• Anonym (ånges­t)
    Äldre 2 Jun 20:38
    165642 visningar
    847 svar
    +1
    847
    165642

    Att komma över omöjlig kärlek

    För nästan ett år sedan blev jag helt oväntat galet förälskad i min kollega som jag känt i många år. Han kände lika dant och vi inledde en relation trots att vi båda har familj. Känslorna fullkomligt exploderade men nu har han en gång för alla bestämt sig för att stanna med sin familj och vi har därför brutit vår relation.

    Fattar dock inte hur jag ska stå ut. Tänker på honom varje vaken minut och saknar honom så att jag mår fysiskt illa. Samtidigt kan jag inte visa något här hemma.

    Någon som varit i samma situation - dvs stannat hos er familj efter en längre otrohet? Hur gjorde ni för att glömma? Hur lång tid tog det? Lyckades ni någonsin få tillbaka känslorna för er man/fru?

    PS Inser naturligtvis att det inte är synd om mig eftersom jag får skylla mig själv som varit otrogen, att otrohet är omoraliskt, fegt och alltid fel etc. Men gjort är gjort och i dagsläget försöker jag bara överleva/uthärda.

  • Svar på tråden Att komma över omöjlig kärlek
  • Anonym (?)
    Äldre 23 Aug 02:11
    Anonym (Tom) skrev 2013-08-22 15:26:11 följande:
    Jag är i exakt samma sits som TS, det är så jävla svårt att komma vidare. Det känns tomt och man har svårt att känna glädje. Jag borde vara överlycklig för att fru väljer att ge mig en andra chans och jag känner mig genomrutten för att jag inte bara kan glädjas i det och satsa framåt istället. Sedan känner jag mig också genomrutten när jag ser fd. älskarinnan som jag valde att inte följa med när hon räckte ut handen. När jag ser min fru så vill jag bara ha henne och när jag ser min fd älskarinna så smälter jag in i hennes ögon. Får kämpa för allt jag har för att hålla tillbaka. Vad är det för fel på mig egentligen? Jag har två underbara kvinnor i mitt liv, men jag schabblar bort båda två genom att inte ha styr på mina känslor och kan inte lita på mig själv. Kan inte någon hjälpa mig att tänka. Jag har provat allt känns det som. Vi går regelbundet hos familjerådgivningen, jag skriver dagbok hur jag mår dag för dag, jag pratar med en egen terapeut, skriver av mig på forum o.s.v.. Det har ju gått så många år så jag borde fått klarhet i hur jag känner. Ska jag lämna eller fortsätta kämpa?
    Lämna! Du är färdig med din fru. Det är svårt att se allt det som finns framåt innan du har givit plats åt det. När du är i det ser du bara alla problem. 

    Det är inget fel på dig. Du behöver lita på dina känslor. Intuition och känsla är logiska.

    Det har gått år. Dina känslor säger till dig något om ditt liv. Lita på det.

    Ibland kan tryggheten du få av andra ex din fru, vara en björntjänst för att du ska bli trygg i dig själv. Att stanna gör dig till ingen. En som vänder kappan efter vinden och frågar andra. Fråga dig själv vad du vill istället och håll fast vid det. 
  • Anonym (?)
    Äldre 23 Aug 02:17
    Anonym (lika) skrev 2013-08-22 20:46:48 följande:
    I min del av verkligheten har jag sett det du pratar om i två realtioner på nära håll. I den ena håller mannen på att försöka ta sig därifrån genom samtal, resonerande och terapi för att nå någon typ av förståelse för att han inte vill leva det livet och bli behandlat som ett bihang i sin frus liv. (Det går oändligt längsamt och han talar för döva öron). I det andra lämna mannen beslutsamt förhållandet.

    Jag antar att det finns fler som har det så, men att det inte är så populärt att säga att man plågas av att ha "Selma" hemma för det innebär ju att man är en "lille Fridolf" som faktiskt valt "Selma" en gång i tiden, alltså är man i personligheten en "lille Fridolf" som behöver guidning av en bestämd fru.

