BF Januari 2015

 hur ska detta sluta

Kul med fb! Går gärna med senare när det är mer officiellt med januariknodden.

Hmm hur fungerar det i fb grupp? Är den sluten?

Men då låter det ju ändå som att ni skulle klara en liten fint nu Inte mkt som skulle ha ändrats efter sommaren i alla fall! Men det är väl lite det där när man blir gravid mer eller mindre oplanerat, kanske det tar lite tid att smälta liksom. För oss var det typ "blir det så blir det" då vi kände att vårt första barn börjar bli så stor... men hade kallt räknat med att det skulle ta mkt längre tid då vi dels inte planerade in något efter äl och dels hade sex så pass sällan. Men, men ibland lyckas man tydligen pricka in ändå

Skönt att din sambo är förstående, det hjälper att ha någon som lyssnar så man kan få ur sig allt bara. Min sambo blev dock inte så glad över mina tankar och tyckte väl att det förstörde hans lycka så jag försöker va positiv inför honom. Och nu känns det också mkt mer positivt överlag.

Jag tror att jag gick in i vecka 7 idag. Bf 13 jan isf.

Imorn ska jag tillbaka för att ta nya hcg prover.

Och sen på fredag är det dags för nytt vul.

Äntligen!!

Den är helt stängd så ingen hittar den o inga vänner ser i flödet :)

Ettplusettlikamedtre: Jag och min sambo var båda studenter när vi fick vårt första barn och hade bara (ja för oss va det "bara") varit tillsammans i nio månader när jag blev gravid. Och all den oro vi kände var helt obefogad, det är det bästa vi gjort - även för vårt förhållande. Heja er! Det kommer gå superbra!

Kunde inte hålla mig borta från fb, haha! Men gjorde en användare bara för den gruppen, hoppas det är ok och att jag blir godkänd. :)

Ja, de känns som att "det är menat att bli" när man skyddar sej och ändå blir det! Stod i köket och storbölade och skalde potatis igår.. Han är glad att jag delar mina tankar med honom, och inte stänger han ute.. Men man vill ju känna glädje inte osäkerhet, ibland är man överväldigad ibland tvekar man, men som sagt tror de tar lite innan man hinner smälta det. Ivårat fall är det ju de första barnet, och det är ju en omställning, man ska börja ha ansvar för en annan liten människa resten av en liv... Jag ska inte ljuga, JAG ÄR SKITRÄDD. Men samtidigt så glad, älskar redan det som växer i min mage.. Har du några symptom än då? :)

Okej, va skönt att höra att det är någon mer som oroar/oroat sej.. Man får ju lätt hjärnspöken.. :P Jag hoppas vi klarar det galant. Men det är ju en stor omställning i livet. Samtidigt som jag är livrädd är jag överväldigad och älskar den lilla personen som växer i min mage :) Tack !! Heja er oxå, att det ska gå hela vägen !!