I Sverige idag är det ju rätt svårt att leva på en lön men visst går det ibland. Min man och jag har båda levt på hans lön ett tag och sedan bara på min (pga fl). Visserligen har vi rätt ok löner båda två men det blir ju ingen jättelyx. Hur har ni andra gjort, har ni eller kan ni tänka er att enbart leva på en lön för att exempelvis spara på fl-dagar.
Tja, min sambo tjänar i runda slängar 1000 kr (nej, jag har inte missat en nolla) i månaden och jag runt 8-10 000, och vi klarar oss bra på det. Däremot finns det ju inte en chans att vi skulle kunna skaffa bil, köpa hus eller planera barn, så de grejerna får vi nog klara oss utan ett bra tag till.
Klarar det mer än väl, om jag hade velat. Betalar min procent för att jag vill, inte för att jag måste.
När jag var sambo hade vi en gemensam inkomst på ca 35.000. Vi klarade oss bra på hälften tack vare att huset var betalt. Vi hade 2 bilar. Det var inga problem att spara halva inkomsten, vilket vi gjorde för att kunna sluta jobba 10 år före pensionsådern.
Grejen är att helst inte ha några skulder alls.
I dagsläget - nej. Men om två månader byter min sambo jobb och ökar sin lön med 11k/mån. Då klarar vi att leva på enbart hans lön.
nja inte utan att sälja bilen, dra ner på amorteringar och verkligen leva snålt. Beroende på hur länge, men efter en längre tid skulle vi få överväga att sälja huset. Kanske skulle vi hålla oss flytande ett år, max.
Vårt boende kostar ca 7-8000 kr och vi har studielån båda två, samt varsin bil, försäkringar etc.
Maken får ut ca 25 000 o jag ca 30 000 i månaden.
Om vi måste klarar vi det.
Båda tjänar bra men vi unnar oss mycket och har dyra vanor. Inget vi helst gör avkall på om vi inte absolut måste.
Ja, det går bra. Sambon jobbar dessutom bara 75% nu när dotra är liten. Jag pluggar och vi båda tycker att det är en bra idé att jag inte behöver ta lån när jag inte måste.
Sambon tjänar inte speciellt mycket och vi har en hyra på 7000, men det går fint ändå. Vi är nog inte så värst dyra i drift eftersom vi egentligen inte dragit ner på något för att kunna leva såhär. Vi unnar oss det vi känner för och det funkar.