    Jag hör nästan aldrig män som vill lämna äktenskapet för att deras fruar är för dominanta mot dem och ändå vet jag att det finns, jag antar att det är lättare att erkänna att man blivit kär i någon annan än att man tvingats bli en toffel. Och jag antar att det är lättare för frun att släppa taget om en som varit otrogen än en man som vill lämna för att hon är förbannat otrevlig och dominant.  Det där hänger väl ihop på något sätt.   
    Det sköna med att vara skild är att då blir det på det sätt man själv vill ha det 50% av tiden. Ingen kan dominera över den andra. Men ibland missuppfattas dominans där det är avsaknad av ansvarskänsla. Kontroll missuppfattas, när det handlar om barnens behov ex att komma ihåg att hämta dem här och där. Många män får för första gången projektledarrollen "barnskötare" - och klarar det alldeles utmärkt 50% av tiden. Andra blir förskräckta och drar från ungar och allt. 
  • Anonym (lika)
    Äldre 23 Aug 06:24
    Anonym (?) skrev 2013-08-23 02:17:57 följande:
    Det sköna med att vara skild är att då blir det på det sätt man själv vill ha det 50% av tiden. Ingen kan dominera över den andra. Men ibland missuppfattas dominans där det är avsaknad av ansvarskänsla. Kontroll missuppfattas, när det handlar om barnens behov ex att komma ihåg att hämta dem här och där. Många män får för första gången projektledarrollen "barnskötare" - och klarar det alldeles utmärkt 50% av tiden. Andra blir förskräckta och drar från ungar och allt. 
    I de fall jag talar om har det varit en fru som tydligt säger sig vilja ha ett jämlikt förhållande. Det är bara det att den jämlikheten har inneburit att mannen ska vara genomförare av hennes bild av hur det ska vara. Inte en gemensam bild. När han försökt säga hur han tycker att det ska vara så driver hon ändå igenom sin idé med diverse härskartekniker.  Jämlikheten finns egentligen bara i teorin och gäller mest fördelning av sysslor: städning, matlagning osv. Inte hur man tänker kring vilka tider barnen ska vara på förskola, eller när det ska städas.

    Det är konstigt det där, ibland verkar vissa kvinnor utnämna sig själva till experter och glömmer att det finns olika syn på verkligheten och vad som är bäst för barn och familj. De håller så krampaktigt i bilden av hur livet skulle bli att mannen blir en bifgur, en genomförare av kvinnans dröm av hur livet ska se ut. Det är inte så konstigt att förhållandet blir sämre och sämre och att mannen blir bitter.

    Jag vet naturligvis att det finns män som tycker att det är bekvämt att någon annan bestämmer, men det är inte de män jag talar om nu. Det är de som faktiskt vill ha något att säga till, men som ständigt blir överkörda,  som som jag menar 

    TS: Jag tror inte att det går att komma över den typen av kärlek. Till sist bleknar det och gör mindre ont. Man får helt enkelt försöka att leva med att det blev som det blev. Det verkar ensamt att sörja hos några du inte kan berätta om varför du är ledsen, jag tror att då tar det längre tid för det att blekna.
  • Äldre 23 Aug 06:29
    Anonym (?) skrev 2013-08-23 02:11:09 följande:
    Lämna! Du är färdig med din fru. Det är svårt att se allt det som finns framåt innan du har givit plats åt det. När du är i det ser du bara alla problem. 

    Det är inget fel på dig. Du behöver lita på dina känslor. Intuition och känsla är logiska.

    Det har gått år. Dina känslor säger till dig något om ditt liv. Lita på det.

    Ibland kan tryggheten du få av andra ex din fru, vara en björntjänst för att du ska bli trygg i dig själv. Att stanna gör dig till ingen. En som vänder kappan efter vinden och frågar andra. Fråga dig själv vad du vill istället och håll fast vid det. 

    Enligt det som man kan läsa här så håller jag helt med! Mycket bra skrivet.
  • Anonym (Tom)
    Äldre 23 Aug 08:56
    Anonym (?) skrev 2013-08-23 02:11:09 följande:
    Lämna! Du är färdig med din fru. Det är svårt att se allt det som finns framåt innan du har givit plats åt det. När du är i det ser du bara alla problem. 

    Det är inget fel på dig. Du behöver lita på dina känslor. Intuition och känsla är logiska.

    Det har gått år. Dina känslor säger till dig något om ditt liv. Lita på det.

