Nordic IVF Center Malmö

Jag går alltid också upp under behandlingarna. Men det är nog mest pga det extrema sötsuget jag får av Synarelan. Måste börja träna!!! Gjorde yoga här hemma i förrgår och har fortfarande träningsvärk.

Fotoalbum är roligt att pyssla med. Vi brukar beställa via Ica. Göra digitala album. Jag kanske skulle ta tag i bröllopsalbumet. Det har inte blivit gjort ännu. :)

Sticka och virka är kul. Men det tycker katterna också.

Märker ni att era djur gärna vill ligga mer på magen när ni ruvar eller är gravida? Något jag har märkt. Tror ni de känner det? :)

Ha en trevlig söndag! <3

Håller tummarna hårt för dig! Hur har det gått?

Är någon av er intresserade av träffar? Kika här: minbebis.com/blogg/libra/traffar/

:)

Vet att några av er var intresserade av träffar för sekundärt barnlösa. En tjej från Barnlängtan håller på och startar upp det.

Kika här: minbebis.com/blogg/libra/traffar/

Finns träffar för oss primärt barnlösa också. :)

Ursäkta dubbelpostning. Den ena skulle in i en annan tråd. :O

Är ruvare nu, men känner mig inte så uppåt idag. Har jobbiga sidoeffekter av Lutinus, magkramper. Vaknar om natten av det. Och nä, jag inbillar mig inte att vänster äggstock är förstorad. Den är verkligen det. Men jag tar det försiktigt och avvaktar.

Sedan har vi det där med relationen. För visst påverkas den av ofrivillig barnlöshet och av IVF:en. I vårt fall är det ju manlig faktor. Och nä, det känns inte som om han fattar vad jag tar mig igenom för att vi ska få barn. Sprutor/hormoner, ont i magen, nedsatt ork/trötthet, känslighet/depp, äggplock och kladdiga små vagitorer. Det är klart att ofrivillig barnlöshet är ett gemensamt problem, men det finns ju betydligt lättare sätt att få barn än via IVF - bara det att de inte blir 100% hans då. Sedan mår väl relationen inte så bra av detta ständiga fokus på när/om det blir barn eller inte. Samlivet blir ju lidande. I fyra år höll vi på innan vi gjorde IVF. Det har ju satt sina spår.

Hur är det med era relationer?

Det är förstås en livets retliga twist att jag valde man med stor omsorg, en snäll, omsorgfull och intelligent man, med tanken han skulle bli en bra pappa (och olik min egen pappa). Bara det att han inte "kan" ge mig några barn..

Tack!! En blastocyst. Läkaren sa att det såg bra ut och verkade optimistisk. Nu får vi se.

Jo, katten låg mycket på magen när jag ruvade och under graviditeten och då tänkte vi att han säket anade något. Men sedan har han fortsatt att sova på min mage...han kanske kom på att det var gott och mysigt där?

Visst sliter det Gina43.

Det svåraste här hemma är att mannen inte förstår hormon svängarna och den förlamande tröttheten mitt i sprutorperioden. Energin räcker till job o inge mer typ.

Som ikväll när jag varit iväg o kom hem sen va dottern fortfarande vaken trots han vet att hon behöver va i pyjamas 19.00 för sen blir hon övertrött och då är nattningen iiiiinte rolig. Bara tårar. Sånt gör en så trött. Bråk o gråt pga den vuxne inte vet bättre. Nu är det hormonerna som talar. Men man kan ju göra saker lätt eller svårt för sig!

Det blev inget till frysen. Känner mig deppig. Jag har liksom svårt att tro att det blir något av detta försöket. En del av mig var ändå rätt skeptisk till något till frysen - det gick ju inte så bra sist.

Mest av allt är jag besviken på min man. Här går jag igenom smärtsamma behandlingar och han kan inte ens äta zink/folsyratabletter, lämna in nytt spermatest eller anstränga sig för att samlivet ska funka tillräckligt för att vi ens ska ha en chans på den naturliga vägen. Det är hans fel att infertilitetsutredningen inte blev klar förrän sent - han lämnade inte in spermaprov förrän efter att vi hade haft ett massivt gräl, sex månader efter att jag hade lämnat mina prover och alltså gjort "min del". Och under den tiden hanns det med tre Pergotimebehandlingar som gjordes trots att jag inte har några problem med ägglossningen (hur det var okej utan att först ha kollat mannens spermier förstår jag inte - det var ju bortkastat eftersom det inte kunde lyckas pga min mans spermier). Trots att jag hade ätit Pergotime gjorde han inget för att vi skulle "få till det" heller utan sista gången blev den "bom" helt enkelt. Det var då jag sade till honom att om han inte gjorde "sin del" (inklusive spermatestet) skulle jag lämna honom. Det tog enormt på mina känslor. Vi gick vidare med IVF så snart hans testresultat hade kommit. Då skulle jag fylla 35..

Vi var överens om prioriteringarna trodde jag... Jag blir inte yngre och har ingen tid att spilla. Men min man är inte på alerten när det kommer till barn och jag kommer liksom inte över det. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner mig liksom ensam i relationen i denna fråga. Just nu är det också den största prioriteringen i mitt liv.

Hej alla!

Vi var på äggplock igår på Nordic ivf i Malmö igår. Blev 10 ägg och idag fick vi reda på att 9/10 blev befruktade och ser bra ut. Ska få tillbaka en blastocyst på lördag. Detta är vårt andra ivf försök. Båda har varit färska. Förra gången fick vi tillbaka ett 3 dagars som tyvärr inte gick vägen. Vi gör ivf då jag blev tvungen att operera bort äggledarna pga utomkveds för 4 år sedan.

Hur går det för er andra på Nordic?