JTA skrev 2014-08-27 08:46:11 följande:
Med min logik skulle vi inte ha invandrade folkgrupper som under sin livstid inte kommer upp i den nivå av sysselsättning som krävs för att ens hålla välfärdssystemet under armarna. Det är logik att invandrarna i genomsnitt måste tjäna mer än svenskarna för att vi per capita skall bli rikare av invandringen. Det är ett faktum att de inte gör det. Ergo, vi blir per capita fattigare genom invandring.
Men du har rätt i att jag inte har några alternativ till hur man hållbart tacklar den ekonomiska och mänskliga utvecklingen under lång tid. Jag har inte tillräckliga kunskaper om det. Jag förstår knappt vad pengar är. Min kritik handlar bara om att stryka ett av alternativen, och min grundläggande övertygelse handlar inte om ekonomi utan nationalism.
Argument av typen "våra barn kostar också till en början, skall vi även sluta föda barn?" är förstås meningslösa. De ger sig på den ultima idén med alla arter. Frågan om invandring eller inte, är däremot ett politiskt beslut som vi borde kunna ta efter en rationell argumentation. Vi kanske till exempel får klart för oss att vi behöver invandring från länder med lågt HDI pga NAIRU. Men som det är nu råder närmast hejdlös "frihandel" vad gäller invandring och utrymmet för diskussion är ytterst begränsat. Det visar om inte annat de harmsna reaktionerna på moderaternas konstaterande att flyktingmottagningen kostar pengar. Driva hotell enbart för gäster som inte betalar för sig - hur skulle det kunna löna sig?
Men du tycks mena att alternativen ändå är värre. Kan du skissa på något/några av dem?
Ska skissa på hela alltet och peka ut några synsätt och metoder. Observera att här diskuteras enbart folktillväxt/invandring i ett ekonomisammanhang och allt som skrivs utgår ifrån/ämnas träffa denna samhällsfaktor.
1. Mer efterfråga = riksbanken lånar ut mer pengar. Så stimuleras kapital och marknad. Invandring/folktillväxt stimulerar den inhemska marknaden på detta vis, det ger bland annat en säkerhet vid finanskriser (då efterfrågan på svensk export minskar), en större marknad för företag att växa i (många större företag startar även smått, varför kvaliten på den inhemska marknaden kan anses bärande för alla företag någon gång och oftast fler gånger, vid exempelvis finanskris) och gör Sverige attraktivare för både oss och omvärlden att investera i (kundunderlaget växer istället för krymper).
Jag gör en kort paus här, så att du kan fundera på vad som kan hända Sverige om nämnda delar av ekonomi och marknad fallerar. Du som övriga läsare kommer nog fram till att det här är en vital bit i ett lands ekonomi och i det pussel som gör länder ekonomiskt stabila samt blomstrande.
2. Synsätt och metoder. Här kommer vi då in på politiken och hur vi på olika vis kan gynnas och missgynnas av överstående, tillsynes enbart positiva, modell (modellen är då global, det är det här vi kan säga att vi sitter fast i och i ett system som kräver ständig tillväxt för att, om så bara, få behålla en jämn standard).
Blå vision - ser en poäng med en, i första hand, individuell tillgång till frukten av punkt 1 - dit Sverige mer och mer lutar åt idag - med motivationer som att individer kan tjäna mer pengar den här vägen samt att företagen kan gå i samma spår och blomstra därefter. Det ska löna sig rejält att arbeta, speciellt att arbeta karriärssmart, och kännas av rejält när så inte görs. Proggressiv utvecklingen ska gynnas.
Blå metod - reglera skatter så att individer just nås av frukterna med besked och som i sin tur stimulerar individers köpkraft och därmed företagen, som också ges skatte- och avgiftsregleringar i sammanhanget, törs tillägas.
Utslag - finanser blomstrar men främst hos enskilda individer och i företagen, det skapar samhällsklyftor och gynnar främst "den starke" och "opportunisten" (känns situationen igen måntro?).
Nackdel i sammanhanget - samhällsklimatet blir generellt hårdare.
Röd vision - ser en poäng med en större och gemensam tillgång till frukten av punkt 1 med motivationer som stabil välfärd åt alla. Det ska gå att leva ett drägligt liv oavsett vart man hamnar i samhället och oavsett vad man gör där. Ekonomisk framgår av större slag ska vara fullt möjligt men visionen prioriterar inte detta. Människan allmänna livskvalite går före progressiv utveckling.
Röd metod - skatter som bildar ett socialt skyddsnät åt alla samt offentliga organ som befolkningen har fri tillgång till.
