20 årig "bonus" som bor hemma...

Så länge vi inte pratar om en människa med speciella behov så vet hon mycket väl vad som händer om man inte betala räkningar osv.
Annars är det faktiskt upp till föräldrarna att lära henne, självklart kan man gå till en annan vuxen och fråga men då måste också viljan att veta finnas där

Vi som inte är helt inkompetenta föräldrar klarar av att ge våra barn saker och samtidigt lära dem att allt man får ska betalas på något sätt.

är bonus föräldrar inte föräldrar då?

är bonus föräldrar inte föräldrar då?

Det beror på situationen, i mitt fall fick jag en sk bonusförälder när jag var 2 år, men jag har alltid sett han som min pappa, han har aldrig varit något annat än min pappa. När jag var i tonåren så gifte mamma om sig den mannen var aldrig min förälder och hade heller inte varit det om det var honom mamma gifte sig med först.

Det beror alltså både på omständigheterna, ålder, personligheter etc, men man kan inte säga att en bonusförälder automatiskt  är en förälder och absolut inte i dom fall där det finns en redan närvarande andra förälder.

Sen så ska ju både barnet och bonusföräldern känna det som bonusföräldern är förälder, det funkar inte om det är ensidigt.

Tänkt och tänkt, vi har inte rum så att alla barnen kan få eget rum och maken är Inte intreserad av att flytta . "Våra" tonåringar är inte våra gemensamma utan en är min sen tidigare och en är makens. Sen har vi tvillingar som är våra gemensamma. Rummen är desamma nu som förut men jag tycker att när man tagit studenten så börjar man leta sig eget boende. Dottern vill inte bo hos mamma då mammans nya tycker att då får hon dela rum samt betala hemma. Då flyttade hon istället hit på heltid. Rummet har hon alltid haft så det är inre skillnaden. Problemet är att hon inte letar eget boende utan istället bosätter sig här på heltid så våra andra barn får ju fortsätta dela rum. Jag personligen anser att vid 20 års ålder borde man kunna flytta . Men hon fyller 21 i sommar och sr inga planer på att flytta. Våra övriga barn hjälper till hemma men behöver påminnas. Jag menar fortfarande att det är skillnad av vad man förväntar sig av en vuxen person och av en 14åring. Därmed inte sagt att vi (jag) inte ställer krav. Jag vägrar däremot stå ensam i detta och vara den som ställer krav på dottern när maken inte står bakom Kraven. Detta problem kom ju inte som någon överraskning , hon har varit curlad av båda föräldrar sedan vi träffades och säkert långt innan det. Jag har under vår tid fått honom att sluta göra vissa saker som att skjutsa henne med bil till busshållsplatsen 50 meter bort etc men han saknar förmågan /viljan att ställa krav på sina barn. Problemet, MITT problem , är att jag trott att hon skulle flytta , jag har i flera år sagt min åsikt och maken har väl låtsats hålla med ....men när det väl gäller så gör han inget . Dottern i sig är ju inte problemet , problemet är ju maken och vad han gör / inte gör. Att bara kommentera" men PRATA med honom " är ganska meningslöst , vad tror ni jag har Gjort ??? Svårt att prata med någon som inte vill prata och inte heller lyssna bara ....

aha dom är bara bonus föräldrar om dom känner för det ? konstigt, varför ts kallar sig själv bonus då?

För övrigt så har jag svårt att förstå att man vill hänga föräldrarna i kjolarna så länge. Må så vara att det både är dyrare att inte bo hemma och att man får sköta allt själv.
Men så skönt det var att bo själv, att kunna styra över sitt eget liv hemma. Man städade när man ville, åt när man ville, vad man ville.
En frihet som jag unnar alla unga vuxna innan de skaffar sambo och familj

Plötsligt bor makens 20 åriga dotter här på heltid,tidigare bodde hon här varannan vecka och varannan vecka hos sin mamma. Nu vill hon bara bo här och maken har sagt ja utan att ens kolla med mig först , eller ens berätta något . Jag anser att hon borde flytta hemifrån men istället flyttar hon då hit på heltid. Kanske hade det inte stört mig lika mycket om hon åtminstonde bidrog med något. Men hon gör inget alls här hemma, och då menar jag inget. Hon beter sig som en av våra tonåringar och sitter på sitt rum och väntar på att maten blir klar, hjälper varken till med matlagning eller något annat. Så nu har jag,utan att ha något alls att säga till om,ytterligare en vuxen person som förväntar sig full service. Jag anser att vi behöver "hennes" rum till något av våra andra barn då de nu får dela rum för att hon ska ha ett eget. Men hon letar inte ens eget boende, står inte i någon bostadskö utan verkar vänta på att någon ska ge henne en lägenhet. Hon jobbar heltid men betalar inget hemma, hennes pengar går till kläder och nöjen. Maken hade sagt att hon skulle betala from januari i år men då hade hon ju inte råd att åka utomlands med kompisar i 3 veckor så då slapp hon.....Vi är inte alls överens min man och jag , men jag tycker att det är HAN som ska ställa kraven på henne, inte JAG.