Att komma över omöjlig kärlek

Ja, jag kan ju tycka att du i alla fall tar konsekvensen av ditt nya förhållande och separerar från din man. Men din älskare då. Tänker han fortsätta vara gift och samtidigt ha ett förhållande med dig medan åren går. Inte så snällt mot frun precis. Visst kan man falla för någon annan men jag tycker inte att man kan ha en pågående vid sidan om relation under en längre tid. Tänk om frun senare kommer på att han haft en annan (dig) under många år medan hon och mannen slet med alla barnen hemma, som dessutom har extra behov. Jag tycker gränsen för hur man behandlar andra är passerad där. Men det är huvudsakligen hans ansvar, inte ditt. Det är ju han som är gift.

Skönt, då var det klart. Nu kan du börja resten av livet. Alltid bra att komma till beslut istället för att vara i limbo.

Komma till ett beslut är bra men att "börja resten av livet" som sidekick låter ganska likt limbo ändå i mina ögon

Mja, det är ialla fall bättre att börja med att skilja sig och sen får det andra lösa sig på vägen. Det brukar det göra, förändringar sker ju inte bara praktiskt när man separerar utan man förändras ju också som människa.  
Att hålla på och trassla sådär medan man är gift är inte bra.

Det är ju bra att du kommit till ett beslut i ditt äktenskap. Men räkna med att det tar tid, både praktiskt och känslomässigt. Även om du inte älskar din man längre, så är det känslomässigt jobbigt. Ge dig själv tid att sörja och läka.

Däremot är det inte bra att du håller fast vid din älskare. En otrohetsrelation är destruktiv i längden. Jag har god lust att ge din älskare en rejäl spark i röven. Fy f*n att han håller fast vid dig trots att han inte tänker lämna sin familj. Du blir ju en känslomässig gisslan. Bryt med honom!!!!!!  

Limbo kvarstår. Är nr 2 till ngn som ej vill ha henne till nr 1.

Nu blir det kanske hårklyverier men för mig (och de flesta andra) så innebär begreppet Limbo att man velar och inte vet hur man ska ha det. I den bemärkelsen så är det ett jätteviktigt steg att ta konsekvensen av sina känslor och separera.

TS har då faktiskt tagit ställning till hur hon vill ha det med sitt liv och sin (tidigare) relation. Hon är inte längre en åsna mellan två hötappar och kommer att få möjlighet att ta ställning till nästa bekymmer på ett bättre sätt. Faktiskt.

Givetvis är det inte lyckat att vara älskarinna åt en man som aldrig kommer lämna sin fru (eller vilken man som helst för den delen) men det är ett annat typ av problem.

Min gissning är att balansen kommer att ändras nu när hon tar ställning och går ifrån sin man, hon kommer att börja betrakta älskaren i ett delvis annat sken, sakta men säkert. Har hört flera exempel på hur jämvikten förändrar relationen och skimret i otroheten. Det är inte lika lockande som singel att fortsätta ljuga för någon annans skull, man börjar uppskatta att kunna leva rakt, ärligt och öppet eftersom man själv sträckte på sig och slutade leva i en lögn.
Det är inte heller så mysigt och romantiskt att älskaren reser sig från sängen och går hem till sin mysiga lilla familj.

Allt detta kommer förhoppningsvis naturligt men jag vill hävda att TS kommer ur sin ambivalens när hon verkligen lämnar sin man. Det är absolut ett steg i rätt riktning, sen får man ta nästa.. det kommer att bli lättare.        

Nej, men du kan avstå från din gifta älskare. Du behöver ju inte medverka till att två äktenskap går sönder - allra helst som du vet att din älskare aldrig kommer att lämna sin fru. Du har ett val där! 

Att vara olyckligt gift OCH längta efter någon annan är en limbo som inte är uthärdlig.
Att vara ensam och kunna träffa någon annan än den som vill ha henne som nummer två, ger henne möjligheter att förändra sitt liv och att se sig själv som värd mer än att vara olycklig.