• alice

    när skall man ringa efter ambulans

    som rubriken anger, jag blir ibland väldigt förvånad.
    Tydligen är det så att människor ringer efter ambulans när deras barn har t.ex. brutit benet, brutit armen, har ett astmaanfall som inte är värre än förra gången eller när barnet  har fått ett getingstick.

    Eftersom jag är född på 50-talet  lever jag i den villfarelsen att man ringer efter ambulans när det är fara för livet.
    Det  är det definitivt inte när man brutit betet eller armen. Inte heller när man har ett astma-anfall som man haft flera gånger tidigare.
    Det verkar som om dagens föräldrar ringer efter ambulans närhelst deras barn råkat ut för något. Hur litet det än är.

    Vad säger Ni. När ringer du efter ambulans??     

  • Svar på tråden när skall man ringa efter ambulans
  • Desperado
    alice skrev 2013-08-25 12:13:23 följande:
    som rubriken anger, jag blir ibland väldigt förvånad.
    Tydligen är det så att människor ringer efter ambulans när deras barn har t.ex. brutit benet, brutit armen, har ett astmaanfall som inte är värre än förra gången eller när barnet  har fått ett getingstick.

    Eftersom jag är född på 50-talet  lever jag i den villfarelsen att man ringer efter ambulans när det är fara för livet.
    Det  är det definitivt inte när man brutit betet eller armen. Inte heller när man har ett astma-anfall som man haft flera gånger tidigare.
    Det verkar som om dagens föräldrar ringer efter ambulans närhelst deras barn råkat ut för något. Hur litet det än är.

    Vad säger Ni. När ringer du efter ambulans??     
    Numera ringer jag dem ALDRIG. Jag försökte då pappa fick en stroke, de kunde komma två timmar senare sade de. Mina bröder och jag åkte upp till sjukhuset själva, körde in på akutingången får en utskällning för att vi gjorde detta vilket jag struntade i. Kan de inte hantera detta för att folk okynnesringer så löser man det själv. Och ja pappa klarade sig, just för att vi kom upp så pass snabbt
  • Maggis
    Åsa skrev 2013-08-26 11:06:24 följande:
    Nej, jag menar inte att en person som saknar medel är mindre i behov av vård (hoppas att du inte gör halmdockargument av detta). Jag ser dock ett problem (därmed inte sagt att jag har någon lösning klar på detta) i när sjukvårdens _akut_resurser används pga ren pengabrist hos enskild patient, som det handlar om hos en känd migränpatient. (I motsats till fall där det antingen är oklara symptom eller där personens brist på kunskap gör att ett ickeakut tillstånd uppfattas som akut.) Ambulansresurserna är inte i någon högre mån avpassade efter att hämta ickeakut sjuka inom ramen för akutverksamheten. Och även om personen med bröstsmärtor listas högre i prio så kan det ta en stund extra att hämta honom om ambulansen är ute i tjotahejti för att hämta en annan patient, kanske rentav redan har denn* i bilen; mig veterligt lastar man inte av patienter som väl hämtats ens när behovet kan antas vara högre på annat håll.

    Sjukvården har många problem och jag tror inte att sk onödiga uttryckningar hör till de största. Där handlar det mer om dålig styrning och felsatsade resurser på annat vis.

    Jag har nog aldrig träffat på en känd migränpatient som kommer för en normalt migränanfall (om man nu ska ta just migränexemplet; det finns ju andra åkommor av liknande sort) utan de kommer när de provat allt och det inte ger med sig, varför de blir rädda och undrar om det är något annat fel alt. inte står ut efter två-tre dagars förfärligt illabefinnande (vilket jag har full förståelse för). För det mesta är det en engångshändelse eftersom de, när de vårdas, sedan får ny medicin och strategi för att parera smärtan. Och då behöver de inte komma akut mer. Det blir en vinst för alla; för patienten som slipper en massa smärta och kanske inte behöver sjukskriva sig så mycket och för oss som har lyckats hjälpa en patient så att hen inte konsumerar massor av vård i framtiden. Som exempel. Däremot finns det andra grupper med kända åkommor som ofta kommer och som är betydligt mer kostsamma på alla sätt och vis (om man nu väljer att se det ur ekonomisk och resurskrävande synvinkel). 

    Jag tänkte nästan att det sista stycket skulle komma; hade för avsikt att beröra ämnet i förra inlägget men lät bliFlört. Som jag ser det är det svårt att låta bli att rycka ut på mindre farliga tillstånd ifall det larmas om något värre under tiden. Det innebär i praktiken att en ambulans aldrig kan åka på något larm för det kan ju alltid komma något värre medan man är på annat uppdrag. Min gissning är dock (eller förhoppning, snarare) att man har en viss beredskap för detta. Annars får man väl helt enkelt förbjuda människor att ringa ambulans så länge de inte är döende.

