• Anonym (trött)

    20 årig "bonus" som bor hemma...

    Plötsligt bor makens 20 åriga dotter här på heltid,tidigare bodde hon här varannan vecka och varannan vecka hos sin mamma. Nu vill hon bara bo här och maken har sagt ja utan att ens kolla med mig först , eller ens berätta något . Jag anser att hon borde flytta hemifrån men istället flyttar hon då hit på heltid. Kanske hade det inte stört mig lika mycket om hon åtminstonde bidrog med något. Men hon gör inget alls här hemma, och då menar jag inget. Hon beter sig som en av våra tonåringar och sitter på sitt rum och väntar på att maten blir klar, hjälper varken till med matlagning eller något annat. Så nu har jag,utan att ha något alls att säga till om,ytterligare en vuxen person som förväntar sig full service. Jag anser att vi behöver "hennes" rum till något av våra andra barn då de nu får dela rum för att hon ska ha ett eget.
    Men hon letar inte ens eget boende, står inte i någon bostadskö utan verkar vänta på att någon ska ge henne en lägenhet.
    Hon jobbar heltid men betalar inget hemma, hennes pengar går till kläder och nöjen. Maken hade sagt att hon skulle betala from januari i år men då hade hon ju inte råd att åka utomlands med kompisar i 3 veckor så då slapp hon.....Vi är inte alls överens min man och jag , men jag tycker att det är HAN som ska ställa kraven på henne, inte JAG.

  • Svar på tråden 20 årig "bonus" som bor hemma...
  • Anonym (Samma!)

    Men oavsett vad dottern vill eller inte vill och hur hon sjäv fungerar så är ju egentligen inte hon själv det stora problemet, som många redan konstaterat, och inte TS heller - utan mannen!

    Det blir alltid fajt när styvfamiljsfrågor tas upp på FL. Ett lag "hejjar" på styvföräldern och säger taskiga saker om styvbarnen fast man inte vet något om den här tjejen/killens liv och varför de tänker och agerar som de gör. 

    Och så finns andra laget som "hejjar" på styvbarnen och säger taskiga saker om eleka styvmamman fast man inte vet något om hennes liv och hennes skäl att agera/tänka som hon gör.

    Och utanför bilden står en man men föräldraansvar som slipper för lindrigt undan eftersom de båda lagen är fullt upptagna med att kasta skit på varann.

  • MuppinCowboy
    Anonym (jaja) skrev 2014-04-03 22:59:49 följande:
    aha dom är bara bonus föräldrar om dom känner för det ? konstigt, varför ts kallar sig själv bonus då?
    Ja det är faktiskt upp till var och en.

    Min partner har barn men jag har aldrig kallat mig själv bonusförälder eller sagt att jag har bonusbarn utan jag säger alltid som det är att min partner har barn och barnet nämner alltid mig som den mamman är ihop med och/eller mitt förnamn.
    Om människor vill kalla sig bonusbarn eller bonusföräldrar får dom gärna göra det men själv känner jag inte ett behov eller förstår titeln.

    Min icke biologiska pappa tog rollen som min pappa och för mig blev han min pappa, vi var inte 'bonusnågot', min partners barn har en närvarande andre förälder så jag är inte 'föräldernågot' till denne.

    Men respekt, hänsyn kärlek kan finnas oavsett vad man kallar sig, det sista är något man varken kan eller ska förvänta sig dock utan något som antingen växer fram eller inte.