    Ibland kan tryggheten du få av andra ex din fru, vara en björntjänst för att du ska bli trygg i dig själv. Att stanna gör dig till ingen. En som vänder kappan efter vinden och frågar andra. Fråga dig själv vad du vill istället och håll fast vid det. 
    Jo, det låter mest logiskt att göra det och jag håller nog på att vänja mig vid tanken, men det går långsamt. I mitt fall handlar det inte så mycket om dominans fast det är väl en typ av dominans. Det handlar mer om att man får aldrig höra när man gör något bra utan bara det dåliga hela tiden. Mycket svartsjuk och kontrollerande. Kan aldrig glädjas åt mig utan fokus är bara på henne och hur hon mår. Jag känner ingen stöttning när man behöver det utan snarare en som försöker motarbeta. Förslag förlöjligas och dumförklaras. Kritiserar mig gärna öppet inför vänner och bekanta. Svartsjukan gör att det blir näst intill omöjligt att åka bort och det går definitivt inte att gå ut och ta en öl med kompisar. Surar i flera dagar om man gör någonting som inte passar o.s.v. Det handlar inte så mycket om att hon ska styra och ställa och driva igenom sina förslag. Det är mer att man ska balansera på en lina så hon inte ska bli sur. Jag kan skriva hur mycket som helst om detta och jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för jag väljer ju själv att stanna och jag är ganska medveten om vad som händer. Tyvärr, tyvärr, tyvärr gick jag och var otrogen och det har ju inte direkt gjort saken bättre. Det handlar om att hon behöver min hjälp och stöd och jag är faktiskt orolig vad som skulle hända om jag bestämmer mig för att lämna. Det känns inte säkert. Men jag vet också att jag kan göra henne en björntjänst genom att tänka så, men det finns också så mycket som jag tycker om med vårt förhållande.

    Nu till TS:
    Väldigt förvånad att du sitter och planerar in resor och aktiviteter med honom! Hur tänker du där?? För min del så gör jag allt för att undvika min fd älskarinna. Det är när jag ser henne och pratar med henne som allt väcks till liv igen. Nu när hon också har träffat en ny så tänker jag, jaha då var man inte så viktig ändå eftersom hon sprang till en ny så fort hon kunde och lämnade mig. Inte kul att tänka så, men det hjälper faktiskt. Om hon kunde gå till en annan så fort efter mig då hade det aldrig ändå fungerat för oss så det var tur att jag inte kom när hon vinkade så jag får jobba med det som faktiskt är viktigt och det är att må bra i sin befintliga relation. I ditt fall TS borde det vara ännu enklare att tänka negativt om honom för han säger ju faktiskt rakt ut till dig att han inte vill ha dig. Du måste nog börja tänka mer på hans negativa sidor istället för att glorifiera honom. Han är ju trots allt en skitstövel som går bakom ryggen på sin fru. Vill du verkligen dela resten av livet med en person som kan ljuga och bedra så? Men tro mig jag vet hur svårt det är. När min fd älskarinna tittar på mig med sina stora fina ögon och ler så gör man inget annat än smälter totalt. Jag skulle vilja överösa henne med komplimanger hur vacker hon är och hur bra hon är som person, men det kan jag ju inte. Jag överöser min fru med komplimanger istället och talar om vad vacker hon är för det är hon verkligen också. Du måste nog TS börja och se din man istället, tvinga dig till det, för det är det ända som hjälper. Det hjälper dig att hålla avstånd med älskaren. Om du ger kärlek till din man så får du säkert lite tillbaka och då kommer samvetet sätta stopp för att svara på din älskares signaler.

    Tycker faktiskt han är väldigt grisig mot dig som ger dig så mycket kärlek och säger i nästa mening att han inte vill ha dig. Han borde faktisk släppa taget om dig. Förvånad över att han inte fattar vilket skada han åsamkar dig genom att planera resor med dig och tala om för dig vad vacker du är för att sedan rata dig. Även om han tycker det så borde han hålla tyst och sluta träffa dig om han inte är beredd att lämna. Jag är beredd att lämna för min fd älskarinna men släpper henne ändå för att inte ge falska förhoppningar på något som kanske inte kommer ske. Min process är långdragen och jag kan ju inte tvinga henne att vänta på mig genom att föda henne med komplimanger och förhoppningar. Om jag väljer att lämna så ska det vara på grund av att mitt äktenskap inte fungerade, inte för att jag tror att gräset är grönare på andra sidan. Men jag är glad för att min älskarinna visade mig hur en kärleksrelation kan vara om den fungerar så nu vet jag vad jag strävar efter.
  • Anonym (ånges­t) Trådstartaren
    Äldre 23 Aug 10:59

    Bara ett förtydligande angående projekt och resor. Vi planerar inte medvetet övernattningar för att få tid tillsammans utan det är helt enkelt en del av jobbet som är svårt att komma ifrån. Om det varit möjligt hade jag helst av allt bytt jobb men tyvärr är jag så oerhört specialiserad att jag har få arbetsgivare att välja mellan (skulle alltså tvingas flytta för att byta jobb vilket skulle bli svårt att få igenom hemma då mannen älskar sitt jobb och vi båda verkligen trivs där vi bor). På jobbet måste vi själva dra in större delen av vår lön genom konsultuppdrag som jag och min fd älskare under många år gjort tillsammans - det skulle därför både bli svårt och konstigt om vi helt plötsligt slutade arbeta tillsammans (både kunder och ledning skulle definitivt vilja ha en förklaring).