    Det är trots allt så här det ser ut över hela linjen. På en avdelning har man exakt samma situation där sängplatser tas upp av patienter som är mer eller mindre sjuka. Alla är ju inte precis lika sjuka och alla behöver inte heller vara på livets rand för att ligga där. Åtminstone 1/3 upptas av färdigbehandlade patienter som väntar på kommunplats, till exempel. Ska man börja titta på vilka resurser som finns inom ramen för hela akutvården så är vi inte avpassade för att fungera som förvaring i väntan på att bostadssituationen ska lösa sig för patienten. Så då får vi börja sålla där med.

    Min poäng är väl att även om det naturligtvis är mer eller mindre viktigt ur liv och död-synvinkel så betyder ju inte det att det handlar om onödig vård eller något som ska avvisas. Och inte heller att privatekonomin eller sociala nätverket ska avgöra huruvida du kan ta dig till sjukhus eller inte. Inte om vi vill fortsätta ha en god och säker vård för alla. Alternativet är ju att privatisera eller bygga ut privatförsäkringarna mer så att vi får ökade klyftor och så att den som har råd får den vård de behöver. Medan de andra får ta det som blir över.
    //Maggis
  • Maallan

    Jag drar mig grymt för att ringa ambulans. När min yngsta dotter föddes i hallen hemma hade jag en diskussion med mig själv i huvudet om hur jag skulle ta mig till bilen, dock var redan ambulansen på väg, så jag fick vackert åka den in. ;)

  • little cookie

    Ringer aldrig om det inte är absolut nödfall, har ringt ambulans 1ggr och det var när dottern vaknar och verkligen kämpar efter att få luft, lät jätte hemskt. Det visade sig vara falsk krupp, och skulle det hända igen vet jag numera hur man ska gå till väga och behöver inte tillkalla ambulans. 
     

  • Maggis
    Desperado skrev 2013-08-26 11:49:47 följande:
    Numera ringer jag dem ALDRIG. Jag försökte då pappa fick en stroke, de kunde komma två timmar senare sade de. Mina bröder och jag åkte upp till sjukhuset själva, körde in på akutingången får en utskällning för att vi gjorde detta vilket jag struntade i. Kan de inte hantera detta för att folk okynnesringer så löser man det själv. Och ja pappa klarade sig, just för att vi kom upp så pass snabbt

    Oj! Bra att ni tog tag i det själva. Här hade vi en situation där en kvinna kollapsade utanför sitt jobb och kördes in av två förbipasserande. Hade de inte gjort det utan väntat så hade hon inte klarat sig.

    Å andra sidan kom det 2 ambulanser när min svärmor fick ett krampanfall så jag tycker man ska generalisera försiktigt även om en sådan upplevelse som ni var med om, sätter spår. Med tanke på hur fruktansvärt många ambulanstransporter som det blir på ett år så är det ändå väldigt många av dem som blir rätt. Även om det inte är till minsta tröst för de som råkar ut för de som blir fel. 
    //Maggis
  • Queenie70

    Kan mycket väl tänka mig att ringa ambulans om mitt barn skulle bryta arm eller ben. Att stuva in ett litet barn med stora smärtor i bilbarnstol utan kunskap om hur man ska hantera den brutna lemmen känns inte som ett alternativ.

  • Scrubs81
    Moulin Rouge skrev 2013-08-26 08:56:57 följande:
    Alltså en fraktur i ett ben eller en arm som är så uppenbar att även vanliga Svensson ser att ngt är brutet är inget man ska ge sig på att flytta själv. Det kan åsamka stor skada på intilliggande organ och vävnader. Har ingenting att göra med hur ont man har. Är det däremot så diffust att det skulle kunna vara en kraftig stukning t ex så är det ju bra om man kan ta sig till akuten på egen hand.

    Likaså i exemplet om astmaanfall. Får man inte luft så dör man. Klarar man inte av att häva anfallet med sina mediciner så ringer man ambulans. Punkt. Det kan gå mkt snabbt när det gäller astma, och man måste ha medicin - snabbt.

    Getingstick är vid överkänslighet direkt livshotande.

    I övrigt tycker jag det är direkt oproffsigt om man jobbar inom ambulanssjukvården att sitta här och mer eller mindre håna folk som man tycker ringer i tid och otid. Att sitta och raljera om att man tar för lite ansvar för sitt eget liv. Beklämmande faktiskt. Håller med en föregående "talare" att det kan få ödesdigra konsekvenser och få någon att avstå från att ringa SOS för att man är rädd för att ringa i onödan.

    En icke medicinskt kunnig varken kan eller ska ta sådana beslut själva.

