när skall man ringa efter ambulans

Du utgår ifrån att alla har råd att lägga de pengarna på en taxi? Newflash: så är det inte.
Personligen skulle jag kunna ta en om man ser till det rent ekonomiska men om man någon gång råkat ut för ett migränanfall så vet man också hur man mår då. Illamående, ljuskänslig och vill helst inte röra sig. Helst få något smärtlindrande också så inte huvudet känns som om det ska vränga in och ut på sig själv. I min värld (och jag är sjuksköterska och inte speciellt handfallen när det kommer till sjukdomar och olycksfall) så är ett riktigt redigt migränanfall som inte viker på de läkemedel man i vanliga fall får lindring av helt tillräckligt skäl för en ambulanstransport.

Vi har vid flera tillfällen tagit emot migränpatienter som kommit till akuten med ambulans. Jag har överhuvudtaget aldrig hört det ifrågasättas. 

Precis så. Gärna ringa en gång för mycket än en gång för lite. Tänker lite på de blodsjuka vi har på min avdelning. I princip alla är väldigt immundämpade och blir jättesjuka om de får en infektion (som de får väldigt lätt). Därför har de också VIP-status; dvs de ringer direkt till oss för rådgivning om de får feber. Sedan får vi bedöma om de måste komma in eller inte och då kommer de direkt utan att gå via akuten. Där vill vi också att de hellre ringer en gång för mycket än tvärtom eftersom det kan sluta med förskräckelse om de inte får vård när de behöver.

Jag har lite svårt att förstå alla de som tycker att folk ska ta mer ansvar och att de inte gör det när de kontaktar sjukvården om de är osäkra. Som jag ser det så är det ju precis vad de gör när de kontaktar någon som är kunnig när de själva inte sitter inne med svaren. Jag kan förstå att man som sjukvårdspersonal kan tycka det är jobbigt med folk som ringer i "onödan" (jag har känt så själv ett antal gånger under mitt yrkesliv) . Men samtidigt så måste vi förstå att majoriteten inte ringer bara för att det är kul utan för att de är osäkra, oroliga, inte fått ordentligt med info från tidigare vårdgivare, kanske, osv.

Jag håller inte rakt av med. Jag förstår den person som känner att man inte orkar ta sig dit på annat sätt men det är inte helt rimligt att kanske en infarktpatient får vänta för att migränpatienten inte har pengar till taxi.
Att sjukvårdspersonalen inte ställer sig att tjafsa med patienten om att det åkts taxi i onödan är tämligen självklart.

Jag håller inte rakt av med. Jag förstår den person som känner att man inte orkar ta sig dit på annat sätt men det är inte helt rimligt att kanske en infarktpatient får vänta för att migränpatienten inte har pengar till taxi.
Att sjukvårdspersonalen inte ställer sig att tjafsa med patienten om att det åkts taxi i onödan är tämligen självklart.

Fast nu får ju ingen infarktpatient vänta för ett migränanfall. Det förstår du väl?
Då omprioriteras det snabbt som attan. 

Nej, det är inte helt rimligt och eftersom det görs en prioritering så är det lika orimligt att en infarktpatient skulle prioriteras under en migränpatient. Dessutom så är det väl ändå så att en person som saknar medel inte är mindre i behov av vård som någon som har råd. Ska man bli utan hjälp för att man inte har råd att ta sig till sjukhus, menar du? Vi ger inte vård baserat på om folk har råd eller inte i det här landet. Än.

Nu är det inte självklart att sjukvårdpersonal inte tjafsar med patienter om deras behov av vård. Sådant händer även om det är ovanligt. Men vi som personal pratar liksom med varandra och där kan det uttalas om någon tycker något är onödigt. Det har jag varit med men då i helt andra fall; aldrig med migränpatienter, som sagt. Majoriteten ambulanspersonal jag har träffat har förståelse för sjukdomsfall som folk här i tråden verkar döma ut som onödiga ambulansbehövande. Kanske för att de har erfarenheten med sig?
  

