när skall man ringa efter ambulans

Nja, jag tycker nog man ska satsa på att förstärka primärvården samt jourcentralerna istället. Ta Alvedon kan man instrueras att göra hemma och ett ben kan lindas på mottagning/vårdcentral.

Men faktum är att inte bara ambulansen hanterar saker på annan nivå än de borde; hela akutvården gör det, Vi har numera en situation där primärvård och kommun inte kan hantera sitt och då blir det akutvården som får ta det. Jag tycker egentligen inte att det är konstigt alls att man, om man ringt vårdcentralen men inte kommer intill, vänder sig till akutvården (rent generellt nu; inte ambulansrelaterat specifikt). Oavsett om det är rätt eller fel. Jag tror att man tänker att man då får hjälp i alla fall. Och oftast får man det eftersom man träffar en ung och hungrig AT som är livrädd för att göra fel och därför gör allt och lite till. Vi har ett väldigt systemfel i vården och även om man kanske som patient måste kunna ta ett visst ansvar så känner åtminstone jag att det största ansvaret ligger på oss som tillhandahåller vården. Eftersom vi förmodas kunna detta. Och det gäller alla; från larmoperatören till läkaren.

Har ringt en gång.
Började störtblöda några dagar efter jag fött barn. Trodde ärligt jag höll på att förblöda.
Värsta jag varit med om.

Det finns väl ingen i tråden som tycker det?? Onödigt inlägg.

Tja. Ser många sk onödiga inlägg. Ids inte ens kommentera dem

Om lillan sätter nåt i halsen och inte får luft så ser jag gärna att ambulansen är där på fem röda. Likaså vill jag ju heller inte att någon sitter fastklämd i en krockad bil och förblöder för att ambulansen är ute på ett skoskav.
Men en ambulans som är ute och behandlar ett skoskav är fortfarande larmoperatörens ansvar och inte uppringarens.
(Såvida den som ringt inte uppgett ngn annan allvarligare åkomma som senare vid ankomst visar sig vara just ett skoskav. Men det är en helt annan diskussion anser jag, när man helt enkelt ringer och hittar på för att få ambulans.)

Och det ena behöver inte utesluta det andra. Samtidigt som jag skulle vilja att det alltid fanns en ambulans på plats direkt när det väl behövs, så kan jag ändå förstå att alla "vanliga" människor har inte alltid förmågan att själva bedöma huruvida en åkomma kräver ambulanstransport eller inte. Det är upp till SOS Alarm att göra den bedömningen.

Men det är ingen som säger att man som sjuk lekman ska vara på det klara med vad man lider av och hur man ska gå tillväga för att få hjälp. Vad man ska vara på det ganska klara med, när man inte är sjuk, är att man har två nummer att ringa (för att göra det lätt). 112 och 1177.

112 är till för AKUTA situationer med fara för liv. 1177 för rådgivning om vad man kan göra.

Sitter man där hemma på kammaren och funderar på om det är farligt att ha ont i magen i fem dagar, ja, då ringer man 1177.
Ligger man ute i ett dike, efter att ha cyklat omkull och man kan inte röra sig mer än man får upp telefonen ur fickan, då ringer man 112.     
Hittar man nån på stan som blöder mkt kraftigt från huvudet och inte kan svara på frågor, då ringer man 112. Hittar man nån som blöder men verkar ha koll på läget, då hjälper man till att ordna skjuts. 
Om ens barn vaknar och har mkt svårt att andas och det väser och piper och man aldrig upplevt det tidigare, då ringer man 112. Nästa gång ringer man högst troligt 1177.
Om maken sjunker ihop i fåtöljen, är blek, kladdig och mumlar att han har ont i bröstet, 112
Om maken för tredje dagen i rad klagar över att det känns obehagligt nånstans där i mag/bröst trakten och det lindras av mat, då ringer man 1177.

AKUT nåt händer där och då och man löser inte situationen, för personen kan inte flyttas eller är så påverkad att det verkligen syns på den RING 112. Och då inte för rådgivning utan för att ni behöver ambulans!       

Du har alltså ingen taxi på 10 mils avstånd där du jobbar?

Men det är ju det jag vill förklara! Att folk gör det! Inte alla! Som tur är, men i denna tråd låter det ju som att man ska ringa 112 när man blir getingstucken för man kan få en allergisk reaktion. Och det kan man, men då ringer man ju när man upptäcker att man börjar få det. Inte direkt när man blir stucken.

 

Min man fick förresten köra en bårtransport till akuten. Mannen påstod att han inte kunde gå. De möttes upp av en sköterska som frågade VAD som gjorde ont. Mannen tjöt efter en säng att rullas in på. Sen sa han "hemorrojder"...
Sköterskan "då kan du gå!!"
Och det fick han göra.

Självklart vet jag mkt väl att hela akutsjukvården går på knäna. Jag skämms ju inför mina patienter när jag lämnar av dom och hela korridoren är full med britsar. Och då kan jag ändå tycka de har ett behov (min patient alltså) att både komma till akuten och åka ambulans. Som tur är är dom ju då också prioriterade att träffa läkare fort, men efter det är ju risken att dom blir liggande i kön.
VI har ett stort ansvar, politikerna ännu större! Men det undantar inte vanliga Svensson från att de faktiskt kan tänka till lite grann och inte bara, som en del uttrycker det, det är min rätt att få åka ambulans. Att när de är friska faktiskt ta sitt ansvar och ta reda på vad jag gör om jag blir sjuk!