    Och man behöver inte gå till sådana ytterligheter som att gång efter gång tjata om skoskav och magont i fem dagar, för helt seriöst - ringer folk ambulans för att man har skoskav? Knappast va...
    Du kanske ska sluta påstå att jag raljerar, det gör man om man driver med saker man inte har så mkt kunskap om. Jag HAR fått åka ut till folk med skoskav, JA! Det är inte alls vanligt (tur) men det har hänt. Och har jag fått göra det, har troligen fler också gjort det. Och herregud, magont i fem dagar är en mkt vanlig orsak till ambulans, (eller tre dagar, eller sju, välj själv...).
    Det handlar om att få folk att FATTA vilken väg vi vandrar. Om utvecklingen ska fortsätta, att antalet transporter bara ökar och ökar, vart hamnar vi om fem år om folk inte sansar sig och förstår vad det innebär att inte ens försöka ta sig till doktorn på egen hand, utan bara vill ha det serverat? Man tar ALLTID beslut om sin egen kropp själv! ALLTID!!!! Annars får man ett vårdintyg på sig.

    Och skilj också på...det här handlar om HUR man tar sig TILL doktorn, inte om man ska dit öht! Börjar man åka själv och tillståndet förändras, ja då ringer man ambulans. Och har på så vis även sparat tid, för man är närmare sjukhuset!  Men när folk som har behov av att komma till doktorn ska åka ambulans, trots att de inte har behov av den prehospitala vården får vi på sikt bar mer och mer ödestigra konsekvenser av att folk DÖR för att ambulansen inte hinner fram i tid.
  • giftfri

    Hmm , men är det inte fråga om en missuppfattning här?
    Man ringer, eller sk alltid ringa larmnummret 112 om man är osäker på vad man ska göra, vilken typ av transport eller hjälp som behövs.
    Sen utifrån våra uppgifter så skickar SOS Alarm ut de resurser som behövs, eller hänvisar till annat än deras egna..
     
    I vart fall så ringer jag 112 av den anledningen, å det har funkat bra varje gång, d.v.s dom har tagit/frågat efter de uppgifter dom har behövt, aldrig har jag behövt beställa nån Polis, ambulans eller brandbil, dom har bara agerat utifrån det dom anser varit det rätta.   


    Inget arbete kan ersätt den tillfredställelse som ett liv i lättja ger.
  • Scrubs81
    Wazp skrev 2013-08-26 09:09:43 följande:



    Vi vet alla att du INTE jobbar på ambulansen, det blev ett väldigt tydligt avslöjande i den flera tråden du startade. Tar man dessutom in din totala brist på empati som du visar så är det tydligt varför din praktik inte förlängdes! Självklart är det drygt med taxikörningar som låser upp bilen, MEN det finns dom som kanske mår fysiskt bra nog för egentransport men är oroliga och rädda, och därav mår bättre av att ha en SSK eller SKV bredvid sig som visar empati och berättar att allt blir bra!

    Men den dagen du får hjärtstopp, har du samma åsikt då? Att taxikörningar låser upp bilen?
  • Scrubs81
    EnGladPingvin skrev 2013-08-26 09:18:11 följande:
    Kom att tänka på ett av de där ambulansprogrammen som var på tv (SOS?). Där verkade som att var och varannan utåkning för ambulansen vara något som det absolut inte behövdes ambulans för. Som t.ex. när de fick samtal om att en man hade en pulserande böld på halsen. Till att börja med kan man ju undra varför man behöver ambulans när man är fullt rörlig och hälsotillståndet i övrigt är bra, men när de kom fram visade det sig vara en fästing! Skämtar inte, han hade en fästing på halsen och frugan ringde efter ambulans och sa att det var en pulserande böld

    Men att ringa efter ambulans när någon har brutit ett ben så pass att benen kommit ur rätt läge kan jag förstå. Jag hade inte vågat ge mig på att försöka flytta på en person vars ben är av och pekar åt fel håll. Bruten arm hade jag nog inte ringt en ambulans för däremot, men även där kan det ju finnas omständigheter som gör att man inte kan köra bil eller ens få tag på en taxi.

    Själv skar jag mig väldigt illa i handen för ett år sedan. Ett av fingrarna var nästan av och blodet forsade. Min sambo körde mig till akuten. Nu fanns han där och kunde köra, men jag hade varken satt mig att köra själv eller försökt få tag på en taxi i det läget om jag hade varit själv hemma. Jag var helt nerblodad och chockad så buss hade nog heller inte varit någon bra idé. Så hade jag varit själv hemma hade jag nog ringt efter en ambulans.
    Och i ett annat program fick en tjej ett plåster (inte ens tryckförband) efter att hon skurit sig i fingret och hon var inte själv hemma!

    Självklart ska man ringa efter ambulans för ben som är uppenbart brutna, eller alla tillfällen där man pga trauma inte ka förflytta sig själv pga smärta tex. Jag har då aldrig påstått nåt annat även om andra här inne försöker lägga dom orden i min mun  
    Sitter man med problemet att man inte kan ta sig till akuten själv, ring då 1177 (eller i värsta fall 112 om det är långa väntetider på 1177) så hjälper dom till med en sjukresa!   
Svar på tråden när skall man ringa efter ambulans