Första barnet - BF Mars 2014
Alla vi som inte kollar könet kanske får flickor ;)
Alla vi som inte kollar könet kanske får flickor ;)
Undrar hyr stor risken egentligen är att fostret blir allvarligt sjukt av influensan om man blir smittad? Just nu går det femte sjukan på min förskola och när jag ringde mödravården tidigare idag sa dem att det var så liten risk att fostret blir smittat att jag skall jobba på som vanligt och låtsas som ingenting. Saken är sen att OM barnet blir smittat kan det leda till blodbrist i magen och i värsta fall missfall. Känns ju tryggt.
Fattar inte hur man kan vara besviken på könet när man väntar ett friskt barn. Jag vill någon gång i mitt liv ha en dotter, som jag kan få samma kontakt och relation till som jag och min mamma har. Jag har tre bröder så aug vet att mor och dotter har andra band. Samtidigt så gör det mig ingenting om jag bara får söner heller, för mor och son har också väldigt speciella band fast på ett annat sätt. Tycker nästan det är oförskämt att säga att man är besviken på att det är en pojke. Vi vet inte vad det blir, utan väntar tills dess att bebisen kommer, just avd en enkla anledningen att det spelar oss ungen roll, vi väntar ett barn som vi längtar enormt efter!
Nu ska jag säga nåt jättetöntigt. Jag har hela tiden hoppats på flicka för att kunna köpa alla söta Newbie kläder för jag tycker det finns mest för tjejer :P Det är enda anledningen till varför jag hoppats på tjej.
Haha förlåt känner jag jättedum :P
Oavsett om vi får en flicka eller pojke hoppas jag att vi behandlar de lika. Nu är ingen av oss någon sportfåne men vill min sambo ta med dottern (om det blir det) på hockeymatch så får han göra det.
När jag var liten satsade båda mina föräldrar på min lillebror för han höll på med alla möjliga sporter. Jag ville börja på innebandy men de trodde inte mig, jag fick rida och dansa vilket jag HATADE!
Sån förälder hoppas jag inte att jag blir.
I morgon går jag in i vecka 19 (18+0) och i veckan ändrade magen form. Nu är den lika stor morgon som kväll (med undantag vissa kvällar om jag inte kunnat gå på toa eller så).
Har även haft väldigt växtvärk i magen så jag hoppas det är pga att bebismagen format till sig och är här för att stanna :)
Nu ska jag kolla med kollegorna om vi ska äta lunch för min mage skriker av hunger..så gjorde den alltid i skolan vilket jag hatade :p
Jag tränar på gym, har dock plockat bort en del övningar som inte känns bra för magen. Gör t.ex. inte rygglyft med vikt eller marklyft längre. Har även sänkt på alla maskiner då det drar i magen när jag kör för tungt. Tråkigt nog är det ju inte bra att göra situps och sådant när man är gravid, jag som älskar situps i lutning. Så för magen kör jag just nu bara statiska övningar. Ben kör jag som vanligt, insida och utsida med maskin, benpress och vadpress med maskin. Kör dock inte squats med vikt längre, utan kör utan vikt då det inte heller känns behagligt i magen.
Tycker rygg och axlar fungerar väldigt bra att träna, kör axelpress, latsdrag, roddmaskin och lite andra övningar som innan. Fokuserar mest på att köra rygg och axlar nu eftersom jag känner att det är de viktigaste musklerna att behålla styrka i inför fortsatt graviditet och förlossning.
Det blir ju inte riktigt lika mycket gym nu som innan. Men det är väl vettigt att dra ner på det med. Försöker ändå träna 3 gånger i veckan och då i alla fall 2 pass på gymmet.
Får jag en dotter kommer hon garanterat ha så flickiga kläder att det liknar ingenting, men sån är jag som person. Jag tycker det är fint! Däremot behandlar jag inte flickor och pojkar olika. Tror dessutom att du som mamma kan ha en riktigt nära relation till din son i tonåren också. Prata om problem osv. Ser bara till min mamma och mina bröder. Däremot åker mamma inte vi.g och shoppar med mina bröder som med mig, men det för att vi inte har samma intressen. När det kommer till relationer och tonårstid tror jag inte det spelar någon roll, det hela beror på relationen eu skapat till dina barn. Jag och mina mindre bröder har jätte bra relation och vissa saker tar de med mig istället för mamma eller deras pappa, inte heller den äldre brodern duger. Det beror på vad man har för relation och vissas aker tycker man är lättare att prata med vissa personer. Jag menar min bror på 9 år hade tufft med ishockeyn ett tag och ville plötsligt sluta, han ville inte prata med sin mamma, inte sin pappa, inte sin storebror på 21 år, men mig, storasyster på 23 år ville han prata med. Så nej, det spelar ingen roll om det är en kille eller tjej när det kommer till era barn, det är relationen ni skapar till dem som spelar roll.
Fick mms av mamma precis, min lillebror (snart 8 år) hade vunnit en liten leksaksbil till bebis. Så söt så jag smälter! Började nästan lipa när jag fick bilden. Känner mig väldigt hormonell just nu, sambon är iväg med vänner och jag börjar nästan gråta av tanken att jag skall vara ensam hemma hela kvällen. I vanliga fall tycker jag bara det är skönt.
Vad det gäller att vara sugen på något så känner jag inget så, det enda är att jag inte kan äta pommesfrites, det mår jag illa av bara tanken på.