En tråd för oss som har BF i Oktober 2014. Här kan vi samlas och prata om allt möjligt. Plussade idag 20 januari och har enligt FL graviduträknare BF 2 oktober. Bor i Skåne och har en dotter som föddes 29 september 2011.
Samma här! Tycker att folk är så fina med strumpbyxor och klänning men tyvärr äger jag inget sånt.. kan inte knäppa några byxor!! Och det äe inte bara magen.. har helt plötsligt blivit väääldigt pluffsig runt höfter å rumpa! Får bli en tripp till stan i helgen för att inhandla första mammabyxor. V12 på torsdag.. ;) köpte mammabyxor i v17 sist. Tyvärr har jag inte kvar dom..
Jag har berättat för alla, orkar inte hymla med detta då jag kräks hela tiden de ggr jag kommit till jobbet. Såg ju fostret levande för två veckor sen å inget borde ha hänt tycker jag då jag mår prima förutom illamåendet då..;)
Vi berättar till helgen, går in i vecka 11 då. Ska på ultraljud på torsdag så efter det känner vi att det är fritt fram. Har man sett ett tickande hjärta är ju det lika säkert som 12 veckors gränsen :)
Skulle det komma ut på jobbet etc så känns inte det så farligt.
Jag har berättat för "alla" .svimmade på jobbet så då blev jag nästan tvungen att outa det... för nära vänner,svärmor och mamma berättade vi direkt typ. Vi är väldigt öppna och dom vet att vi försökt ett tag.. Jag vill få bort den där tabustämpeln. Att man inte "får" berätta innam v12. Klart man får, och alla gör ju givetvis som dom vill. Jag förstår varför man väntar iom missfallsrisken. Full förståelse.. men jag och andra (som berättat tidigt) har fått tråkiga reaktioner. Istället för grattis blir det "oj bara v9 hoppas de gå bra då". Men man väntar ju inte missfall. Det är ingen skam att få missfall. Det är ingens fel..
Men sen tycker jag inte heller att alla ska berätta innan v12, men att man ska få göra precis som man vill utan dömande kommentarer.
Hade jag fått missfall så hade jag velat att jobbet skulle veta varför jag är ledsen å sjukriven. Men det är jag nog rätt ensam om att tänka :)
Sen har denna graviditeten vart svår att dölja iom illamående, sjuk trötthet och svullen mage så det har nästan vart en befrielse att berätta :)
Oj vilken roman det blev.. hehe :)
Ska genast kolla på nätet! Har inte H&M i min stad så jag brukar beställa.. men testade lite olika sorters sist ag besökte en butik. Hittade ett par skitsnygga svart jeans med dragkedjor på höfterna. Lite tuffa och så sköööna!
Börjar bli akut;) så sköööönt att kunna släppa ut magen :)
Jag har berättat för "alla" .svimmade på jobbet så då blev jag nästan tvungen att outa det... för nära vänner,svärmor och mamma berättade vi direkt typ. Vi är väldigt öppna och dom vet att vi försökt ett tag.. Jag vill få bort den där tabustämpeln. Att man inte "får" berätta innam v12. Klart man får, och alla gör ju givetvis som dom vill. Jag förstår varför man väntar iom missfallsrisken. Full förståelse.. men jag och andra (som berättat tidigt) har fått tråkiga reaktioner. Istället för grattis blir det "oj bara v9 hoppas de gå bra då". Men man väntar ju inte missfall. Det är ingen skam att få missfall. Det är ingens fel..
Men sen tycker jag inte heller att alla ska berätta innan v12, men att man ska få göra precis som man vill utan dömande kommentarer.
Hade jag fått missfall så hade jag velat att jobbet skulle veta varför jag är ledsen å sjukriven. Men det är jag nog rätt ensam om att tänka :)
Sen har denna graviditeten vart svår att dölja iom illamående, sjuk trötthet och svullen mage så det har nästan vart en befrielse att berätta :)
Oj vilken roman det blev.. hehe :)
vi har berättat för de vi är närmast(både vänner och familj) just av den anledningen att om missfall skulle komma, så är det dessa jag skulle berättat för oavsett.. Inget jag skulle vilja hålla för mig själv! Finns inga rätt och fel Tråkigt med de som alltid är så jävla duktiga och måste kommentera det.. Som sagt.. Alla gör som de vill