Varför hatar folk SD?

Sånt tycker jag om, jag kallar det för solidaritet, och är inte bundet av några landsgränser eller etniciteter. 

Sen när blev det mångkulturella samhället en ideologi?

Visst, om nationalism överhuvudtaget behövdes för det, det minsta lilla.

Har inte heller något särskilt emot just nationalism, utan gillar inte ideologier överhuvudtaget. Samtliga placeras på en skala mellan dåligt och förbannat dåligt. Människans tankekreaktivitet har inte riktigt utvecklats för att kunna diktera hur miljontals människor ska tänka, leva och känna med ett lyckat resultat. Det finns ingen anledning till att försöka i så abnormt stora skaror heller.

Ska någon hållbar gemenskap formas mellan väldigt många människor så får den gemenskapen bejaka och beröra människans känslor utan en massa påhitt som mellanhänder. Människor har förmågan att känna enhetlighet med Alltet, utan att ens få någonting förklarat för sig; vad säger det i sammanhanget? Att man egentligen säljer sig riktigt kort med nationalism.

Känner en helt naturlig och medfödd gemenskap med er ("er" som i alla) som i sig inte går att rubba på överhuvudtaget. Vi kan till och med se den gemenskapen i Universums uppbyggnad via vetenskaplig teori och observation - allt ifrån Big Bang (allt har en gång varit ett) till kvantmekaniska partikelförhållanden (allt håller fortfarande ihop som ett) och fraktaler (Alltet har en enda men en oändligt upprepande form). Jämför djupet på den gemenskapen med något som blott ett namnbyte skulle kunna rubba på, inte riktigt true stuff det senare. Människor säljer sig för kort och det beror just på ideologier som ämnas styra miljontals människor snarare än att upptäcka dem och på en väldig stor desperation.

Firar hellre att vi lever just här och nu samtidigt än att vi kan kalla oss för just svenskar och blöder hellre på riktigt än poserar i något låtsasblod. Behöver inte hitta på en gemenskap med någon när det redan finns en given och en betydligt större - som bara börjar vid gemenskap men som kan sluta i ren kärlek.

Man känner sig fram till gemenskap, man hittar inte på den. Varför fördikterade påhitt om hur och varför människor ska känna gemenskap med varanda samt inte göra det, bör ses som en ren styggelse rakt igenom. Genuin gemenskap och ogemenskap uppstår via möten och indirekta möten, inte via ideologiska författare och olika ledarfigurer som indoktrinerar deras alster.

Hm, vi har varit inne på det tidigare när du inte förmått tillgodogöra dig enkel text: Lästräning kan hjälpa.

Inte hjälper det att du visar att du ännu är kvar i trotsåldern, för övrigt ett beteende som är symtomatiskt för SD-svansen

Angående personliga pronomen så är det vedertaget att man använder "hen" om personer man inte vet könet på, så det får du nog vackert finna dig i.

Seså, be någon om hjälp med SAOB nu. Den finns på nätet

Sedan folk började sträva efter det.

Att man nu har satt "symtom" som uppslagsord istället beror ju på att sådana som du inte kunde lära er att skriva "symptom", och därför har man nu accepterat denna förenkling.

Men nu har jag ju sagt till dig att jag är man. Varför respekterar du då inte det?

Mm, läs artiken i SAOB. Vad får man ut av den? Jo, att man utförde redaktionella ändringar 2014. Tidigare stod där alltså "symptom", vilket markeras genom "1symptom". Att man nu har satt "symtom" som uppslagsord istället beror ju på att sådana som du inte kunde lära er att skriva "symptom", och därför har man nu accepterat denna förenkling.

I SAOL finns båda alternativen med.

Tänk att du inte klarar av att läsa en artikel i en ordbok. Tragiskt.

Varför kan det inte vara bundet till landsgränser eller etniciteter?

Jag tror man behöver något att samlas runt som symboliserar något gemensamt, för att jobba mot gemensamma mål, vilket för Sverige och den svenska befolkningen är nationalstaten Sverige.

Nja, mot bakgrund av hur du handskas med sanningen i övrigt  så ligger det nära tillhands att utgå från att din trovärdighet i fråga om din könstillhörighet ligger på samma nivå.

Du försökte rätta sjuttiofemman när han/hon skrev symtomatiskt, vilket för övrigt är den vanligaste varianten. 

Själv är jag man - och som man och människa skulle jag be om ursäkt om jag hade gjort bort mig så till den milda grad.

Medan du i stället slingrar dig - ingen har påstått att det inte är ok att skriva symptomatiskt - ingen förutom du bryr väl sig egentligen om en sådan skitsak.