• någonisverige

    överdriver jag efter otrohet?

    Vet inte om det är fel på mig? Överdriver jag, har jag för stort ego eller e jag onormal som efter 4 månader fortfarande inte kan släppa in honom helt o inte kan komma över hans affär?

    Han har visat stor ånger, ber om förlåtelse ofta, säger att han älskar mig mer än livet så gott som dagligen o att han inte vet varför han gjorde det. Men jag har så svårt att sluta grubbla, svårt att komma över det och sveket känns inte mindre.

    De hade ingen sex men han trodde att han var kär i henne, ömma kärleksfulla sms om längtan o framtid, några diskreta kyssar, köpte smycke till henne, hon var här hemma på en fest när inte jag var hemma och åt maten jag ha de lagat, satt i mitt kök, i min soffa, hon har åkt i min bil o lunchat med min man. Han ville inte bli "taggad" på fb o gillade inget jag satte upp under den tiden. Men allt hon skrev gillade han o alla hennes foto också. Var var jag då? Hans stora kärlek som han inte kan leva utan? Dessa tankar blir inte mindre, de bara snurrar o snurrar i mitt huvud o jag vet inte hur jag ska komma över det, hur jag ska sluta tänka bakåt o istället framåt med allt han säger o gör nu. Blir galen snart!! Hjälp snälla om ni har tips o råd. E jag en dramatjej?

    Vi har ju 20 tillsammans o hela vårt liv har vi byggt upp tillsammans. Älskar jag honom på riktigt om jag inte kan ta till mig allt han säger nu? Han har gjort allt jag bett om- familjerådgivning, bytt jobb osv.

  • Svar på tråden överdriver jag efter otrohet?
  • någonisverige
    Tecum skrev 2014-09-06 15:46:36 följande:

    Men ökar trovärdigheten av ständiga upprepningar? Det är ju bara ord som till slut riskerar blir mekaniska. Bättre att i handling visa kärlek, vad man menar och vem man vill satsa på. Sedan är det upp till den bedragne att bedöma och besluta om även denne vill satsa. It takes two to tango...


    Ja, det tror jag. Enligt FR skulle vi ha tidsbegränsade "ältstunder" o inte hoppa över dem för att det är viktigt när man bygger upp tilliten igen.
  • Tecum
    någonisverige skrev 2014-09-07 22:10:07 följande:
    ..."bli trött och less", det är det som jag är orolig för och därför frågar om jag överdriver. Men, jag har faktiskt med hjälp av tråden här kommit över det lite. Vad är det jag överdriver, frågar jag mig?! Ja, visst känns det nog jobbigt för honom när jag tar upp det vissa dagar men "trött och less" borde vara det sista han blir med tanke på det som han har gjort. När han känner sig trängd borde han istället tänka att han är "tacksam" att jag finns här, fortfarande älskar honom och att jag är villig att fixa detta men att jag behöver "älta" sveket ibland.
    Okej TS, du vinner. Alla andra här är på din sida och jag förstår att det känns bra för dig att få totalt  och oreserverat stöd. Det är dig väl unnat och jag önskar er bägge lycka till med förhållandet!

    I den bästa av världar blir det precis som du skriver ovan, du fortsätter att utnyttja ditt känslomässiga övertag och din man viftar på svansen som en "tacksam" hundvalp bara av att få finnas i din närhet. Men dessvärre är ytterst få personer perfekta utan behäftade med diverse svagheter. Så kanske din man så småningom börjar fundera på hur det vore att leva med en kvinna som inte med jämna mellanrum skuldbelägger honom utan ser hans goda sidor och uppskattar honom för den han är, med brister och fel. Kanske kände han oreserverad kärlek från den kvinna han strulade med och vill känna det igen, med någon annan.

    Så fortsätt älta när du behöver det men ha känselspröten ute och glöm inte att bekräfta din man och visa att du älskar honom trots hans svagheter. Tänk på att du också har skäl att vara tacksam, han valde trots allt dig före den andra. Låt honom aldrig känna att du har kvar honom på nåder och att han inte förtjänar dig.

    Kram.
  • någonisverige
    Tecum skrev 2014-09-07 23:04:30 följande:

    Okej TS, du vinner. Alla andra här är på din sida och jag förstår att det känns bra för dig att få totalt  och oreserverat stöd. Det är dig väl unnat och jag önskar er bägge lycka till med förhållandet!