    Jag har varit/är i både den vuxne och barnets situation och det här är så som jag känner det, det behöver inte passa andra eller vara lika för andra men det som sagt så jag och de inblandade i mina situationer kännerGlad


    Dumhet diskriminerar inte
  • Anonym (MrsC)
    Anonym (trött) skrev 2014-04-03 20:26:10 följande:

    Tänkt och tänkt, vi har inte rum så att alla barnen kan få eget rum och maken är Inte intreserad av att flytta . "Våra" tonåringar är inte våra gemensamma utan en är min sen tidigare och en är makens. Sen har vi tvillingar som är våra gemensamma. Rummen är desamma nu som förut men jag tycker att när man tagit studenten så börjar man leta sig eget boende. Dottern vill inte bo hos mamma då mammans nya tycker att då får hon dela rum samt betala hemma. Då flyttade hon istället hit på heltid. Rummet har hon alltid haft så det är inre skillnaden. Problemet är att hon inte letar eget boende utan istället bosätter sig här på heltid så våra andra barn får ju fortsätta dela rum. Jag personligen anser att vid 20 års ålder borde man kunna flytta . Men hon fyller 21 i sommar och sr inga planer på att flytta. Våra övriga barn hjälper till hemma men behöver påminnas. Jag menar fortfarande att det är skillnad av vad man förväntar sig av en vuxen person och av en 14åring. Därmed inte sagt att vi (jag) inte ställer krav. Jag vägrar däremot stå ensam i detta och vara den som ställer krav på dottern när maken inte står bakom Kraven. Detta problem kom ju inte som någon överraskning , hon har varit curlad av båda föräldrar sedan vi träffades och säkert långt innan det. Jag har under vår tid fått honom att sluta göra vissa saker som att skjutsa henne med bil till busshållsplatsen 50 meter bort etc men han saknar förmågan /viljan att ställa krav på sina barn. Problemet, MITT problem , är att jag trott att hon skulle flytta , jag har i flera år sagt min åsikt och maken har väl låtsats hålla med ....men när det väl gäller så gör han inget . Dottern i sig är ju inte problemet , problemet är ju maken och vad han gör / inte gör. Att bara kommentera" men PRATA med honom " är ganska meningslöst , vad tror ni jag har Gjort ??? Svårt att prata med någon som inte vill prata och inte heller lyssna bara ....

    Förstår jag dig rätt TS att dottern flyttade till er på heltid för att mamman (och hennes nya) krävde att hon skulle börja betala för att bo där? Medan hos er bor dottern gratis?

    Ja det är ju fullt logiskt agerat av dottern. Mamma vill ha hyra nu när dottern arbetar och har inkomst medan hos pappa bor hon gratis så då flyttar hon dit. Om jag kunde välja mellan två lägenheter att bo i och den ena var gratis så låg nog den väldigt bra till.
  • slutatsnusa
    Anonym (trött) skrev 2014-04-02 19:54:31 följande:
    Våra tonåringar hjälper till när jag ber dem/säger till dem , men gör inte mycket självmant. Dock tycker jag det är skillnad på att vara 14 år mot att vara 20 år . Som vuxen så tycker jag att man faktiskt kan ta sin del av ansvaret mer självmant och inte bara göra något ifall någon säger till....
    Jag pratar självklart med min man men utan resultat.
    Här hemma så betalar jag all mat och boende kostnaderna delar vi på .
    Ingen förväntar sig kanske att jag ska passa upp på henne men hon bor ju ändå här och bidrar därmed till sopor, disk etc .. Som vuxen så förväntar jag mig att hon bidrar till hushållet genom att plocka undan, plocka i eller ur diskmaskinen, gå ut med sopor, handla om mjölk /juice /bröd etc tar slut, röja upp efter maten osv ... Dvs bidrar till hemmet och inte bara bor här med någon slags "all inclusive "
    om man inte får lära sig att hjälpa till när man är 14 så kan man inte det när man är 20
    du har helt normala förväntningar på henne
    har du berättat för henne vad hon förväntas göra?
    kan ni dela upp uppgifterna i hemmet på nåt slags rullande schema?
    det förenklar för alla om man vet vad man förväntas göra
    inte så lätt att gå från "all inclusive" till anställning Glad
  • BioBonus

    Jag har en ung, men ändå, vuxen son som bor hemma. Han går fortfarande på gymnasiet, men tar studenten nu i vår.
    Han kom själv och frågade hur vi ska lägga upp det när han sen börjar jobba (lumpen först) men kanske fortfarande bor kvar hemma. Hur vi gör om han inte direkt hittar eget boende.

