Första barnet - BF Mars 2014

Min förlossningsberättelse inklippt från fejan:

Jag hade sen i torsdags 13/3 börjat ha rejält med transparenta flytningar men vet inte om det var slempropp eller just flytningar. Natten mellan fredag och lördag är jag uppe och kissar vid 02. En stund senare känner jag två sammandragningar men jag är en jäkel på att sova så det är egentligen först efteråt som jag ens reflekterade över dem. 02.55 så känns det som att jag kissar på mig, men inget jag kan knipa bort. Tar mig till toan och mängd, färg och lukt (2-3 dl, färglöst och doftfritt) gör att jag tror det är vattnet. Ringer förlossningen som också tror det är vattnet, speciellt eftersom det fortsätter skvätta då och då. Fick fråga om sammandragningar och det hade jag inte ens börjat tänka på att man skulle kolla. Jag trodde det skulle ta ett dygn eller 2 från detta läge. Hur som helst, tog 2 panodil på bms rekommendation men så fort jag la mig ner gjorde det ont. Så jag satt upp i sängen istället. Det visade sig att jag redan då hade värkar mellan 45-90 sek långa med 1,5-2 minuter mellan värkarna. Vid 5 sätter jag mig på en pall i duschen och vid 6 ringer jag förlossningen igen. Bm säger att vi ska försöka äta så är vi välkomna in sen, antagligen beroende på täta värkar, att jag tagit panodil och duschat.

Del 2. På förlossningen

Det tar nästan 2 timmar för oss att komma iväg. Jag profylaxandas genom varje värk men de är så täta att jag inte hinner göra så mkt. Andreas, min man, får ta på ett plagg i taget mellan värkarna och redan här börjar jag gå in i mig själv. Blundar, sitter tugnt och andas. Halv 9 är vi på Varbergs sjukhus. Jag blir undersökt och är öppen 3 cm och tappen är helt utplånad. De ser att jag har täta värkar (och jag blundar typ hela tiden) så blir erbjuden lustgas direkt. Det tog några värkar att få till det. Trodde man skulle andas vanligt men jag fick effekt när jag andades snabbt och djupt. Om man tänker värkkurva så skulle jag säga att jag kände hela värkens upp, men gasen tog toppen och sen var jag skönt avslappnad hela värken ner.

Jag ville gärna bada. Men badet var upptaget så jag satte mig i duschen vid 11.30. 12.30 ville de kolla mig igen och då var jag öppen 9 cm med en liten kant kvar. Jag vet att jag tänkte att då är epidural ingen idé och det nämndes aldrig heller. Badet frågade jag om men då sa dem att nu skulle jag bara sitta en stund så är det bebis sen istället. Sittandes i sängen så gjorde vi så att Andreas sa till när varje värk kom så andades jag lustgas och han pressade mina knän in mot rumpan. Var jätteskönt! Det vidgade det sista. Vid 14 så fick jag lägga mig på sidan med ett ben i gynläge. Fortfarande samma sak, lustgas vid värk men nu pressade Andreas ner mitt bäcken istället. Detta för att hjälpa huvudet komma förbi spinae.

Del 3 nu kommer hon!

Någonstans runt 14.30 börjar min kropp trycka på själv. Krystvärkarna kommer! Andreas ringer in personal och det tar inte lång tid innan det är två barnmorskor och en usk på plats. Jag blir tillsagd att sluta med gasen, lägga mig på rygg och sätta benen i gynläge. Innan jag roterade var huvudet vid livmodertappen men det hann passera den när jag omplacerat mig. Bm säger att jag vid nästa värk ska ta ett djupt andetag, sänka hakan mot bröstet och dra benen mot mig och sen har jag fritt spelrum.

Det är sjukt skönt att få pressa när värkarna kommer. Jag hinner med två andetag per värk. Bm håller emot med fingrar och drar i slidan för att vävnaden skall töjas. Vid 7 värken så säger hon att hon kommer klippa mig så att jag slipper spricka. De bedövar området fort som attan och när värk 8 kommer så klipper hon. Det svider till och jag vet att jag jämnar mig. Men det tog väl 2 sekunder så kände jag det inte längre. Vid värk 10 så hejade typ alla på: lite till, lite till, lite till och då vet jag att jag tänkte att "nu kan jag fan inte ge mer för då går jag sönder" och precis då kom huvudet och som tur vad kroppen direkt. Kl var 1507:)

Så fort huvudet var ute så försvann smärtorna. Jag kan faktiskt inte säga att det var smärta genom krystvärkarna utan då kändes det mer när bm hjälpte till att töja. Bm fick trycka lite på magen för att moderkakan skulle släppa det sista men den slank ut utan att jag märkte det.

