Bf mars 2015

Inte min mage dessvärre det är Kurornas mage ????

Skönt när vecka 12 är över, själv känns det som att det är långt kvar dit! :(

Jag känner samma oro som många av er andra här. Jag går in i v. 12 i morgon och planerar att berätta för både familj och vänner så snart som möjligt. Har mitt RUL i mitten av oktober. Känns väldigt lång tid kvar. Jag vet ju inte ens om barnet lever? Har inte varit på VUL, men har funderat på att göra ett.  

Samtidigt så känner jag att jag bör lita på min kropp, eftersom jag ändå inte kan styra något av vad som händer i magen. De flesta graviditeter går ju faktiskt bra. Jag kanske ska lita på min barnmorska och följa det basprogram som hon har lagt upp till mig. Det finns ingen annan anledning, än att lindra min oro, med att göra ett VUL. 

Herregud vad kluven jag är. Vill ju så gärna att allt så gå bra. Har så svårt att förstå att jag faktiskt är gravid.  

Nej det är riktigt jobbigt med ovissheten, därför är jag glad att vi här erbjuds ett ultraljud gratis i vecka 14, men bara det känns långt bort när man är svullen som en ballong och folk redan börjat märka. 

Jag vill lita på min kropp och den säger mig att barnet mår bra, så jag hoppas den gör det. 

Är det ditt första barn? 

För jag tycker inte att det är lättare nu och då väntar jag ändå mitt andra barn. Glömmer bort hela tiden att jag faktiskt är gravid, även om jag mår illa som tusan och har en stor mage redan. 

Vad avundsjuk jag blir på er som får ett UL redan i v. 14! Får ni göra ett UL senare i graviditeten också? 

Det är mitt första barn. Allt blir så nytt, vet inte hur det ska vara. Men antar att alla graviditeter är olika.

En fråga till er som redan har barn sedan tidigare, när blir det verklighet att man faktiskt har ett barn i magen? När man gör UL? Har väldigt svårt att se mig själv i förlossningsrummet med ett barn i famnen. Mammarollen kanske växer i samma takt som magen ;)

Jag är så glad att vi får den möjligheten här! Underbart! Ja jag får sedan ett RUL i vecka 20 cirkus. 

Det är spännande med första, det enda som är skillnaden nu är att allt fokus inte kan ligga på barnet i magen, utan jag fördelar uppmärksamheten på båda. Mest då min son nu eftersom det är så tidigt i graviditeten. 

Alltså, när man såg bebisen sparka på ultraljudet och samtidigt känna det på utsidan var det som fick mig att förstå vad det var som hände. Men sen när han väl kom ut (via akutsnitt) så kändes det så overkligt, men jag kände obeskrivlig kärlek från första sekunden. Jag var vaken under snittet så jag fick ha han på mitt bröst medan de sydde mig. Det var underbart. 

Men det som blev konstigt var när man skulle åka hem från BB, man tänkte lite "men gud? får jag verkligen ta med mig den här lilla söta krabaten hem nu?"

Livet blir aldrig detsamma som det var innan och jag har inte ångrat det en sekund. Nu tänker man mest "vad tusan gjorde vi innan vi blev föräldrar?"

På kub och RUL ser dom olika saker så bara för du får fina siffror på kub kan fostret ändå ha andra skador som ses på RUL.

Bott här förut?

Var bor du nu?

Har också svårt att förstå att jag är gravid.

Inga jätte symtom och bara fett på magen.

Får vänta på kub 3/9 och få det lite mer bekräftat och verkligt.

När jag pluggade bodde jag utanför Örebro. Typ vintrosa. Väl bekant med örebro som stad.

Nu bor jag i södra Norrland