barnen och vi hjälps åt att tänka, planera och utföra. Att då plötsligt sitta själv med allt det bara för att man trodde gräset var grönare på andra sidan, det vill man ju inte. Egoistiskt, fegt, ryggradslöst javisst absolut. Det finns ju inga garantier för att det nya fungerar när vardagen kryper på. Det kan låta fegt det hör jag själv, men allt går ju väldigt mycket smidigare när man är två trots att man har delade meningar ibland. Sedan skrämde det mig mycket också att hamna själv. Jag tror inte jag hade haft något problem med att hitta någon ny alls, men ut i krogsvängen igen, nej fy fasen.

Till dig TS så måste du försöka förstå att hans val inte har med dig att göra. Det är inte dig det är fel på för du är säkert en fantastisk person. Låt inte hans val sänka ditt självförtroende utan ta det precis som det är alltså att kan till och med få gifta män på flykt. Använd den egenskapen istället på att hitta en man som är beredd att sätta dig som nummer ett direkt d.v.s. en singelkille. Han gjorde misstaget att släppa in dig på livet och nu kan jag garantera att han får sota för det, kanske genom hela livet. Använd bekräftelsen han har gett dig på ett positivt sätt och fånga in en annan istället för att sitta och grubbla. Projektet med din man verkar du ju redan ha lagt ner, men för att inte hamna i samma klister igen behöver du ju också bryta med honom. Det ser ut som du har några tuffa år framför dig, men det blir säkert bättre bara du bestämmer dig för något. 

Intressanta tankar som diskuteras. Jag måste dock hålla med Inte helt ang älskarens (i de fall som diskuteras hör, kan ju självklart även vara en älskarinna) val att hålla kvar älskarinnan känslomässigt, trots att man faktiskt valt hustrun.

Så var det exakt i mitt fall. Han valde hustrun, och även om uppbrottet blev hemskt så hade jag inga problem med just det - att han valde henne. Det som var hans svek mot mig var ju att han hela tiden vetat att han skulle välja henne (men inte varit tydlig med det mot mig) och att han efter uppbrottet fortsatte höra av sig och bedyra sin kärlek. DET är ett svek, för då rivs ju alla sår upp igen, och igen och igen. Jag fick en mycket längre läkeprocess än jag skulle fått om han bara klippt. 

Jag tror än i dag inte att han förstår att hans svek mot mig ligger i just detta. Jag tror visst han hade starka känslor för mig, bortom ren åtrå. Men jag är inte naiv och det romantiska skimret har för länge sedan lagt sig. Jag tror det handlar mycket om bekräftelse, egoboost, pirret och spänningen - och det var så ljuvligt för honom, som normalt inte är en känslomänniska) att han inte mäktade med att bryta helt. Så jag förstår, men samtidigt ser jag det egoistiska i hans handlande.

Om man verkligen älskar en annan människa, så vill man ju henne/honom väl. Och att då hålla kvar någon känslomässigt, att ge komplimanger, flirta . fast man egentligen "brutit" ÄR inte omtänksamt. Det är egoistiskt.

TS, du trillar ju dit igen när din fd älskare ger dig komplimanger och är romantisk och uppmärksam mot dig. För att du ska kunna komma över honom så bör han ju vara lite avståndstagande och enbart professionell i sin attityd. DET hade hjälpt dig och alltså varit omtänksamt. Eftersom han nu väljer hustru och barn.

Gaaahhhh, varför fattar inte folkt detta!!!!         

InMyDreams - ibland kan det faktiskt ha med personen i fråga att göra. Ofta söker man helt andra kvalitéer i en hemlig älskare än vad man söker i en livskamrat. Härliga hemliga möten utan nåt som stör är liksom antitesen mot vardag med allt vad det innebär och kräver. Således letar man då ofta efter motsatsen till vad man redan har.

Hoppas allt din man kommer på det o slängerut dig o spöar skiten ur honom. Det gjorde jag i situationen o ja det kändes bra efteråt. Otrohet är falskt sårande och snudd på misshandel på den man lever ihop med. Ta ditt dåliga ssamvete o ha kvar det resten av ditt liv. Ingen som älskar en förtjänar att bli behandlad så bara för man själv blir kåt. Gör slut för du förtjänar inte din man el låt honom avgöra. Du får tycka vad du vill om mitt svar m det är du som står där ingen annan kom ihåg det.