    I den bästa av världar blir det precis som du skriver ovan, du fortsätter att utnyttja ditt känslomässiga övertag och din man viftar på svansen som en "tacksam" hundvalp bara av att få finnas i din närhet. Men dessvärre är ytterst få personer perfekta utan behäftade med diverse svagheter. Så kanske din man så småningom börjar fundera på hur det vore att leva med en kvinna som inte med jämna mellanrum skuldbelägger honom utan ser hans goda sidor och uppskattar honom för den han är, med brister och fel. Kanske kände han oreserverad kärlek från den kvinna han strulade med och vill känna det igen, med någon annan.

    Så fortsätt älta när du behöver det men ha känselspröten ute och glöm inte att bekräfta din man och visa att du älskar honom trots hans svagheter. Tänk på att du också har skäl att vara tacksam, han valde trots allt dig före den andra. Låt honom aldrig känna att du har kvar honom på nåder och att han inte förtjänar dig.

    Kram.


    Oj oj, Först en rejäl knäpp på näsan sedan ett "hot" om att han kanske väljer den andra snart o till sist en "lycka till" kram. Tacksamhet är positivt, att uppskatta vad man har. Det är inte förnedrande. Jag har flera ggr skrivit att vi för det mesta kämpar på bra o att jag är "snäll", visar kärlek o tacksamhet för det han gör o uppskattar det. Jag har sagt att jag vill fixa äktenskapet för att jag älskar honom inte att han får stanna på nåder. Skuldbelägga behöver jag inte o det gör jag inte, däremot behöver jag få bygga upp tilliten igen. Men, visst jag frågade om jag överdriver o där har du svarat vad du tycker.
  • molly50
    Tecum skrev 2014-09-07 23:04:30 följande:
    Okej TS, du vinner. Alla andra här är på din sida och jag förstår att det känns bra för dig att få totalt  och oreserverat stöd. Det är dig väl unnat och jag önskar er bägge lycka till med förhållandet!

    I den bästa av världar blir det precis som du skriver ovan, du fortsätter att utnyttja ditt känslomässiga övertag och din man viftar på svansen som en "tacksam" hundvalp bara av att få finnas i din närhet. Men dessvärre är ytterst få personer perfekta utan behäftade med diverse svagheter. Så kanske din man så småningom börjar fundera på hur det vore att leva med en kvinna som inte med jämna mellanrum skuldbelägger honom utan ser hans goda sidor och uppskattar honom för den han är, med brister och fel. Kanske kände han oreserverad kärlek från den kvinna han strulade med och vill känna det igen, med någon annan.

    Så fortsätt älta när du behöver det men ha känselspröten ute och glöm inte att bekräfta din man och visa att du älskar honom trots hans svagheter. Tänk på att du också har skäl att vara tacksam, han valde trots allt dig före den andra. Låt honom aldrig känna att du har kvar honom på nåder och att han inte förtjänar dig.

    Kram.
    Fast det här hände ju ganska nyligen. För 4 månader sedan,enligt TS.
    Jag har själv blivit bedragen och vet att man inte kommer över ett sådant svek på bara 4 månader.
    Man måste få älta och prata om det som har hänt om man ska kunna komma igenom det.
    Om TS man inte orkar med det så är han ju faktiskt fri att gå.
    Men det är samtidigt lite av konsekvenserna han får ta också att TS ältar det som har hänt.
    Mattias och Hannah.
  • Tecum
    molly50 skrev 2014-09-08 13:24:23 följande:
    Fast det här hände ju ganska nyligen. För 4 månader sedan,enligt TS.
    Jag har själv blivit bedragen och vet att man inte kommer över ett sådant svek på bara 4 månader.
    Man måste få älta och prata om det som har hänt om man ska kunna komma igenom det.
    Om TS man inte orkar med det så är han ju faktiskt fri att gå.
    Men det är samtidigt lite av konsekvenserna han får ta också att TS ältar det som har hänt.
    Fyra månader är inte så långt men man måste se framåt också. Det finns en risk att paret fastnar i ett mönster. Vid minsta kris eller konflikt så dras otroheten upp. Där ligger den stora faran.
    Nu tycks TS vara väl medveten om detta så hon kan nog lägga band på sig. Men förhoppningsvis är det fler än vi som läser här och otrohet är inget ovanligt. Vill man rädda relationen måste även den bedragne lägga det bakom sig, iaf utåt. "Ärrvävnad" och en viss misstänksamhet får man leva med.
  • någonisverige
    Tecum skrev 2014-09-08 19:22:59 följande:

    Fyra månader är inte så långt men man måste se framåt också. Det finns en risk att paret fastnar i ett mönster. Vid minsta kris eller konflikt så dras otroheten upp. Där ligger den stora faran.

