InMyDream skrev 2013-08-24 10:36:14 följande:
Asch, man kan inte förvänta sig sympati och medhåll för sina val och sitt sätt att agera här på forumet. Intressant med den sista kvinnans inhopp "inte helt" där hon tycker jag bara häller bensin på ångorna genom att befinna mig i din älskares sits. Visst är det nog så att du egentligen TS borde höra från någon precis det som hon säger att män är fega, ryggradslösa kräk som inte kan stå för sina val. Det hjälper säkert dig för stunden, men vad ger det för bild egentligen. Att generellt tala illa om en hel kategori av folk på det sätt hon gör känns bara obehagligt och jag tycker synd om henne för hon verkar vara väldigt bitter. Förstår att man kan bli det när man blir utsatt eller ser någon som man tycker om bli utsatt.
Hur som helst så kan jag sätta mig in i din älskares sits med två barn som har speciella behov och två till dessutom som behöver full uppmärksamhet. Jag har själv krävande barn och visst kan man bli skrämd över att behöva dra hela lasset med dem själv. Alla konflikter, diskussioner, krav, aktiviteter, skolarbete, mat, tvätt, deras kompisar plus krävande eget jobb o.s.v. Även om man inte lirar ihop fullt ut och på olika plan så är det säkert tufft att driva det helt själv. Min fru gör ett fantastiskt jobb med barnen och vi hjälps åt att tänka, planera och utföra. Att då plötsligt sitta själv med allt det bara för att man trodde gräset var grönare på andra sidan, det vill man ju inte. Egoistiskt, fegt, ryggradslöst javisst absolut. Det finns ju inga garantier för att det nya fungerar när vardagen kryper på. Det kan låta fegt det hör jag själv, men allt går ju väldigt mycket smidigare när man är två trots att man har delade meningar ibland. Sedan skrämde det mig mycket också att hamna själv. Jag tror inte jag hade haft något problem med att hitta någon ny alls, men ut i krogsvängen igen, nej fy fasen.
Till dig TS så måste du försöka förstå att hans val inte har med dig att göra. Det är inte dig det är fel på för du är säkert en fantastisk person. Låt inte hans val sänka ditt självförtroende utan ta det precis som det är alltså att kan till och med få gifta män på flykt. Använd den egenskapen istället på att hitta en man som är beredd att sätta dig som nummer ett direkt d.v.s. en singelkille. Han gjorde misstaget att släppa in dig på livet och nu kan jag garantera att han får sota för det, kanske genom hela livet. Använd bekräftelsen han har gett dig på ett positivt sätt och fånga in en annan istället för att sitta och grubbla. Projektet med din man verkar du ju redan ha lagt ner, men för att inte hamna i samma klister igen behöver du ju också bryta med honom. Det ser ut som du har några tuffa år framför dig, men det blir säkert bättre bara du bestämmer dig för något.
Ditt sista stycke är bra och precis det jag menar, hävdar och påstår. Felet och misstaget ligger i grunden hos mannen som inte valde dig. Att spekulera och romantisera om hur svårt och omöjligt det var trots att han ändå verkligen älskar dig innerst inne är både dumt och meningslöst.
Du är värd bättre och ord utan beslut och handling är inte värda något alls.
För övrigt (InMyDreams) så tolkar du mig fel på ett par olika sätt men det kanske inte är så viktigt i slutändan. Jag vet för lite om dig för att kunna uttala mig tvärsäkert över dina val och handlingar. Inte heller tycker jag du är något "kräk", det har jag aldrig påstått och ser ingen anledning att göra. Tvärtom uttryckte jag att du troligen har ett gott hjärta och inte menar något illa. Det samma gäller nog för ganska många män (och ev. kvinnor) som försatt sig i liknande situationer.
Min delvis starka reaktion grundar sig i att en del av dina formuleringar antyder att du betraktat dig som ett "offer" för omständigheterna, du tog dig rätten att döma din älskarinna för att hon valde bort dig och hittade en annan när du inte har någon annan än dig själv att skylla. Det visade sig sen att du nog (kanske?) insett detta och jag är inte helt klar på förutsättningarna runt din histiora - men det är inte viktigt.
Jag är fortfarande inte ute efter dig eller någon annan men anser att alla dessa kvinnor som hamnat i liknande situationer (dvs. som står och väntar/hoppas att en upptagen man ska lämna sin fru för deras skull) ska lära sig se och bedöma handling och beslutsamhet. Värdera vikten av en man som verkligen visar mod, ryggrad och tar ställning för kärleken. Allt annat är bara hobby och tidsfördriv. Vill man ska man givetvis fortsätta att ägna sig åt det men räkna inte med att det bär frukt, i värsta fall bryter det snarare ner dig.
I den mån jag kan ge män (eller kvinnor i samma läge) några råd i situationen att man blivit passionerat förälskad i någon trots att man är upptagen och upplever sig "sitta fast" i äktenskapet så handlar det om omtanke och en djupare förståelse, konsekvens och mod.
Våga satsa på en häst fullt ut - oavsett om det är äktenskapet som är viktigast eller om det är en ny kärlek som konkurrerat ut det gamla livet. Agera rakt, ärligt och tydligt mot alla inblandade - upp med korten på bordet, bryt med den som du bestämt dig för att inte leva med. Helt.
Om nödvändigt, ljug..
Det allra mest egoistiska du kan göra är att säga: Jag älskar dig så av hela mitt hjärta, du är den finaste, vackraste och viktigaste. Jag kommer aldrig glömma dig och kanske i en framtid.. vem vet..?
- Säg i stället (nåt i stil med): Du är jättefin och fantastisk men det räcker inte för mig, mina känslor är inte riktigt så starka som de skulle behöva vara. Vi är inte menade för varandra men du kommer att träffa någon som verkligen kan ge dig allt. Farväl.
Som jag ser det så är det bara sorg som behöver komma ut, inte att jag trånar. Sorg över att sagan inte fick ett lyckligt slut. Sorg över att personer blev sårade. Sorg över att tidpunkten var fel. Sorg över att jag inte kunde göra henne till nr 1.