Jag tror jag blev sydd mellan 7-10 stygn men bara där jag blev klippt. Ett stygn kändes och resten märkte jag inte av. Då hade jag ju redan högsta vinsten liggande på min mage. Slemmig men helt perfekt:)

Sammantaget så känner jag att detta kan jag absolut göra om!

Kul att läsa! =)

Men vad konstigt att de inte kollade dig alls hur öppen du var när du kom in, Längtan! Tycker de har ju sterila instrument osv så risken för infektion när de kollar måste ju vara extremt liten.

Jag uppskattar att ni lägger upp alla era berättelser, jag blir lugn av att det verkar som att det inte var SÅ farligt - Jag förstår ju självklart att det kommer bli en väldigt smärtsam historia, men det låter ändå som att ni har tagit er igenom det utan att klappa igenom totalt

..och det verkar inte bli något barn idag heller !! :( 1a april närmar sig med stormsteg, det vore väl typiskt om han bestämde sig för att titta ut då =)

Var ju snart 3 veckor sen vår lilla pojke föddes, men kollar ändå in här med jämna mellanrum för att se hur de går för alla:)! Så kan ju bjuda på min förlossningsberättelse också :) vaknade halv1 på natten och behövde gå på toa, när jag ska torka mig är det otroligt slemmigt och även fast jag torkar mig är det som att de inte tar slut. Tänker att de måste va slemproppen då jag hört att den kan va uppemot 1dl. Blir glad och tänker att då kanske ja inte kommer gå över tiden (detta var Bf-5). Väcker sambon bara för att jag är glad att åtminstone något hänt även om de kan va många dagar till en förlossning. Samtidigt som han vaknar så känner jag hur det börjar rinna något ur mig, då går vattnet! Tar inte lång stund innan jag börjar få värkar och vid 5 kommer dom med 4min mellanrum och varar 50-60s. Vi åker då in efter att ha rådgjort med förlossningen och kommer dit kl.6. Eftersom vattnet gått så vill dom inte kolla där nere i onödan, så blir inte kollad förens kl.9 och då är jag öppen 5cm. Duschar och så och allt går bra. Vid 12-1 börjar jag med lustgas och är då öppen 8cm typ. Blir kollad igen kl.2 och då är jag helt öppen men det är en kant kvar. Efter detta blir det jobbigt, för jag börjar känna att jag villnkrysta men får ej. Samtidigt börjar de bli längre å längre mellan värkarna, så jag får värkstimulerande. Men det hjälper ej, det enda som händer är att jag får värkar som vissa varar i 5min.... Sen paus på 5-10.. Helt borta i huvet efter 5minuters värkar. Kanten försvinner inte heller. Då upptäcker dom att han ligger fel med huvet. Så då kommer det läkare som ska få han att snurra på huvet. Det lyckas till slut och jag får krysta. Men det är fortfarande så långt mellan värkarna att det lilla han krystas fram åker han tillbaka i pauserna.. Det slutar iallafall med sugklocka (ingen fantastisk upplevelse i sig men det gav oss vårt barn) och efter en lååååång natt och dag föds vårt underverk kl 17.43 :) Men kan idag säga att när man väl tagit till sig sitt barn så skulle jag göra om detta varje dag bara för att få ha honom! Just då tänkte jag att jag skulle dö och om jag överlever gör jag aldrig om detta. Men nu skulle jag göra om detta tusen gånger för det är en sådan fantastisk kärlek man har till sitt barn! Så alla er som har förlossningen kvar - det kan vara jätte jobbigt och ont och hemskt, men jag lovar att set kommer vara värt allt för ert barn! Så fokusera på det!! Lycka till allihopa!

Jag hade en ganska jobbig förlossning som inte blev alls som jag ville och hade tänkt mig. Hade knappt 30 sek mellan värkarna mot slutet och EDAn tog inte (tyckte jag) men ändå så längtar jag så till nästa förlossning! Jag vill in och föda idag igen helst (måste ju dock vara gravid för att få göra det... *suck*  ). Ni som fortfarande går med bebis i magen har verkligen något stort framför er! Jag tyckte att det inte bara var mötet med bebisen som var stort, utan även förlossningen då man fick jobba tillsammans med sin partner och känna den där känslan att "snart kommer våran bebis, på riktigt" och samtidigt knappt förstå att det verkligen händer, efter den långa väntan! Hoppas allt går bra för er och att ni kan känna så efter också.

Jag ska skriva en utförlig förlossningsberättelse jag också. Så fort jag får lite tid över :)

Hur mycket sover era bebisar? Min som idag är 5 dagar sover nästan hela tiden förutom när han inte äter som han gör med ca 3 1/2 timmes mellanrum. Är det normalt?