    Nu tycks TS vara väl medveten om detta så hon kan nog lägga band på sig. Men förhoppningsvis är det fler än vi som läser här och otrohet är inget ovanligt. Vill man rädda relationen måste även den bedragne lägga det bakom sig, iaf utåt. "Ärrvävnad" och en viss misstänksamhet får man leva med.


    Problemet är också att han speciellt de första 2-3 månaderna kunde gå runt i flera dagar o vara helt nere o deprimerad pga skuld- o skamkänslor. Han har fortfarande sådana dagar o vad ska jag göra då? Trösta honom o säga "Äh, det var inte så farligt" finns inte på kartan! Jag älskar honom men han drar ner mig mer då. Jag vet inte vad jag ska säga t honom o så blir jag arg o ledsen istället. Men som sagt mesta dagarna försöker vi med att hitta tillbaka.
  • Tecum
    någonisverige skrev 2014-09-08 19:52:17 följande:
    Problemet är också att han speciellt de första 2-3 månaderna kunde gå runt i flera dagar o vara helt nere o deprimerad pga skuld- o skamkänslor. Han har fortfarande sådana dagar o vad ska jag göra då? Trösta honom o säga "Äh, det var inte så farligt" finns inte på kartan! Jag älskar honom men han drar ner mig mer då. Jag vet inte vad jag ska säga t honom o så blir jag arg o ledsen istället. Men som sagt mesta dagarna försöker vi med att hitta tillbaka.
    Det förstår jag att du inte vill säga och det ska du inte heller. Men du kanske kan säga typ: "Gjort är gjort men vi ska ta oss igenom detta tillsammans" eller "det känns bättre med tiden". Okej, floskrer, men du stöttar honom som person utan att förringa gärningen. Annars behöver du inte säga så mycket, bara finnas där.
    Bra att du inte säger "det är rätt åt dig" även om du tänker det, eller tänkte...

    Svårt läge då ni drar ner varann. Det är därför jag menar att ni inte ska älta för mycket. Men det är väl bättre att han känner skam och ångrar sig än att han inte visar något?

    När du är nere och grubblar, hur vill du bli tröstad? Med kärleksfull pep talk eller förklaringar till varför det kunde ske?

    Du verkar så medveten och insiktsfull, ni fixar det säkert!
  • någonisverige
    Tecum skrev 2014-09-08 20:25:29 följande:

    Det förstår jag att du inte vill säga och det ska du inte heller. Men du kanske kan säga typ: "Gjort är gjort men vi ska ta oss igenom detta tillsammans" eller "det känns bättre med tiden". Okej, floskrer, men du stöttar honom som person utan att förringa gärningen. Annars behöver du inte säga så mycket, bara finnas där.

    Bra att du inte säger "det är rätt åt dig" även om du tänker det, eller tänkte...

    Svårt läge då ni drar ner varann. Det är därför jag menar att ni inte ska älta för mycket. Men det är väl bättre att han känner skam och ångrar sig än att han inte visar något?

    När du är nere och grubblar, hur vill du bli tröstad? Med kärleksfull pep talk eller förklaringar till varför det kunde ske?

    Du verkar så medveten och insiktsfull, ni fixar det säkert!


    Tack, Ja, jag hoppas det. Hoppas att det känns lättare med tiden o att det inte upptar mina tankar dygnet runt...
  • molly50
    Tecum skrev 2014-09-08 19:22:59 följande:
    Fyra månader är inte så långt men man måste se framåt också. Det finns en risk att paret fastnar i ett mönster. Vid minsta kris eller konflikt så dras otroheten upp. Där ligger den stora faran.
    Nu tycks TS vara väl medveten om detta så hon kan nog lägga band på sig. Men förhoppningsvis är det fler än vi som läser här och otrohet är inget ovanligt. Vill man rädda relationen måste även den bedragne lägga det bakom sig, iaf utåt. "Ärrvävnad" och en viss misstänksamhet får man leva med.
    Och det gör hon väl. Hon har ju flera gånger skrivit att de för det mesta har det bra,men att tvivlen och ältandet kommer ibland.
    De går väl dessutom på familjerådgivning om jag har förstått det rätt.
    Så TS försöker ju i alla fall.
    Och,som sagt,tycker han det blir för jobbigt så är han ju fri att gå.
    Mattias och Hannah.
  • någonisverige

    Nu är det lite jobbigt med mina känslor igen... Borde inte samlivet fungera iallafall? Han säger att han vill men att han känner prestationskrav därför går det inte. Att han är så deppig över det han har gjort därför undviker han att ha sex. .jag känner mig avvisad o blir ledsen.

    Han vill att vi först ska bli ännu mer trygga i vardagen.

Svar på tråden överdriver jag efter otrohet?