  • Anonym (Gick inte)
    Äldre 23 Aug 11:17
    Anonym (ångest) skrev 2013-08-23 10:59:47 följande:
    Bara ett förtydligande angående projekt och resor. Vi planerar inte medvetet övernattningar för att få tid tillsammans utan det är helt enkelt en del av jobbet som är svårt att komma ifrån. Om det varit möjligt hade jag helst av allt bytt jobb men tyvärr är jag så oerhört specialiserad att jag har få arbetsgivare att välja mellan (skulle alltså tvingas flytta för att byta jobb vilket skulle bli svårt att få igenom hemma då mannen älskar sitt jobb och vi båda verkligen trivs där vi bor). På jobbet måste vi själva dra in större delen av vår lön genom konsultuppdrag som jag och min fd älskare under många år gjort tillsammans - det skulle därför både bli svårt och konstigt om vi helt plötsligt slutade arbeta tillsammans (både kunder och ledning skulle definitivt vilja ha en förklaring).
    Oj, oj... vilken sits du satt dig i. Här krävs en mental styrka värdig en elitidrottare om du ska kunna låta bli att trilla dit igen - handlingsmässigt alltså.

    Jag säger det igen: Du MÅSTE mentalt bestämma dig och sedan aktivt jobba med dina tankar: det är SLUT med den fd älskaren. Och be honom att genast sluta ge dig komplimanger, eller trycka på knappar som gör att känslorna vattnas. Det är slut med flirtande och gulligull. Annars har du ju inte en chans att gå vidare. 
  • Äldre 23 Aug 11:20

    Det är jag som är "Tom"

    Aha, då förstår jag din kniviga situation och då är det ju svårt att ta avstånd också. Du liksom flyter med och har accepterat för dig själv att du är förälskad och inte kan göra något åt det samtidigt som din kollega och älskare misshandlar dig genom att ge näring åt er relation. Lite så känner jag också att det ibland inte är någon idé att kämpa emot och därför har vi ramlat dit ett par gånger innan den definitiva brytningen. Nu lär det väl vara definitivt eftersom hon har struntat i mig och skaffat sig en ny "på riktigt". Jag tycker hon gör rätt eftersom jag sitter kvar i mina funderingar men det är fruktansvärt tungt att veta att hon har en annan nu.

  • Äldre 23 Aug 11:27

    Den absolut bästa medicinen är att få igång relationen med din man. För mig fungerar det utmärkt. Det finns stunder som hon ger mig precis det jag behöver och längtar efter. Fast man måste lasta in massor för att få lite tillbaks så räcker det för att orka lasta in ännu mer. På så sätt kan man vända den negativa spiralen och på så sätt komma över "den omöjliga kärleken". I ditt fall kommer ju din situation pågå för all evighet om du inte gör något, men för mig tog det ju slut så att säga genom att min fd älskarinna inte är intresserad av att vänta utan vill gå vidare vilket hon också har gjort.  

  • Anonym (Gick inte)
    Äldre 23 Aug 12:37
    InMyDream skrev 2013-08-23 11:20:22 följande:
    Det är jag som är "Tom"

    Aha, då förstår jag din kniviga situation och då är det ju svårt att ta avstånd också. Du liksom flyter med och har accepterat för dig själv att du är förälskad och inte kan göra något åt det samtidigt som din kollega och älskare misshandlar dig genom att ge näring åt er relation. Lite så känner jag också att det ibland inte är någon idé att kämpa emot och därför har vi ramlat dit ett par gånger innan den definitiva brytningen. Nu lär det väl vara definitivt eftersom hon har struntat i mig och skaffat sig en ny "på riktigt". Jag tycker hon gör rätt eftersom jag sitter kvar i mina funderingar men det är fruktansvärt tungt att veta att hon har en annan nu.
    Hm.. om det inte vore för ett par detaljer i din berättelse skulle jag kunna tro att du var min fd älskare... Men, näe. Så är det nog inte. Men det finns onekligen likheter.

    Du har ju faktiskt själv så att säga pushat din fd älskarinna i armarna på någon annan, eller hur!? Sluta upp med att tråna efter henne. Acceptera det val du gjorde och stå för det ända in i kaklet. Jag är helt övertygad om att din fd älskarinna har det bättre nu. Det gör ont att vara nr 2.  
Svar på tråden Att komma över omöjlig kärlek