När jag åkte ambulans för problem med gallblåsan så fick jag ingen morfin i ambulansen... de hade de ingen... Utan fick Voltaren... första gången hjälpte det inte men nästkommande gånger hjälpte de inte Men väl på sjukhuset fick jag morfin... som det sedan visade sig att jag var allergisk mot.... Var SÅÅÅÅÅÅÅ underbart när de opererade bort skiten:-P

Alltså första gången fick jag Voltaren och skickades till Sahlgrenska då var klockan 2 på natten och närakuten var stängd.
Andra gången åkte jag till akuten i Varberg (närakuten i KBA stängd och dåligt minne av hela natten på Sahlgrenska 02:00-17:00 fick inte träffa läkare förens vid 12:00 och låg ensam i korridoren och hade ont och spydde tills jag var helt tom... mat och dryck förbud... fick däremot dropp vid 13 tiden när jag började gråta av utmattning och förtvivlan..) med sjuktaxi... var min egen födelsedag... ingen kunde köra mig... men det tog så lång tid, kunde inte sitta ordentligt i taxin... bara grät och skrek... Taxichauffören hade själv varit med om det hela så han visste precis hur illa det var med mig...
Tredje gången så fick jag ett mega anfall tidigt på morgonen (4-5 någonting) försökte bita ihop, tog max dosen av diklofenak och tog mig till närakuten när de öppnade kl 7... Där fick jag morfin (den där på s kommer inte ihåg vad den heter...) men den hjälpte inte... så fick en till... samtidigt ringde de efter ambulans... ner till Varberg där jag blev inlagd... Var helt borta... märkte en konstig klåda men de kunde inte koppla vad den kom ifrån utan trodde det var något orelaterat...
Nästa gång var det på nytt mitt i natten... ingen som kunde köra mig igen plus att jag insåg att jag inte kunde sitta... Ambulansen kom, fick Voltaren... sjukvårdaren påpekade för den elev de hade i ambulansen att det gick att se vilka ohyggliga smärtor patienten var i snarare genom att se vad alla maskiner sa än att fråga mig... (maskinerna fick spatt:-P) och sa att de ju tyvärr inte hade något starkare än Voltaren och då jag redan tagit diklofenak så var jag nu uppe i max dosen... Kom in till varberg fick morfin igen... (UNDERBART NÄR SMÄRTAN SLÄPPER) dock så fick jag även svår klåda över hela kroppen samt att halsen började svullna... så blev på nytt inlagd eftersom jag nu förutom anfall även fått allergisk chock... Inget mer morfin för mig... två veckor senare var gallblåsan BORTA!!!

Kan tillägga att jag även hade åtskilliga anfall där jag bara behandlade hemma med diklofenak eller bara tog mig till närakuten... Så ringde inte 112 för alla anfall  

Som sagt jag tror det finns även icke livsfarliga tillstånd där man faktiskt behöver ringa ambulans... Jag skulle garanterat ringa ambulans om jag var säker på att det var benbrott på något större ben, om barn slår i huvudet och förlorar medvetandet, om ett barn får en allergisk chock eller blöder mycket....

Däremot reagerade jag på att det på 1177's hemsida att man vid nässelutslag skall ringa 112 om man har klåda på i hårbotten och i handflatorna... Jag läste det när jag hade haft det i flera timmar... åkte till jobbet, men efter jobbet så klarade jag inte mer och det blev akuten (Sahlgrenska....) blev utskälld för att jag inte ringt ambulans och kommit in tidigare... Då hade jag haft problem i 10-12 timmar:-S Visserligen började det förvärras snabbt vid det laget (mina händer svullnade upp som två fotbollar och även andningen påverkades vid det läget... allt gick på 10 min när jag väl åkte från jobbet :-S Var reaktion på penicillin...

Det är faktiskt inte så lätt för någon som inte har medicinsk utbildning att veta när man skall och när man inte skall ringa 112... Eller ja... man kan ju fatta när det är totalt onödigt (som det jag berättade innan om fingret) men allt det där som rör sig i gråzonen är inte alltid så lätt att avgöra...