I Sverige idag är det ju rätt svårt att leva på en lön men visst går det ibland. Min man och jag har båda levt på hans lön ett tag och sedan bara på min (pga fl). Visserligen har vi rätt ok löner båda två men det blir ju ingen jättelyx. Hur har ni andra gjort, har ni eller kan ni tänka er att enbart leva på en lön för att exempelvis spara på fl-dagar.
Nu lever jag inte i ett parförhållande men svarar ändå.
Vi lever ju redan två på en lön (en tonåring och en vuxen).
Men om vi var en person och en lön till under några år så man kunde spara ihop en buffert och så skulle det inte vara några problem att denna extra vuxne var utan lön något år.
Jag skulle fixa att försörja en vuxen till på min lön även nu om det var nödvändigt - en kortare period är ju sånt ok, men för all framtid skulle jag inte vilja leva så snålt.
Men som sagt, det är skilnad om båda jobbar först så man får in ett sparande och sedan låter en person vara utan lön något/några år.
Inte på hans butiksäljarlön, på min skulle vi däremot klara oss ganska fint, Jag tror vi skulle ha drygt 8000 till mat och nöjen efter att räkningarna var betalda om vi bara levde på min inkomst
Jajjemen, vi har levt enbart på makens lön det senaste året och sparat fl-dagar. Nu lever vi på samma summa (eller hellre mindre men vi har nyligen flyttat till hus och har småsaker vi vill fixa och då rullar slantar) och sparar min fp så att vi kan vara hemma ett år på makens fp alla fyra när barn två behagar dyka upp. Han tjänar 23-25.000 nånting efter skatt, vi bor i sthlmsområdet och bakar vårt eget bröd, har sagt upp dagstidningen, äter hemlagad mat osv. Shoppar ytterst sällan.
Vi är två vuxna och har bestämt att efter sommaren försöka leva på bara en lön. Vi tjänar ungefär lika mycket (drygt 20.000) och tänker spara en månadslön.
Visst hade vi kunnat men ville inte.
Hans lön , JA. Min lön, JA, om vi flyttar. Han har ut ca 35000 kr/mån. Jag har ut ca 19000 kr/mån.
Vi har tre barn och levde på en inkomst ganska länge (runt 20 tusen) och det fungerade fint. Vi har aldrig levt över våra tillgångar och har inga stora krav så det är väl därför det fungerat så bra som det gjort. Nu har vi två inkomster och kan äntligen "unna" oss lite mer.
Beror väl på hur vi lever. Jag brukar anpassa mina utgifter efter inkomst och drar mig inte för att bo med fler familjer om det underlättar ekonomiskt.
Vi skulle nog et om vi verkligen behövde, men vi vill nog helt enkelt inte leva så. Vi har ut bra löner men lever gott. OM något hände, säg att den ene blev utan jobb eller långtidssjuk har vi massa vi då kunde dra in på som en av bilarna och bara där skulle vi ju ha ca 4-5000 kr mindre i utgifter per månad. Önskar så att vi kunde klara oss med en bil till vardags, men det fungerar tyvärr inte med jobb och resorna.
Skulle vi behöva dra in mer, så nöjen, resor, kläder och sånt säkert 5-6000 kr till, eventuellt mer.
Vi valde att spara på FL dagarna med vår yngsta. Jag var hemma första 10 månaderna men tog bara ut några enstaka dagar. Vi valde ist att leva på mannens inkomst för att kunna vara hemma längre med sonen. Vi har aldrig levt över våra tillgångar. Jag lever efter att har jag inte råd, så köper jag det inte. Vi bor billigt, storhandlar, ser till att använda rabatter när vi behöver handla kläder osv. Vi har verkligen inte levt fattigt men tänker hela tiden ekonomiskt.
Jag började jobba när sonen var 10 månader och då gick sambon över och tog föräldraledigt och kunde ta ut 5 dagar i veckan efter att sonen fyllde 1 år.
Jag tror på att man kan vara hemma mkt mer med barnen men många vill inte dra ner på sin standard. Jag har bekanta som ständigt gnäller över att det inte går runt trots att de har två bra inkomster. Det handlar om att prioritera. Klart att jag vill bo i en stor fin villa, har två fina bilar och åka utomlands varje sommar. Men för mig är det viktigare att vara hemma med barnen nu när är små.