    Han ser det själv som en självklarhet att då han är vuxen så får han också ta ett vuxenansvar i vårt hushåll. Han behöver inte betala hemma så länge han inte själv har en inkomst, men jag kommer heller inte betala konsumtionsvaror för honom. Han får extrajobba för att ha råd med kläder etc, men vi kommer självklart att hjälpa till om jag har möjlighet.
    Han får ta en del av städningen, en del av matlagningen och helt enkelt ta en tredjedel av de uppgifter som vi två föräldrar tar hälften var (give and take) av idag.

    Jag finner det märkligt att det finns vuxna barn som inte vill stå på egna ben. Som inte längtar efter sin frihet, eller känslan av att vara likvärdig övriga vuxna i familjen. Och som inte själva inser att bor de kvar hemma som vuxna så är rollerna förändrade jämfört med när de är barn. 

    Våra barn kommer alltid vara välkomna att flytta hem under kortare perioder om livet skiter sig. De har alltid en säng eller en soffa att hämta nya krafter på. Men det är kanske lätt att säga i vårt fall eftersom de inte kommer utnyttja det genom att flytta hem och förvänta sig att vi ska behandla dem som barn igen.

    Och det här har inte med bio- eller bonusbarn att göra. Det här har med curlade, bortskämda barn att göra. Oavsett epitet.

  • Anonym (MrsC)
    BioBonus skrev 2014-04-04 10:05:03 följande:
    Jag har en ung, men ändå, vuxen son som bor hemma. Han går fortfarande på gymnasiet, men tar studenten nu i vår.
    Han kom själv och frågade hur vi ska lägga upp det när han sen börjar jobba (lumpen först) men kanske fortfarande bor kvar hemma. Hur vi gör om han inte direkt hittar eget boende.

    Han ser det själv som en självklarhet att då han är vuxen så får han också ta ett vuxenansvar i vårt hushåll. Han behöver inte betala hemma så länge han inte själv har en inkomst, men jag kommer heller inte betala konsumtionsvaror för honom. Han får extrajobba för att ha råd med kläder etc, men vi kommer självklart att hjälpa till om jag har möjlighet.
    Han får ta en del av städningen, en del av matlagningen och helt enkelt ta en tredjedel av de uppgifter som vi två föräldrar tar hälften var (give and take) av idag.

    Jag finner det märkligt att det finns vuxna barn som inte vill stå på egna ben. Som inte längtar efter sin frihet, eller känslan av att vara likvärdig övriga vuxna i familjen. Och som inte själva inser att bor de kvar hemma som vuxna så är rollerna förändrade jämfört med när de är barn. 

    Våra barn kommer alltid vara välkomna att flytta hem under kortare perioder om livet skiter sig. De har alltid en säng eller en soffa att hämta nya krafter på. Men det är kanske lätt att säga i vårt fall eftersom de inte kommer utnyttja det genom att flytta hem och förvänta sig att vi ska behandla dem som barn igen.

    Och det här har inte med bio- eller bonusbarn att göra. Det här har med curlade, bortskämda barn att göra. Oavsett epitet.

    Åh vad jag gillar det du skriver! Sådär vill jag också ha det när våra tonåringar närmar sig studenten. Tyvärr är de nog lite för curlade men vi försöker jobba på att ändra det, stegvis införa krav och prata om ekonomi mm. Men det är svårt när en av deras andra föräldrar anser det självklart att barnen ska få allt som de önskar sig (den föräldern har andra ekonomiska förutsättningar - och inställning - än vad vi har).
  • Anonym (suck)

    Pappan får ställa krav på sin vuxna dotter, jobbar hon dessutom heltid så ska hon betala hyra.
    Tvätta sina kläder kan hon göra själv och hjälpa till med middag.
    Jag hade stenvägrat att hon flyttat in pga att få ett gratis boende med hotell service....
    Hon är vuxen och bör börja kolla efter eget boende sätt er ner med henne och fixa så hon hamnar
    i bostadskö. Sen finns det ju alltid privatägda lägenheter som folk hyr ut.