Utslag - finanser hålls tillbaka och utveckling sker mer succesivt, samhällsklyftor minskar och dräglig livskvalite är inte direkt kopplad till prestation.
Nackdel i sammanhanget - finanserna kan få svårt att hänga med i utvecklingen internationellt.
3. Slutsatser. Som det går att se så lever båda visioner på just frukten av punkt 1, det är ett kugghjul som maskineriet inte kan vara utan. Utslagen av politiken är dock vad som känns allra mest ekonomiskt, för alla medborgare, snarare än att punkt 1 skulle avgöra sådant i sig. Det handlar i första hand om vad man gör med ett nödvändigt kugghjul i maskineriet, inte om dess existens eller icke existens. Vad som utgör kugghjulet har givetvis också en inverkan, att dock beskriva det som så viktigt för ekonomin att hjulet helt enkelt kan tas bort om man inte är nöjd med det, vore att inte se hela maskineriet och att helt enkelt ha fel. Tar man bort hjulet så prioriterar man något helt annat än ekonomin och på ekonomins bekostnad.
Sverige har då inte många, om ens något, alternativ för vad som annars kunde utgöra detta kugghjul, om inte invandring - då Sveriges befolkning inte ökar naturligt utan till och med stagnerar naturligt i trend sedan mitten av 1900-talet.
4. Alternativa alternativ. Det finns bara ett etablerat parti i Sverige som har ett idag, Miljöpartiet (lyfter fram dem på den här punkten, inget annat). De vill då bygga ett ekonomiskt system som inte kräver tillväxt i lika stor utsträckning, vilket ger reformutrymme i hela punkt 1 (om man vill se det så, vilket invandringskritiska borde och därtill förespråka som metod, i Sveriges situation). Andra alternativ som ger lättnader i punkt 1 är exempelvis planekonomi.
5. Undantag. Det finns en del tillfälliga undantag, Kina är ett exempel, men där skapar stora reformer och samhällsomvandling i sig tillväxt (de har gått ifrån planekonomi till en fri marknad och med en så enorm befolkning så lämnar det tydliga spår i BNP:n när fattiga får det bättre ställt). Dessa undantag är dock enbart temporära. Hela den här tillväxtframgången i världen är egentligen bara temporär, den slutar naturligt antingen i ett totalt haveri (med helt okontrollerbara "bubblor") eller om jordens resurser helt enkelt tar slut innan. Med andra ord så finns det inga faktiska undantag i det här spelet.
6a. Kuriosa/tilläggg. Hoppa över om du vill. Det handlar inte om att ha skyhög tillväxt och mycket pengar, så kan nationer störta ekonomiskt, utan en flytande ekonomi är relativ till hur den såg ut precis innan och att man då ska toppa den succesivt i en ständigt jämn takt, så att inte för stora "bubblor" uppstår - här kan finansjättar roffa åt sig, det vill säga skapa en extrem tillväxttopp som sedan inte går att toppa, och då får övriga betala notan för att maskineriet hostar till medan de lägger pengar i fickan. Banker kan också skapa dessa "bubblor" för att skydda eller stimulera sina intressen och skicka notan till övriga. Vi behöver inte gå in närmare på det här men det sätter lite perspektiv på spelreglerna och hur blott ett fåtals intressen kan påverka oss långt, långt mer ekonomiskt än exempelvis invandring, oavsett hur man räknar och oavsett hur invandringen ser ut, och det gäller ju då att se vad som händer - istället för att envist peka på offentliga utgifter som den ständiga boven (då har ju banker och finansjättar vunnit och lyckats blåsa smog i ögonen på oss, medan vi pekar på ett annat håll och börjar sätta plåster på sår som föregående har öppnat och under deras jubel).
6b. Politiker kan ses som spelledare här, som bestämmer balansen mellan kapitalet och medborgares intressen. Det här görs naturligtvis efter intressen och visioner och blåa politiker kan ses som mästare (på gott och ont) på att balansera upp kapitalet medan röda politiker som mästare (på gott och ont) på att balansera upp medborgares grundläggande intressen. Fredrik Reinfeldt är en Financial Warlock level 61, vilket han kan få både bu och bä för - och i min mening ska bu och bä styras av den nutida situationen, inte av ideologi. Alliansen gar gjort ett bra och behövligt jobb men när medborgarnas grundintressen blir allt för lidande så brukar ett regeringsskifte ske - och då har vi, tack vare Alliansen, höga finanser att hantera och då fördela i en röd politik. Magin sker i tajming, inte i stöpta ideformer.
Sådär, nu har det mesta som brukar tas upp betats av och det mesta har redogjorts (och jag fick propagera för min egen sak i två punkter samtidigt - wi-the-ho)!