    Skulle dessutom ta ett ordentligt snack med sambon om att det inte är acceptabelt att ta
    sådana beslut om att en vuxen människa ska flytta in på heltid utan att betala för sig bakom
    ens rygg!!

  • BioBonus
    Anonym (MrsC) skrev 2014-04-04 10:16:01 följande:

    Åh vad jag gillar det du skriver! Sådär vill jag också ha det när våra tonåringar närmar sig studenten. Tyvärr är de nog lite för curlade men vi försöker jobba på att ändra det, stegvis införa krav och prata om ekonomi mm. Men det är svårt när en av deras andra föräldrar anser det självklart att barnen ska få allt som de önskar sig (den föräldern har andra ekonomiska förutsättningar - och inställning - än vad vi har).
    Tack :)

    Han är ganska curlad hos sin pappa, men vet att läget är annorlunda när han kommer hem till mig igen... Och hans pappa är väl medveten om att han nog curlar dem lite väl emellanåt, men stöttar dock alltid upp mig när jag ställer krav på killarna. Lite - "lyssna på er mamma, hennes sätt är bättre i längden" :)
  • Anonym (JO)

    Ordet curlad har verkligen blivit poppis, antar att folk gärna tittar på Malou!
    Men personligen så ser jag det inte enbart negativt att vara "curlad" och är väldigt glad att mina föräldrar skämde bort mig under uppväxten, det har gjort att jag kunnat koncentrera mig på de saker som var viktiga för mig och kunde koncentrera mig på skolan osv.
    Jag är också väldigt glad att jag hade möjlighet att bo hemma även när jag inte gick i skolan och att jag haft möjlighet att komma hem emellanåt och mina föräldrar alltid ställt upp på mig.
    Det är något som också stärkt vårt band och jag kommer självfallet ge igen den dagen de blir gamla, vilket inte varit självklart om de inte ställt upp på mig.
    Så att bli curlad behöver absolut inte alltid vara någonting negativt...

  • sextiotalist
    Anonym (JO) skrev 2014-04-04 11:56:52 följande:
    Ordet curlad har verkligen blivit poppis, antar att folk gärna tittar på Malou!
    Men personligen så ser jag det inte enbart negativt att vara "curlad" och är väldigt glad att mina föräldrar skämde bort mig under uppväxten, det har gjort att jag kunnat koncentrera mig på de saker som var viktiga för mig och kunde koncentrera mig på skolan osv.
    Jag är också väldigt glad att jag hade möjlighet att bo hemma även när jag inte gick i skolan och att jag haft möjlighet att komma hem emellanåt och mina föräldrar alltid ställt upp på mig.
    Det är något som också stärkt vårt band och jag kommer självfallet ge igen den dagen de blir gamla, vilket inte varit självklart om de inte ställt upp på mig.
    Så att bli curlad behöver absolut inte alltid vara någonting negativt...
    Om curlingen innebär att andra bli drabbade negativt, så är det inte bra.
    I det här fallet så får två tonåringar vänta ytterligera något eller några år innan de får eget rum.
    En del klarar av att bli curlade än del blir odrägliga av det.

    Däremot så ogillar jag starkt den understrukna meningen.

    Det är väldigt många fd hemmafruar som servat sina barn och man, som sitter ensamma på sin ålderdom, på samma sätt som det finns många yrkeskvinnor som inte sitter ensamma på sin ålderom
Svar på tråden 20 årig "bonus" som bor hemma...